torsdag 30 oktober 2008

Lillkillen - blivande dansbandskung eller kanske hårdrockare

Lillkillen som fyller 11 år på tisdag har onekligen en skiftande musiksmak. Ena minuten kör han hårdrock så håret reser sig till och med på vår gamla pudel. Nästa minut sitter han vid köksbordet och med fullt vibrato och extrem inlevelse sjunger "Leende guldbruna ögon" .


Var ska detta sluta?

Sökes - Vit trädlåda med fack


Idag när jag som vanligt besökte mina favoritbloggar hittade jag just den adventsljusstaken som jag vill ha. Den fanns på Lantlif med tillhörande webbshop och jag beslöt att omgående shoppa loss.
Typiskt nog visade det sig att själva lådan var slutsåld! Nu har jag letat hela dagen på nätet efter något annat etablisemang som kan tänkas sälja denna trevliga låda. Ingen framgång so far. Maken har i alla fall erbjudit sig att snickra en åt mig. Tveksam till resultatet. Men siffrorna kan jag i alla fall köpa.

onsdag 29 oktober 2008

Spinner som en katt


Spinning - många älskar det och ännu fler hatar det. Och vem kan klandra den senare gruppen? Att sitta på en cykeln som inte rör sig framåt, i ett mörklagt rum med en överhurtig människa längst fram som gastar att man ska köra så det ryker är lite lätt suspekt. Men ändå - hur otroligt det än låter så är det himla kul. Och idag lyckades maken och jag boka in en timme tillsammans vilket är extra lyx. Och vårt fantastiska gym, Hälsostudion, förmedlar bara glädje när man är där. Då är det är njutning att plåga sig till utmattnigens gräns.

Carpe Diem - fullständigt omöjligt

Det numera rätt utslitna uttrycket Carpe Diem har börjat reta mig. Vem kan fånga dagen när den är så sanslöst snabb? Man vaknar på morgonen, röjer runt i garderober och sliter i strykjärn för att få någon ordning på klädtrasorna. Häver i sig frukost medans man i desperation bläddrar i dagens GP för att få något span på vad som händer i världen. In i bilen, svär över bilköer, en halvtimme för sent på jobbet - alltså blir det att stanna till fem åtminstone. Springer mellan möten, mail och ambitionen att göra något viktigt. Anmäler sig till ett träningspass på gymmet för att när klockan är sen eftermiddag konstatera att det inte går att få ihop denna kvällen heller.
Hemåt i full fart, in på Ica för att komplettera, vidare mot hemmet. Röja, fixa middag, prata med killarna, plocka undan, falla ner framför något TV program och sedan i säng.
Och jag som hade tänkt att fånga dagen med att spela lite piano, plocka fram saxofonen för att äntligen försöka få något grepp om den, göra ett halsband eller två, planera inför julens dörrkransar, krypa ihop i soffan med killarna för att se en bra film, köra två timmar på gymmet osv osv...
Å andra sidan - hur fångar man dagen... Kanske bara genom att acceptera livet som det är och njuta av det. Får fundera på det.

Namnvånda

Har börjat fundera över vad min blogg egentligen ska heta. Det som från början kändes som ett riktigt bra namn känns inte lika övertygande längre.
Jag skriver ju aldrig om jobbet till exempel. Anledningen är att det kan vara lite känsligt och jag vill ju inte förarga någon.
Och när det gäller de underbara ungarna så är de i allra högsta grad en del av mitt liv, och inte ett eget kapitel.
Alltså har jag börjat fundera. Vad kan beskriva mig och mitt liv på ett slående och målande sätt? Får kanske snacka med min bror, Abbes pappa, som är reklamsnubbe.

tisdag 28 oktober 2008

Barn på LAN

När Farmor ringde idag och frågade "vad gör killarna?" så fick hon till svar att mellangrabben lanade. "Va?!" var den självklara reaktionen från Farmor. Jojomensan replikerade maken, och i förrgår var lillkillen på LAN och kom hem klockan halv sju på morgonen. Farmodern stod genast i begrepp att ringa lämplig myndighet för att idiotförklara oss föräldrar som lät 11-åringen vara borta hela natten.
I och för sig förståeligt - kan själv inte tänka mig att sätta mig i ett rum, tillsammans med några väninnor, framför min PC med hörlurar på mig och spela dataspel, dricka cola och käka chips en hel natt.

måndag 27 oktober 2008

Jag är kär - i Piemonte!




Tisdag till lördag i Italien... visst låter det fantastiskt?!!! Maken och jag landade i Bergamo, Italien på tisdag natt efter en skrämmande lång försening och tvärdog i varsin hotellsäng strax utanför Glenn Strömbergs hemstad. Dagen därpå styrde vi kosan mot vingården Cascina Sant'Eufemia i byn Sinio i Barolo-land (dvs regionen Langhe).
En underbar liten plats. Familjen som äger vingården är fantastiska människor med mycket värme och gästfrihet.
Om man med ett ord ska beskriva "vår" vingård och dess omgivningar är ordet tveklöst FRIDFULLT! Någon enstaka bil av och till men däremellan total tystnad. Det enda vi hörde på våra promenader, utöver våra egna hjärtslag, var tuppar som gal och hundar som gläfste.
Ett annat ord som genomsyrade vår resa är MAT! Så mycket som vi ätit på sammanlagt tre dagar tror jag inte en normalsvensk familj på fyra personer trycker i sig under en hel vecka. Vi trodde att vi aldrig mer skulle bli hungriga.
Sist men inte minst - VIN! De Piemontiska vinerna, Barolo, Barbaresco, och alla andra ljuvliga Nebbioloviner går inte av för hackor. Vi drömmer fortfarande om dom.
Den dagen vi kom skördade vår vingårdsfamilj det sista av sina Nebbiolodruvor. Följande morgon fick vi väldig ung Nebbiolo till frukost, dvs musten som ska blir vin. BLodrött, lite grumligt och sanslöst sött men med den föraning om de fantastiska viner som kommer serveras om ca 3 år från nu.
Alldeles perfekt helt enkelt.

tisdag 21 oktober 2008

En härlig paus


Maken och jag reser iväg i eftermiddag. Det är vår födelsedagspresent till varandra. Och vi behöver det. Fast vi kommer längta efter våra underbara ungar.
På lördag kväll har vi myskväll ihop med dom igen. Då är vi förhoppningsvis fulla av synintryck från vacker natur och smakintryck från fantastisk mat och dryck.
Vart vi ska resa? Det berättar jag när jag kommit hem igen.

söndag 19 oktober 2008

Falling leaves

En lång härlig höstpromenad med hunden över ängar och betesmarker i strålande solsken. Till vänster låg Mjörn - spegelblank. Vid ett båthus på andra sidan viken stod en man och metade. Och som ett extra bonus blev det väldigt många steg - en liten bit närmare Berlin. Hurra!!!

Kork i skallen


Fredag kväll kom och vi var sugna på lite bubbel. Vi hade en överbliven flarra med champagne från min födelsedags fest och maken grabbar den med en proffessionell min. Korken börjar röra på sig, skjuter iväg rätt upp i taket och därefter ner i skallen på mellankillen. Himla otur.

Ett uttalande av en expert

Maken och jag satt och diskuterade mitt arbete och att jag står inför en valsituation där jag kan välja mellan två olika inriktningar. Jag satt och ondgjorde mig över en aktivitet som skulle gå av stapeln dagen efter. Maken säger "När jag hör berätta så vet jag precis vad du borde göra".
Lillkillen som sitter bredvid utbrister: "Byt jobb, dadada, Byt jobb, dadada..." i värsta hejarklacksstil.

onsdag 15 oktober 2008

Promenad i regn



Just typiskt! När maken och jag för en gång skull går en kvällspromenad så blir det riktigt blött väder.

Men det är väl bara att göra som Gene Kelly - Sjung!

tisdag 14 oktober 2008

Donationsregistret

Min bror, Abbes pappa, har dragit igång en mycket viktig kampanj. Läs mera här http://www.hejaabbe.com/2008/10/och-nu-blir-det-lite-alvar.html.
Och glöm inte anmäla dig

Att gå till Berlin

Företaget har utlyst en tävling bland oss anställda. Vi ska gå till Berlin! Nej, inte i verkliga livet förstås, det skulle bli problematiskt.
Vi har fått stegräknare och ska varje dag föra in antal steg på en webbsida. Om man når målet, dvs motsvarande till Berlin inom den givna tidsperioden deltar man i en utlottning av diverse presentkort.
Gissa om det är full aktivitet på kontoret nu. Ingen tar hissen, alla gläds åt varje gång man måste gå till kaffemaskinen och asfalten runt huset kommer slitas ut av alla plötsliga promenader som tas där.

Sover så sött

Lillkillen satt och spelade PC medan maken, mellangrabben och jag själv såg på House. Han skulle få sitta och spela fram till halv 10.
När House var slut klockan 10 låg han och sov hur sött som helst i sin säng.
Han är en goding!

söndag 12 oktober 2008

Hemlig resa

Helgen har varit händelserik. Maken och jag var på en hemlig resa. Två utav våra bästa vänner gav mig det som en femtioårspresent.
Kläder efter väder och necessär - det var de instruktionerna vi hade. Vad är kläder efter väder? Väder var då? Till vilken aktivitet? Vi fick vissa ledtrådar när de plockade upp oss i lördags förmiddag. Gummistövlar, varm tröja och regnjacka var det dom hade på sig. Alltså körde vi den klassiska efterapningstaktiken. Gummistövlar blev det...
Så småningom stod det klart att det förväntades att jag skulle guida gänget runt i min barndomsstad - en stad jag flyttade ifrån när jag var 9 år. Jojo, det blev en guidning det.

fredag 10 oktober 2008

Mobiltelefoner och Te

Det är inte någon bra idé att doppa sin mobiltelefon i te, inte ens när man är förkyld. Det har min dotter i dag fått erfara.
Två timmar senare, efter att mobilen fått vila sig i fläkten av vår bästa investering någonsin, skotorken - så fungerar den hjälpligt. Frågan är när den ger upp...

Obildade Svenskar

Hörde ni Svenska Akademins ständige sekreterare imorse på P1?
Var glada för det! Han uttalade sig om svenska folket som ett gäng totalt obildade individer. Sorglig historia.

Hurra för trött Fredag

Fredag eftermiddag... den bästa tiden på veckan. Undrar varför det alltid känns så. Vad händer en fredagskväll? Jo man lämnar jobbet, åker till ICA Maxi, knör med tusentals andra glada fredagsfirare och släpar sedan hem ett antal fullpackade papperskassar med mat.
Matlagning tar vid och så småningom middag med levande ljus och hela kitet.
Segar ihop framför TVn och inser plötsligt hur slut man är. Alltså - när klockan är runt 22 snåret är man färdig för inläggning och beslutar att alla andra ambitioner får skjutas på morgondagen.
Fredagar är helt enkelt ett sätt att lura människor att tro att det nu är dags att leva livet!

torsdag 9 oktober 2008

En Mammas förbannelse

Undrar om man någonsin slutar oroa sig för sina barn.
Min dotter, som trots allt är 22 år gammal och bor i en något större stad helt nära, ringde idag och berättade att hon var febrig och mådde apa.
Genast träder modersinstinkten in.
Har hon mat hemma? Tänk om hon får mycket feber. Ska jag hämta henne? Stackarn att ligga helt ensam.
Tusen orosmoln hopas. Och jag som inte ens är den oroliga typen.
Nu har också Lillkillen säckat ihop och mår pyton. Halsont och allmän hängighet. Får se hur detta går imorgon. Blir nog sängläge.
Och maken och jag som ska bort i helgen. Äsch, det löser sig säkert. God natt

Maniskt betraktande

Fick en kurs i smyckestillverkning av mina stora barn (förresten så är de vuxna) i födelsedagspresent.
Sedan dess har jag mani på att titta på andra tjejers smycken, pärlor och kombinationer. Tänk vad en händelse kan sätta sig på hjärnan.
Köpte idag två fantastiska men ack så tunga halsband av en kollega.
Dessa har jag slaktat ikväll och trär nu nya, mindre tunga halsband.
Hur kul som helst!

onsdag 8 oktober 2008

Vikten - kanske rätt okey trots allt

Senaste tre åren har jag skaffat mig 5 kg mer kropp att släpa runt på. Okey - inte direkt någon katastrof men lite missnöjd har jag varit.
Framför allt provrum har en negativ effekt på mig. Jag känner mig lönnfet!
Men efter kvällens avsnitt i TV3 av Generation Fett inser jag att jag inte har nått någon katastrofal situation ännu!
Skönt - då kan jag fortsätta med mitt jordnötsätande.

Diversehandel på jobbet

Jag har onekligen ett omväxlande jobb på Företaget.

Idag har jag burit ner kartonger med "gebort-paraplyer" i källarförrådet. Jag har ringt VDn på ett stort företag inom läkemedelsbranschen och diskuterat utveckling inom logistik. Jag har funderat över vilken smak vi bör ha på kolorna i receptionen.

Har pratat kommunikation 2009 med informationschefen. Vänt på budgetsiffor, uppdaterat e-brevslistor, försökt att hålla skrivbordet rent från mer papper än nödvändigt och däremellan hällt i mig en kopp kaffe.

Inga rutinuppgifter här inte!

Tidig morgon i bloggens begynnelse...

Jaha, då är man där.

Fyllde 50 för två veckor sedan, nu är det inte någon tvekan längre. Jag börjar bli gammal!

Stundtals helt overkligt men vid andra tillfällen fullständigt uppenbart. Speciellt när ryggen bråkar och tröttheten ligger som en våt yllefilt över mig. Även spegeln kan vara övertydlig ibland.

Två dagar innan min födelsedag bestämde jag mig för att börja skriva på en blog. Vad gör man inte för att klamra sig fast vid ambitionen att vara lite inne. Jag har försökt tidigare när familjen renoverade köket men det självdog. Får se hur livaktig den här bloggen är.

Jag vill skriva om hur det är att vara mamma till fyra underbara barn. Lite om jobbet. Hur man hinner med att pyssla med blomsterdekorationer. Glädjen över att göra vackra paket. Alla spännande pryttlar man kan köpa när man ska göra egna smycken. Svampplockning. Min man och mig själv. Doftande mat och smarriga viner.

Om livet helt enkelt.