tisdag 30 december 2008

Gott Nytt År!!

Nu lider det mot sitt slut. Inte bara tisdagen den 30 december. Nej, hela 2008 närmar sig slutet. Ytterligare ett år till handlingarna och ett nytt fräscht som ligger framför oss. Vissa människor vill gärna summera året som gått, men det bryr jag mig inte om. Jo, en mycket kort summering kan jag kosta på mig. Året har varit rätt okey! Maken och jag har passerat våra 50-års dagar. Mellangrabben har börjat i högstadiet och hunden lever fortfarande trots sina 17 år.
Vad som ligger framför oss vet vi inte. Förhoppningsvis blir 2oo9 ett kanonår. Äldsta sonen tar sin sjuksköterske-examen, Lillkillen ska spela i Gothia cup och min mamma fyller 75 år.

Som en hälsning dels till er som händelsevis läser det jag skriver men även som ett välkomnande till det nya året kan jag inte avhålla mig från att lägga in ett litet klipp från You Tube.

Gott Nytt ÅR till er alla...

Vådan av ett virus

Vi är drabbade av virus. Då menar jag inte influensa eller vinterkräksjuka eller något annat i dessa tider vanligt förekommande elände. Nej jag menar VIRUS med moderna mått mätt.
Alltså en illasinnad datasjukdom.
Dagen idag blev inte som någon av oss på Företaget tänkt. Nätverk låstes, mailsystem slogs ut, ja allt elände man kan tänka sig drabbade oss.
Och orsaken är ett virus. Ett amerikanskt sådant. Någon ondsint varelse på andra sidan Atlanten har knåpat ihop detta otyg på sin kammare och sedan på ett osannolikt listigt sätt lyckats smyga in det på bl a Företaget.
Det är vid sådana här tillfällen jag blir lite okult av mig. Vad tror ni om Voodo-dockor? Är det bråttsligt att pyssla ihop en docka, kalla den för Virus-skaparen och sticka nålar i den?
Fast frågan är förstås om det hjälper. Det kanske blir en ännu större utmaning.

måndag 29 december 2008

Värmen från en brasa


Det finns inte mycket som är så fridfullt och har sådan mysfaktor som en öppen eld. Att sitta framför braskaminen en kall vintermorgon när rimfrosten gnistrar i träden utanför och kylan smyger upp efter benen är en sann njutning.

Det behöver man inte vara 50 år för att uppskatta. Det räcker gott med 13 år, eller bara 11.

Mellan Jul och Nyår

Jaha, då är man tillbaka på jobbet igen. Julhelgen har avlöpt traditionsenligt med mycket mat, godis, julklappar och allt annat som hör till. Riktig skön och avslappad helg.
Inte har jag uppdaterat bloggen heller. Har med andra ord varit helt ledig, även från PCn.
Nu är det bara tre små dagar kvar det här året. Och kylan har slagit till. Minus 10 grader i morse och vår värmeanläggning vägrar samarbeta. Som tur är har vi braskamin så jag började dagen med en rejäl brasa för att få upp värmen lite innan vi vuxna drog till jobbet.
Jobbdagen idag blir nog lite lagom seg - ska plocka undan papper, ta tag i några surdegar och samtidigt fundera lite på nyårsmaten. Det ska nog gå bra.

måndag 22 december 2008

Alla är här!


Jul i vårt hus! Nu är alla samlade. Förutom vi som vanligtvis ingår i familjen är också dottern samt äldsta sonen med flickvän här. Det är inte så ofta så man blir glad när det händer.

Äldsta sonen med flickvän bor i Borås och jobbar inom sjukvården. De är självklart rätt så busy och tvingas jobba helger och kvällar.

Med hela familjen samlad känns det speciellt. Julen närmar sig!!

Mat i kvadrat

Idag är det dan före dan före dopparedan. Med tanke på detta är jag helt fokuserad på julmaten. Förutom den vanliga traditionella julmaten har vi också vegetariska alternativ eftersom 3 personer under julmiddagen är vegetarianer. Alltså har vi skinka, sill, vegetarisk sillsallad, fänkålssallad, senapsgriljerad quornfilé osv osv.
Att dessutom mitt i all denna planering vara tvungen att fundera över vad vi ska äta fram tills dess är lite lätt ansträngande. Jag tycker man borde införa obligatorisk fasta veckan före jul.
Det skulle underlätta planeringen.

söndag 21 december 2008

Nattligt fniss i busken

Ibland känns det som vi själva är med i filmer som "Ett päron till farsa.. " eller "Sunes jul" eller något annat farsartat. Ikväll till exempel när jag skulle dra ner persienen för Lill-killen och samtidigt öppna hans fönster. Då ramlade ett antal salvor och mediciner som han får varje kväll ut ur fönstret. Maken och jag fick dra på oss jackor, skor och rusta oss med ficklampor. Jojo, en astma medicin och en tub kortisonsalva kunde spåras i Rhododenderon busken. Och vi vek oss av fniss och skratt.

Speciell jultradition

Ikväll har vi bockat av en av våra årliga jultraditioner. Vi har tittat på "Ett päron till farsa firar jul" på Dvd. Jag vet inte hur många gånger vi sett den filmen men det är lika rolig varje år. Tror jag köpte den på Vhs till min dotter för säkert 10 år sedan. Sedan dess har vi sett den varje år.
Det lustiga är att man känner igen sig. Först en stor förväntan och ett ömsint sinnelag till allsköns julrelaterade händelser. Stora ambitioner förstås att allting ska blir perfekt, pyntat och överdådigt. Och så besvikelsen när det inte riktigt blev som man tänkt.
Men det bästa är ändå att allting löser sig i slutet.
Då finns det ändå hopp!

Svårigheten med att köpa julgran


Vår mellangrabb, 13-åringen, myntade förra året ett nytt uttryck. "I den här familjen är vi julgransperfektionister". Det är verkligen ett sanningens ord. Vi brukar vara fem personer som ska välja julgran och alla har sina bestämda åsikter om vilken gran som motsvarar just deras förväntningar. Sanningen sägandes så är väl maken den som har minst synpunkter, han vill bara att vi bestämmer oss. Principen som de flesta av oss har är att det ska vara en "Kalle Anka -gran", dvs en yvig sak.

Förra året fick den önskan om perfektion till följd att vi köpte två stycken granar. Den första levde inte riktigt upp till den förväntade standarden så vi köpte en till. Den första, ratade granen fick istället pryda altanen, bredvid en stol där svärfar kan sitta och röka när han är här.

Nu är det en tradition och alltså blev det två granar i år igen. Förhoppningsvis måste vi inte åka och köpa en tredje gran. Men man vet ju aldrig. Så är det när man är julgransperfektionist.

fredag 19 december 2008

Urpremiär i Gunntorp

Jag har en kollega som jag gillar skarpt. Förresten - jag har fler trivsamma kollegor. Men min först nämnda kollega och jag har många gemensamma intressen, och ett antal där vi skiljer oss åt. Ikväll har hon arrangerat en urpremiär av Mamma Mia filmen och bjudit in ett antal VIP-gäster.
Jovisst. Den filmen hade premiär för flera månader sedan. Men troligen inte i Gunntorp i Västergötland.
En trevlig afton med mingel, grekisk mat och så film i goda vänners lag. Kan det bli mycket bättre så här några dagar före den prestigefyllda julen? Tror inte det.
Jag är säker på att dom hade det trevligt.

Varför har vi varsin säng...

.. när vi sover så bra i soffan? Maken och jag har mycket gemensamt. Förutom fyra barn, en hund, fem kaniner och en villa så finns det andra saker också. En sak är att vi sover himla bra i soffan framför TVn. Särskilt på fredag kväll. Ambitionerna är alltid höga när fredagen infaller. Vi ska laga något gott, dricka ett svalt välsmakande vin och titta på ett trevigt TVprogram, gärna en film.
Efter maten och vinet, som ibland lever upp till ambitionen, kommer så TVbiten. Då infaller en oplanerad fas. Vi somnar. Och vi sover riktigt bra.
Ikväll fällde mellangrabben en illvillig kommentar under filmen (som för övrigt var obegriplig efter en halvtimmes sömn). När reklamavbrottet kom säger han med underfundig min; "Mamma och Pappa, nu kan ni sova igen".
Av barn och fyllehundar får man höra sanningen - det är tydligt det.

torsdag 18 december 2008

Det hänger på håret

Idag har jag fixat en ny frisyr. Inte något särskilt uppseendeväckande kan man tycka. Men om man som jag inte går till frissan oftare än 1 gång per år är det lite av en happening. En gång om året kan tyckas var lite men en rätt ettrig Alopecia gjorde tabberas (som Emil i Lönneberga skulle sagt) av mitt egna hår för en himla massa år sedan och nu är det peruk som gäller. En gång per år går jag alltså till frissan för att fixa mitt hår.
Fördelen är att jag kan klippa håret längre, vilket de flesta inte kan. Nackdelen är att om det inte blir som man tänkt sig så får man dras med den frisyren i ett år.
Nu är det ialla fall gjort och so far är jag nöjd. Får se hur det känns efter första tvätten.
Det är nästa milstolpe i frisyrfixandet.

Grattis Göran

Till vår förtjusning hörde vi på radion idag att regeringen utsett vår gode vän Göran K Johansson till styrelseordförande för Stiftelsen Svenska Rikskonserter. Göran är idag VD för Malmö-operan. Självklart bugar vi och gratulerar till den fina utmärkelsen.
Grattis och God Jul Göran.

onsdag 17 december 2008

Ledigheten hägrar

Imorgon åker Lill-killen till Borås för det traditionella julbadet. Det är en höjdpunkt för barnen i vår skola. Matsäcken är inköpt, badkläderna ligger framme och förväntningarna står höga. Inte för att det är så unikt att få bada på ett äventyrsbad. Nej det grundar sig snarare i att i morgon kväll är det julavslutning. Ytterligare en pusselbit i "skolpusslet" är lagd. När man går i femman så är man nästan stor. På nästa sida nyår så är man närmare den eftersträvansvärda sexan, störst på skolan.
Mellangrabben har innebandyturnering med sjuorna imorgon. Även det en muntration så här i terminens elfte timme, om än inte lika spännande. Hans avslutning är på fredag.
Sedan väntar ett par veckors efterlängtad ledighet. Och som grädde på moset kommer både storasyster och storebrorsan hem över jul.
Kan inte bli mycket bättre.

tisdag 16 december 2008

Snökaos på vingården


Foto: Cascina Sant Eufemia

Igår fick vi mail från vårt trevliga värdpar på vingården i Piemonte, där vi tillbringade några härliga höstdagar i slutet av oktober. Då var det ca 18 grader och varma höstfärger. Nu är det något helt annat. Under förra veckan föll det 80 cm (!) snö. Helt osannolikt.
Och vi som bor avsevärt närmare Nordpolen - vi har bara grått, blött och ett par plusgrader.

Orättvist är det här i världen.

Himla massa paket...

Ja det är i alla fall tanken. Eller åtminstone lagom många. Men vad gör man när påhittigheten är som bortblåst, när man inte kan komma på en enda rolig sak som man vill ge bort. Visst, man kan alltid köpa strumpor, en bok eller lite underkläder men hur kul är det?
Det jag behöver just nu är inspiration i massor. Och då menar jag julklappsinspiration. Jag behöver översköljas med briljanta idéer i anständig prisklass. Helst ska det gå att hitta hemmavid, jag vill inte trängas i Göteborg.
Snälla Tomtefar - ge mig lite inspiration. Det börjar bli bråttom!

måndag 15 december 2008

Sova eller inte sova - det är frågan

Ikväll när jag var på väg hem från jobbet ringde Lill-Killen. "Jag har jätteont i magen" var budskapet. Han har det ibland, vet inte varför.

Nåväl - jag var nästan hemma och tillika var maken. När jag efter ca 20 minuter kom hem så sov det lilla barnet. Klockan var ca 18.30 så jag trodde nog att han skulle fortsätta sova. Men icke. När klockan passerat halv nio vacklade han upp och ville ha middag.

Nu är det hög tid för oss vuxna att sova men självklart är 11-åringen i skick som ny efter en två-timmars tupplur på kvällskröken.

Det är lätt att bli trött, i alla fall som vuxen!

Avund och längtan / Envy and longings

Det bär mig emot att berätta det men det kan inte hjälpas. Jag är avundsjuk. Lill-killens bästa kompis (och nu pratar vi om en 10-åring) med familj sitter just nu på planet till Vietnam. Nej, där har jag aldrig varit.
Däremot har familjen under tre år tillbringat jul och nyår på Boracay, paradiset på Filippinerna.
Jag minns väldigt väl hur det kändes så här dagarna före jul när man fick åka till Landvetters flygplats för att sätta sig på planet och efter en evigt lång flygresa landa i Manilla.
De som tror att man åker från julen har fel. Man åker till en annan jul. Ljusslingor i palmerna, bikini och tomteluvor, glada människor och julmiddag på stranden.
Jag längtar dit igen. Och hoppas självklart att våra vänner får lika trevligt i Vietnam.

I envy my youngest sons best friend and his family. Tonigth they are leaving for Christmas in Vietnam. Our family has spent three christmas and new years in the Philipines, Boracay. I do remember the feeling of leaving Christmas stress and going to the airport, and after a ever so long journey being in Manilla. People might think that you are going away from Christmas but you are not. You are going to another kind of Christmas. Decorations in the palm trees and lovely meals at the beach. I do hope our friends will have just as nice Christmas in Vietnam.

En liten pärla i Borås...



I går, när vi körde dottern hem, tog maken med mig till en affär som han bestämt trodde jag skulle gilla. Han hade rätt. Jag blev helt såld. Affären heter Betty´s och ligger i Borås. En blomster- och heminredningsbutik där jag skulle kunnat lägga en försvarlig (eller kanske oförsvarlig) summa pengar.
Så nu är det klart - julens önskelista består av en mening... Vad som helst från Betty´s.

Titta också gärna in på bloggen Bettys Torpliv. Där finns mycket bilder från butiken.

söndag 14 december 2008

Glädje och tårar

I vår familj brukar vi se på Wallander på söndagar. Idag tyckte vi att det var väl tufft. Ett mordoffer i samma ålder och med samma namn som Lill-killen. Alltså plockade vi fram Mamma Mia dvd:n. Jag har sett Mamma Mia 4 gånger. Två gånger på musikal-scen i London, en gång i Scandinavium och en gång på bio. I kväll blev det 5:e gången.
Visst, den är banal och allt det andra som man säger. Men jag blir glad. Och jag gråter. Varför? Förmodligen av samma orsak. Musiken, glädjen och värmen i filmen lockar fram både glädje och sentimentalitet.
Dessutom var jag ung och hade hela livet framför mig när Abba var som störst. Det är lätt att bli sentimental när man tänker på det. Och glad när man sen vet hur det blev!

Kaos som ett 15-spel

Ni vet vad 15-spel är, va? Ett sådant där spel där man skjuter runt brickor för att få dom i nummer-ordning och en ruta är tom. Så är det hemma hos oss. Kaoset liksom flyttar runt. Från hallen till klädkammaren. Från allrummet till sovrummet. Från köket till tvättstugan. Den dagen då hela huset är kaosfritt kommer aldrig att finnas. Men omväxling förnöjer livet sägs det.
Just nu är det lite lätt kaos i sovrummet. För övrigt är det julfint. Kaoset i sovrummet ska bort under nästa vecka.
Undrar vart det tar vägen då?

torsdag 11 december 2008

Julförberedelser



En pirat som bakar pepparkakor! Hur ska denna julen sluta?

tisdag 9 december 2008

Det papperslösa kontoret - en utopi

Digitala medier i alla ära, men när man ska läsa längre texter så krävs ändå tryckta bokstäver på papper. Idag har en lagrådsremiss presenterats som är av intresse för Företaget, där jag har min dagliga syssla. Dryga 500 sidor på PC låter sig inte enkelt att hanteras.
Jag har därför, sedan strax före kl 11, ägnat dagen åt att skriva ut dessa tätskrivna sidor. Är väl snart uppe i 5000 ark.
Papperslöst är INTE ordet på vårt kontor.

måndag 8 december 2008

Nissar i otakt


Hemma hos oss sätter Tomtenissarna upp paket på barnens kalender inför varje advent. I år är dom i otakt. Lite då och då kommer det upp nya paket. Igår kväll var kalendern tom men i morse fanns det några på plats.

Även Nissar drabbas tydligen av julhets.

fredag 5 december 2008

Idol-vånda

Nästa sista fredagen med Idol för denna gången. Nu är det lite sorgligt. Inte för att programet tar slut, så bra är det inte. Nej det känns tungt för att någon måste åka ut. Ja ja jag vet att det är hela programidén men nu är det inte roligt längre. De som är kvar nu, och för all del även de som varit kvar de senaste veckorna, är alla så duktiga så ingen borde åka ut.
Jag håller tummarna för alla tre och hoppas att oavsett hur det går för dom i själva Idol, att dom ska få möjlighet att fortsätta förverkliga sina drömmar. Det är de värda.

Matt i pälsen

Maken har haft det lite hektiskt på sistone. Förra veckan var han på konferens. Då var han trött på fredagen. Denna veckan - ny konferens i dagarna två. Och ikväll är han på företagets julfest. Han kommer definitiv vara lite matt i morgon. Jag får väl vara snäll för en gångs skull.

torsdag 4 december 2008

Ont om tid är det gott om

Före varje jul bestämmer jag mig. I år ska jag verkligen ta vara på det som är så härligt med advent och jul. Jag ska gå på mysiga julmarknader på landet, jag ska definitivt avnjuta ett antal julkonserter. Jag ska köpa julklappar i tid.
Efter varje jul är jag lika besviken. Inte blev det någon julmarknad och inte någon julkonsert heller. Jo, visst har det hänt att jag hunnit med en liten körensembel i någon kyrka och till och med Göteborgsoperans Jul-trad-i-ton har bevistats ett par gånger. Men sammantaget blir det inte mycket med mina ambitioner.
Okey tänker nu vän av ordning - du har ju faktiskt ett par veckor på dig att uppfylla dina ambitioner detta året. Jovisst, så är det. Men varje gång jag börjar fundera på en liten marknad eller konsert är det alltid andra, just då viktigare, saker som står i vägen.
Och man måste ju prioritera, det är ju bara så. Men vem vet - I år kanske det faktiskt blir av!

En blivande kock?

Lillkillen har bestämt sig. Han ska bli kock. Han älskar att laga mat, och att baka, då företrädesvis Kladdkaka. Matlagningsintresset tar sig lite spännande uttryck för en 11-åring. Han fullständigt vältrar sig i matlagningsprogram. Ikväll har vi tillsammans förstås sett "Vad blir det för mat?" med Per Morberg. Han ser på Paolo Roberto som lagar mat tillsammans med släkten och sist men inte minst; "Leilas jul". Till saken hör att han fick "A piece of cake" med Leilas bakrecept när han fyllde år.
Det har hänt att han triumferande presenterat en nybakad kaka för oss när vi kommit hem från jobbet. Den har han knåpat ihop efter skolan.
Och som man säger - det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Hoppas inte att hans fiskallergi sätter käppar i hjulen för honom.

onsdag 3 december 2008

Juliga noter

När jag var liten tog jag pianolektioner. Som jag minns det tyckte jag det var rätt trist, framför allt att öva. Nu, som vuxen, har jag lärt mig att uppskatta att jag faktiskt kan hantera ett piano, om ej så himla bra så ialla fall skapligt. Jag har tacksam för att mina föräldrar envisades med att jag skulle spela.
Två av mina härliga ungar spelar också. Dottern, som är 22 år, har spelat fiol sedan hon var 7 år. Hon gick musikestetiska programet på gymnasiet och hade tre fantastiska år. Hon har nu förstått samma sak som jag - när man är vuxen gläds man åt sin musikaliska förmåga mycket mer än man gjorde som barn.
Mellangrabben spelar cello och har gjort i snart 7 år. Han har inte riktigt landat i den insikten som jag och min dotter har ännu. Men om jag har något att säga till om så ska han fortsätta ett par år till.

Att spela piano är särskilt härligt så här i jultid. En av mina favoritlåtar att spela är just den här:


I vår Herres hage

Förutom en styck make och fyra underbara ungar så finns det ett antal andra levande väsen i vår familj. Hunden Rasmus har jag redan nämnt. Han är åldermannen med sina snart 17 år. En ytterst levnadsglad och pigg pudel. Dessutom har vi 5 (!) kaniner. Två är vädurar, en dvärgkanin, en Löwen och sist men inte minst, Hababa som är en blandning av de två senare.
Som om inte detta var nog har vi ett akvarium med diverse olika småfirrar samt en härligt bullig skål med två charmiga guldfiskar.
Barnen och maken vill dessutom har höns. Jag säger Nej.

tisdag 2 december 2008

En himla massa nötter...


På vingården där maken och jag bodde under vår korta vistelse i Piemonte i oktober, odlades det inte enbart vin. Man odlade också hasselnötter. Vi var naturligtvis tvugna att köpa med oss en påse nötter hem när vi lämnade Cascina San´t Eufemia.

Nötterna har stått i sin bruna papperspåse på vår köksbänk sedan dess.

Men nu när julen närmar sig med stormsteg shoppade jag loss på en korg och har hällt i alla nötterna. Okey - jag erkänner... jag har fuskshoppat valnötter också, och det på Ica Maxi, men ändå.

Vacker, gott och nyttigt!

måndag 1 december 2008

På jakt efter en bok...

I vår familj är vi ibland mer än lovligt slarviga. Ta till exempel det där med biblioteksböcker. Man lånar, bär hem och förhoppningsvis också läser. Sedan ska böckerna tillbaka till sina kompisar på hyllorna i biblioteket. I tid! Just den delen är inte vår bästa gren. Idag insåg vi att vi näst intill var portade på biblioteket och en kraftinsats krävdes för att leta reda på en förrymd bok.
Eftersom det var Lillkillen som lånat boken antog vi att den låg i hans rum. Där finns det lite av varje. Eller snarare mycket. Maken vände i stort sett upp och ner på rummet, skruvade av sängbotten för att se om den lilla lömska boken ramlat ner under sängen. Men icke, där låg bara dammråttorna och lurade.
Och så plötsligt... där ligger den listiga boken och trycker under en hög tidningar ovanpå TVn. Så där stod vi mitt i röran av madrasser, sängbottnar och annat smått och gott.
Men dammråttorna blev i alla fall jagade på flykten.