lördag 31 januari 2009

Expert på såpor

Efter en vecka i sjuksängen är jag nu något av en expert på amerikanska talkshows, diverse såpor och you name it, you got it.
Jag har titta på Rachel Ray (en gladlynt hurtfrisk kvinna som lagar mat och intervjuar kändisar), på Judys domstol (Rappkäftat domare som läxar upp och dömmer knäppa amerikaner i verklig domstol), Australias Top Modell, Kanadas Top Modell, Sjukhuset, Djurpolisen osv osv.

Ikväll blir det en hederliga svensk "såpa" - Körslaget. Heja bägge körerna! Dom är så himla bra och jag blir så himla avundsjuk och jag skiter i vem som vinner!

fredag 30 januari 2009

En svettig panna senare

Jag klarade av operabesöket. Visserligen höll jag på att aldrig klara av de två trapporna jag skulle gå för att nå baren där vi skulle ta något att dricka. Dessutom höll jag på att kvävas i mina försök att kväva hostattackerna för att inte störa övriga. Men för övrigt gick det bra.
Och operan var som vanligt fantastisk.

Man får ändå vara glad att man inte är med i Lets dance. Först en hjärtinfarkt och nu en hjärnblödning! Vad mer kan drabba de stackars deltagarna?
Nej tacka vet jag en hederlig influensa!

torsdag 29 januari 2009

Veckans utmaning

Maken och jag fick operabiljetter i julklapp av äldsta sonen och hans flickvän. Det är till min favoritopera La Boheme. Och just i kväll är det dags. Med tanke på hur jag känt mig under denna veckan har operabesöket hängt på en ytterligt skör tråd.
Efter ytterligare en natt med närmare 39 graders feber verkar det dock äntligen som influensa-eländet håller på att ge upp. Så jag SKA gå på operan ikväll. Sliten, darrig och gråtmild kommer jag att vackla dit för att sjunka ner i min stol och njuta av den sanslöst vackra musiken.
Och med tanke på att den kvinnliga huvudrollsfiguren dör i tuberkulos så kanske man kan tro att jag är någon slagt look alike - så blek och glåmig som jag ser ut.

onsdag 28 januari 2009

Rapport från sjukstugan

Om jag trodde jag skulle vara på benen i måndags så misstog jag mig kapitalt.
Jag är drabbad av influensa. Och inte någon snäll, miniinfluensa. Nej en riktigt överdjävlig, superjobbig monumentalinfluensa. Har fortfarande hög feber och har med ett nödrop släpat mig fram till datorn för att skriva detta inlägg.
Killarna är också sjuka, men maken har fått vaccination så han är fortfarande fit for fight.
Nu ska jag släpa mig tillbaka till sängen.

söndag 25 januari 2009

En dålig människa

Idag mår jag inte bra. Det gjorde jag inte i går heller men idag är den värre. Småfebrik och hostig och eländig. Har därför parkerat mig i soffan och tittar på TV. Det är sådan man längtar efter vissa jobbmornar men då vill man inte känna sig sjuk samtidigt.
Nåväl - det är inte värre än jag överlever. Hoppas på att vara på benen imorgon.

fredag 23 januari 2009

Och än slank han hit...

I morse när Mellangrabben skulle gå till skolan slant han. Han föll rätt ner på ryggen, på sin skolväska med massor med böcker i. Hem kom han och han grät så tårarna skvätte.
Han fick stanna hemma från skolan. Hela dagen har han haft ont. Riktigt superont. Ett tag trodde vi att han brutit ett revben. Förmodligen har han bara fått sig en rejäl smäll.
Men det gör ont ändå. Både i honom och i oss föräldrar.

torsdag 22 januari 2009

Tungan rätt i mun

Idag har jag gjort en helt ny bekantskap. Jag var på gymmet och körde ett Boll/Pilates pass. Det var inte helt enkelt. Tänk själv att balansera omkring i olika kroppställningar ovanpå en jättelik uppblåst gummiboll på 85 cm i diameter. Det gick väl an så länge man skulle sitta på den. Men när vi kom till den delen som innebar att man skulle ligga över bollen och sedan gå med händerna på golvet så kroppen liksom rullar över bollen och denna hamnar under anklarna och man sedan ska skjuta rygg och samtidigt andas som en flodhäst, det är inte lätt.

Och det måste varit en syn för gudar, 20 halvgalna fruntimmer ovanpå lika många jättebollar.
Men jag är övertygad - jag kommer att ha träningsvärk de närmaste dagarna.

Jag kan inte heller avhålla mig från att lägga in detta lilla klipp från YouTube.

onsdag 21 januari 2009

Hjärtat får inga rynkor

Jag lyssnar mycket på ljudböcker i bilen. Just nu går Mark Levengoods bok "Hjärtat får inga rynkor" där han läser själv. Han är fullständigt makalöst skicklig med språket. Självklart gör den underbara dialekten att man får extra mycket rysningar, men bortsett från det så vet jag ingen som kan hantera ord på ett sådant sinnrikt och finurligt sätt som han kan.
Och dessutom är han rolig. Riktigt rolig.
Idag, när jag vid middagsbordet återberättade valda delar skrattade Mellangrabben så fruktansvärt så han satte maten i vrångstrupen. Boken skall med andra ord inte avnjutas ihop med mat.
Min varmaste rekommendation mot vinterdepressioner, eller för den del depression när som helst, är att lyssna på Mark.
Det kan få vem som helst att bli varm i sitt hjärta. Eventuellt får du några extra skrattrynkor på köpet. Men det får inte hjärtat.

Det bidde ingenting

Gårdagens lågtryck över Lillkillen blev bara en lättare förkylning, so far. Han gick till skolan i morse och var på fotbollsträning nu i kväll.
Falskt alarm alltså.

tisdag 20 januari 2009

Många värmekällor små...

Mellangrabben och Lillkillen var hos en kompis i kväll. De kom hem ovanligt sent. Eller rättare sagt, jag gick och hämtade dom när klockan närmade sig nio. Vägen hem, och den är inte lång, frös Lillkillen så han hackade tänder.
Väl hemma försökta vi utfordra killarna men Lillkillen ville inte ha. Han hade huvudvärk, ont i halsen och frös.
Vi bäddade ner honom i sängen med en varm vetekudde under nacken, ett par varma ärttofflor (samma funktion som vetekudde) och en fylld varmvattenflaska bredvid sig.
Han låg still som en stock och bara blundade. Och då ska man ha klart för sig att han tillhör modellen Duracellkaniner.
Vad mån det bliva att detta tro?

måndag 19 januari 2009

Musklerna protesterar

I lördags tränade jag på gymmet. Ett pass som heter Core Intervall. Det kallas funktionell träning. Jojo, om den tänkta effekten är grym träningsvärk så nog funkar det allt.
En timmes slitjobb med mycket balansövningar, styrkeövningar, utfallssteg och supersnabba konditionsintervaller, det är rena döden för en liten tant som jag själv.
Idag kan jag knappt gå upp för trapporna. Böja sig ner och plocka upp något från golvet ska vi inte prata om.
Men förhoppningsvis ska väl mina motspänstiga muskler också anpassa sig till den typen av märkliga rörelser.
Det lär ju vara nyttigt - påstår dom som vet!

Sanningens minut

Idag hade vi invägning, Maken och jag. Efter en veckas GI-mat, och en mycket slaviskt följd diet (förutom vinet på fredag och lördag) var det dags att se om det gjort någon effekt.
Det hade det! Cirka 2,5 kg mindre av både maken och mig. Och rätt många centimeter färre runt midjan. Hurra!
Jag måste också poängtera att så god mat som vi ätit denna veckan var det länge sedan vi åt, Italien undantaget.
Vi fortsätter alltså med stor entusiasm och hoppas på fortsatt viktras.

söndag 18 januari 2009

Spelorgier

I dag har vi varit på Spelhuset på Liseberg. Det är Företagets webbyrå som varje år hyr Spelhuset en eftermiddag och bjuder in sina kundet.
Under fyra timmar har vi vältat oss i spel. Jag har kört racerbil, rymdfarkost och motorcykel. Dessutom har jag skjutit båtar i sank, skjutit dinosarier och diverse vilt av typen björn och älg. Kort sagt, en riktig barnslig eftermiddag där maken och jag nog hade lika kul som Lillkillen och Mellangrabben hade.
Vi ser redan fram emot nästa års spelorgie.

Monstermaskinen

När jag fyllde 50 fick jag en elektrisk kaffekvarn av mina kollegor. Den är vår favorit, vårt morgonkaffe har fått helt nya dimensioner. Enda nackdelen är att den för ett osannolikt oväsen. Det går väl an på vardagar när alla ska upp tidigt men på helgen så finns det önskemål från både små och större barn att sova lite längre.

I morse tog vi det säkra före det osäkra och bar in kvarnen på lilla toaletten. Den ligger längst bort från sovrummen och därmed det bästa stället att mala kaffet på för att inte väcka barnen.

Det gick utmärkt, ingen vaknade, men det är klart - lite suspekt kändes det. Det är inte så ofta man står intryckt på en liten toa med en kaffekvarn på handfatet.

fredag 16 januari 2009

Fredag kväll

Nu har vi haft fem dagars diet (!) och det har gått utmärkt. Dags för elddopet - helg. Vi har tillåtit oss att inmundiag alkohol under fredag och lördag. Alltså - räkor och vitt vin!!!
Kan det bli mycket bättre?
Och i kombination med detta Lets Dance. Jag säger bara en sak.
Kitty är ett hån mot alla oss kvinnor som vill vara något mer än dumma våp.
Och hon blev INTE utröstad!! Skandal!

torsdag 15 januari 2009

En sådan morgon...

I morse hade jag inte något flyt. Det börjar med att vår förbaskade Lumi-garderob började krångla som vanligt. När jag drog ut en trådback för att ta fram kläder ramlade först den ner på min hand och jag klämde fingret. Därefter följde resten av de backarna under efter (inte på mitt finger dock) som ett dominospel. Jag fick alltså lyfta upp alla backar med kläder som nu låg i en enda röra och ösa upp hela härligheten på min säng.
Efter detta for jag runt som en tornado i huset och letade efter mina träningskläder. Jag visste att de var nytvättade. När jag upparbetat en kraftig irritation så hittade maken dom i någon hög med stryktvätt.
Lillkillen ville ha mer mjölk. Jag öppnade kylskåpet och en paket grädde föll ner och grädden flödade ut över trasmatta och mina strumpor. Det blev till att torka.
Väl i bilen på väg till jobbet visade det sig att det varit en krock närmare Göteborg och det var hemska köer.
Behöver jag säga att jag blev sen?

onsdag 14 januari 2009

Tidskris

Jo, jag menar verkligen tidskris och inte kristid som är det vanligaste uttrycket numera. Jag, och familjen, lider av tidskris. Vi har, liksom alla andra, 24 timmar per dygn till vårt förfogande. Det räcker inte. Vi behöver mer! Hur ska vi annars hinna med allt?
Lillkillen ska träna fotboll, innebandy och dansa hiphop. Mellangrabben har cellolektioner. Maken och jag ska träna på gymmet. Och så måste vi handla, tvätta, städa, gå ut med hunden, mata kaniner.
Jag vill också hinna med lite smyckespyssel, blomsterdekorationer och annat som kan förgylla tillvaron. Dessutom ska vi hinna med både jobbet och skolan.
Och nu är det ändå vinter så vi har inte något trädgårdsarbete som måste göras.
Nej, fram för fler timmar per dygn.

Som en osalig ande


Vår hund är en märklig varelse. På kvällarna så vandrar han runt i huset. Och då menar jag verkligen vandrar. Han stryker utmed väggarna, går in under skrivbord, försvinner bakom nedhängande gardiner och beter sig allmänt mysko.

Och det spelar ingen roll om han precis varit ute eller inte.

Möjligen är det en förmildrande faktor att han är en gammal herre som blir 17 år om ett par veckor. Han kanske har blivit dement. Eller bara lite lätt förvirrad.

Vem vet vad som rör sig i en gammal hunds huvud?

tisdag 13 januari 2009

Hemligheter på gång

Lillkillen har något hemligt projekt. Det är mycket hysch hysch och jag får inte komma i närheten av datorn när han sitter där. Maken är invigd men inte jag.
Undrar just vad han smider för listiga planer?

Grått, vått och rått

Efter en vecka i härliga Vemdalen där snön låg i drivor och rimfrosten gnistrade så inser man hur bedrövligt tråkigt väder vi har här vid Västkusten vintertid.
Det är grått, och regnet står som spön i backen. Dessutom är det råkallt. Mörkt är det också. Och trist.
Nej - tacka vet jag minus 15 grader och snö.

Det hänger på rösten

Mikael Persbrandt fick en Guldbagge igår. Grattis! Det är han väl värd.
Mellankillen, har ofta mycket kloka och "vuxna" uttalanden trots att han bara är 13 år.
Han är inte helt imponerad av Persbrant. Vid en diskussion mellan barnen om filmerna om Arn frågade någon om Persbrandt är med i dessa.
Med en fnysning fäller då Mellangrabben kommentaren - "Hur skulle det sett ut - med den tråkiga rösten?

måndag 12 januari 2009

Ett mer hälsosamt liv

Maken och jag ger aldrig några nyårslöften. Jag tycker att det är ganska fånigt egentligen. Om jag vill förändra något eller genomföra en bedrift eller vad det än är så kan jag väl bestämma det när som helst på året.

Idag har vi dock startat ett projekt som förhoppningsvis innebär att vi både blir något smalare och något hälsosammare. Vi ska äta GI-inspirerad mat, ta tag i träningen igen och dricka mindre vin. Mellangrabbens kommentar var "Jaha - då var det dags igen".
Jo visst är det så, att vi gett oss på detta projekt förr, med varierat resultat. Men om man inte satsar kan man inte vinna. Så vi har i alla fall goda ambitioner.
Det finns två svårigheter med detta. Svårighet ett är att det krävs att man äter omåttliga mängder ägg, speciellt till frukost. Det är inte något som vi direkt uppskattar. Svårighet två är vinet. Det är ju så himla gott! Och forskning säger att det faktiskt dessutom är nyttigt. Men tyvärr kaloririkt.
Svårt fall - doktorn grät.

Tillbaka i verkligheten

Så var det över. Julen har passerat och så även nyårshelgen. Och dessutom har vi klarat av vår vintersemester i fjällen. Nu återstår bara lite solkiga rester av julen, en kraftigt barrande gran och vissna hyacinter. Till helgen åker det bort.

Visst är det märkligt. Man ligger i som en galärslav en månad före jul för att fixa allt till det bästa. Plånboken blir tunnare och tunnare. Förväntningarna stegras. Och så plötsligt är allt över, och nästan utan att man hunnit fatta det. Lika fascinerande varje år.

Barnen började skolan idag, två dagar senare än sina kamrater p g a vår semester. Men innan de vet ordet av så är det lov igen. Om fyra veckor närmare bestämt.

Och vi vuxna är tillbaka på jobbet förstås. Men vi har inte någon ny ledighet som hägrar om några veckor. Nej för oss är verkligheten mer påtaglig på något sätt.

onsdag 7 januari 2009

Olika nyanser av grönt

Vi är inte några skidåkningsproffs i vår familj. Maken och jag har väl åkt sammanlagt ca 5 - 6 veckor i vårt liv och killarna är på sin andra vecka. Alltså är vi lite försiktiga när det gäller backbranter och liknande. Mellangrabben är nog mest försiktig av alla medan Lillkillens hämningar inte är så stora.
Alltså håller vi oss företrädesvis till gröna backar (mycket lätt) eller blå (lätt). I Vemdalsskalet där vi åker mest finns det ett par gröna backar där det bitvis knappt lutar alls så man måste staka sig fram. Lite mesigt tycker vi alla. Men där det lutar okey är vi nöjda och glada.
Igår kväll bevistade vi kvällsåkningen här i Klövsjö där vi bor. Där finns det en grön backe, och en massa läskigt svarta. Väl uppe i den gröna insåg vi att det är skillnad på grönt och grönt. Mellangrabben tog sig med möda ner och efter tre åk beslöt han sig för att där går hans gräns.
Maken och jag älskade både den backen och grannen som var blå. Två riktigt häftiga sugande backar trots att de inte är brutalsvåra. Och Lillkillen med kompis var naturligtvis totalt ohämmade.
Nu har jag i alla fall förstått att det finns olika nyanser av grönt - även när det gäller skidpister.

tisdag 6 januari 2009

Dags att kasta ankar (liften)

Lillkillen och hans kompis är kanonduktiga i backarna. De åker riktigt bra trots att de inte har så många åk i benen. De är försiktiga, ger sig inte på några jätteläskiga backar utan kör på rätt säkra kort. Maken, mellangrabben och jag åker ihop som regel, och lillkillen med polare klarar sig bra själva. Med jämna mellanrum gör jag en check så jag vet var jag har dom.

Idag, sent på eftermiddagen, när de åkte ankarlift upp till Sörbacken, hakade liften fast i lillkillens jacka och han kom inte loss. Han drogs med i liften över den skyddande snövallen innan liften stoppades och han fick hjälp.

Självklart en läskig upplevelse och han var lite lätt skakad när jag hittade honom vid backens nederdel en stund senare. Men skam den som ger sig - på´t igen.

Och nu väntar vi på att kvällsåket i Klövsjö ska börja.

Det svänger fort i hockey...

... och i väderläget i fjällen. För ett par dagar sedan var det minus 32 grader kallt och det lilla av barnens hår som stack ut ur mössorna blev helt frostigt. Imorse var det bara minus 1 grad, men det blåste å andra sidan småspik.
Maken, mellangrabben och jag gav oss upp till fjälltoppen för att kunna åka en lite längre, och fortfarande snäll backe. När liften gick över kanten till krönet tog vinden i så det var rena tortyren. Man såg absolut ingenting, snön rök i ögonen, och kinderna kändes som de frös bort. Vi fick nästan panik.
Mellangrabben, som var den som föreslagit backen, sa "Dum idé nr 1 av mina dumma idéer". Nåväl, vi var ju tvugna att komma ner också så det var bara att ge sig i kast med backen, trots svinkylan.
Härlig backe men vi vågade oss inte på en sväng till i den vinden. Vi var rörande överens om att det är betydligt bättre med minus 15 grader och vindstilla än minus 3 grader och kraftig vind.

Krigsskadan är förresten still going strong, trots värmande tub. Det är nog bara amputation som återstår.

måndag 5 januari 2009

Sviterna av en gammal krigsskada

När jag var ungefär 10 år ramlade jag på en skridskois och slog mitt vänstra knä. Inte så dramatiskt. Efter det så har jag haft ont av och till i det förgrymmade knät. Fast det var länge sedan sist.
Men nu, typiskt, har den gamla skadan gjort sig till känna igen. Ont som tusan i knät, speciellt när jag åker lift men även i backarna. I morse trodde jag att jag skulle få ägna resten åt veckan åt att läsa en god bok i värmestugan. Deppigt!!
Skam den som ger sig brukar vara mitt måtto så jag bet ihop och fortsatte åka. Och allt eftersom temperaturen steg, från -8 grader till - 5 grader under eftermiddagen, bättrade sig knät.
För säkerhets skull besökte jag Skidshopen i eftermiddags och inhandlade ett värmeknäskydd. Så i morgon tar jag på mig den blå kondomliknande tuben före jag ger mig ut i backen.
Värsta proffset - eller hur?

söndag 4 januari 2009

Hälsosamt och stärkande?

Om vi tyckte att det var kallt igår kväll när vi gick och la oss så visste vi inte vad som väntade. Imorse när vi vaknade stod termometern på -32 grader C. Vi trodde inte våra ögon.
Efter frukosten när vi skulle ut i bilen hade temperaturen bättrat sig något.
Det står -30,5 grader ute och 17 grader inne.
Vi var väldigt tveksamma om vi verkligen skulle kunna åka skidor. Trots motorvärmare och kupévärmare hela natten var bilen så frusen att när vi skulle växla så lossade hela plasthöljet som döljer innandömmet i bilen. Fantastiskt svinkallt helt enkelt.
Efter en liten tur till Vemdalsskalet beslöt vi att i alla fall trotsa kylan och bege oss ut i backarna. Då var det bara - 15 grader, rena värmeböljan i vårt tycke.
Nu på kvällen har vi förutom både bastat och ätit, dessutom tinat upp våra frusna tår och iskalla kinder. Men benen värker och tröttheten ligger som en tung yllefilt över oss.
Så det jag frågar mig är - vad är det som är så hälsosamt och stärkande, som de sjunger i den gamla schlagern? Kan det vara att kylan härdar? Inte vet jag. Men rätt så kul är det.

lördag 3 januari 2009

- 27 grader Celsius

Vi är i Klövsjö-fjällen, i Jämtland. I morse klockan tidigt packade vi bilen full med väskor, snowboard, skidor och ungar. Utöver Mellangrabben och Lillkillen är den sistnämndes bästa kompis med.
Det är en lång resa. I elva timmar färdades vi genom snöiga landskap och på vintriga vägar.
Nu är vi här, i vår lilla stuga eller snarare vår stugdel. Här är gudabenådat vacker även i mörker. Snön tynger ned granarna och det är rimfrost överallt. Stugorna ligger och hukar i skogsbrynen och de ännu tända julgranarna sprider ett förtrollat skimmer över den kritvita snön.
Men här är kallt. Svinkallt! Nu när vi ska gå och lägga oss är det minus 27 grader kallt!!!

Vår galning till Lillkille med vidhängande kompis lät sig dock inte hejdas av detta. Efter det traditionsenliga bastubadet skuttade de ut och rullade sig i snön, vilt tjutande och fnittrande.

Förhoppningsvis blir det mildare i morgon, annars blir det skralt med skidåkning. Och vi vill ju inte gärna köra nästan 70 mil för att bara spela spel. Det kan vi göra hemma.

fredag 2 januari 2009

En riktig stjärnsmäll

På nyårsafton hände det. Jag råkade ut för en riktig stjärnsmäll. Jag menar då inte alla raketer som spred sin stjärnglans över himlavalvet vid tolvslaget. Den smällen jag åkte på var ett något mindre glamoröst slag.
På förmiddagen var jag ute i trädgården och fyllde på solrosfrö i fåglarnas lilla mathus. När jag traskade över plattläggningen var det som någon drog undan en matta under mig. Fötterna befann sig plötsligt där huvudet normalt är och jag landande med en smäll på markteglet och bankande huvudet i stenläggningen.
Först låg jag helt stilla, paralyserad av chocken, tror jag. Sedan kom jag på att om jag inte reser mig nu så kommer säkert någon granne tro att jag slagit ihjäl mig. Jag kravlade mig upp och vinglade in. Trots det fantastiska fallet som var helt i klass med värsta stundtricket så klarade jag mig bra. Lite lätt huvudvärk och yrsel ett par timmar efterår men sedan var jag i skick som ny. Trodde jag. Igår morse insåg jag att detta inte stämde. Jag har ont i hela kroppen, mest i nacken och dessutom har jag blåmärken på ändan.
En riktig nyårssmäll med andra ord.