Vasaloppet

Imorgon står de där. Alla tusentals människor med en ambition - att klara av alla milen i skidspåret.
Ingen i vår familj åker. Men maken ska nästan åka. Han ska sitta på en spinningcykel från start tills förste man går i mål. Det handlar om ca 4,5 timmar. Det är rätt länge på en cykel. Eftersom vi inte äter några kolhydrater just nu kan det bli lite tufft. Därför har han i kväll ätit pasta för första gången på en månad minst. Energidryck i pulverform är inköpt och energibar. Jag kommer att hämta honom i morgon på gymmet. Hoppas han kan gå ut själv. Tror inte jag klarar att dra honom till bilen.

Mutor

Det är inte lätt att muta sig fram. Inte ens när det gäller en själv. Jag måste åka in till centrala Göteborg och köpa en sak. Det är inte ens något roligt, mer en förbrukningsvara av typen tandkräm. Den går bara att få tag på i en speciell affär mitt i stan. Jag har inte lust att åka dit. Alltså försöker jag muta mig själv med något trevligt. Jag kör med "du kan ju också passa på att gå in på Panduro och köpa pärlor och sånt till din smyckestillverkning". Det fungerar inte. Jag är helt enkelt omutbar.
Maken tycker detta är hejdlöst roligt. Han kan höra diskussionerna mellan mina hjärnhalvor säger han. Det tror han bara!

En liten torris

Lillkillen har problem med eksem och har haft det sedan han var en lite plutt. Han blir torr, fnasig och så kliar det infernaliskt.
Stundtals är det riktigt bra men för det mesta har han det rätt jobbigt. Och det blir inte bättre av kyla och vinter.
Ikväll när han tog av sig kläderna hade han jobbig klåda och gned sitt skin förtvivlat hela tiden.
Då måste han ta medicin. Så förutom att jag själv vill ha vår och solsken nu så behöver han det verkligen.
Fram för sommar året runt!

Kul med statistiken

För ett bra tag sedan började jag kolla hur många besökare jag har här på min blogg. Från början var det inte många förutom familjen.
Numera är det inte heller så många - om än några fler. 15 stycken tämligen trogna besökare per dag läser det jag skrivit. Jag har lite att jobba på för att komma upp i min lillebrors, Abbes pappas, antal. Han har väl flera tusen som tittar in på Heja Abbe -bloggen dagligen.

Inte för att det är någon katastrof, jag är tycker det är fantastiskt roligt med er som faktiskt hittat hit och dessutom återkommer. Men det är kanonkul att då och då kika på statistiken för att se hur många som varit inne och var dessa personer bor. Det räcker för mig så länge.

Hemligheten är avslöjad

För ett tag sedan skrev jag att Lillkillen hade något hemlighetsmakeri för sig på sitt rum som jag inte skulle få ta del av.
Nu vet jag vad det var. Vi ska åka på semester! Bara han och jag. I mitten av maj bär det av på en veckas mamma-son resa till Santorini i Grekland.
Avundsjuk?

Kaffe och Java

På jobbet brukar vi säga "Ska vi ta oss en Java?" och då menar vi förstås att vi ska dricka kaffe. Äldste sonen och hans flickvän, de ska däremot ta sig till Java. Sonen läser sista terminen på sjuksköterskeutbildningen och reser idag till Indonesien som utbytesstudent. Flickvännen som är färdig sjuksköterska åker med.
Vilket äventyr - man blir nästan avundsjuk! Och varmt är det också. Fast regnigt. Men man kan inte få allt.

After ski

Tänk dig en kall, snöig dag. Du har stått på skidor sedan klockan 9 i morse. Kroppen värker och hjärnan känns djupfryst. När du kommer hem lagar du något gott att äta, kanske kyckling med champinjoner och sås. Du tänder en brasa och korkar upp en flaska gott rödvin.

Efter middagen sjunker du ihop framför brasan, tittar på TV och sippar njutningsfullt på ditt vin.

Livet är helt enkelt riktigt bra.

Idag har det varit kallt, liksom hela veckan. Det har i stort sett snöat hela dagen, stundtals väldigt försiktigt men ikväll mer ordentligt.

Vi gjorde alltså en after ski ikväll, fast utan ski. Egentligen bara en "after". God mat, brasa, TV och gott rödvin.

Men vem behöver egentlige "ski" när det är så njutningsfullt med bara "after"?

Ett boktips att ta fasta på

Saknar du en bra bok? Då har jag ett kanontips. Läs, eller lyssna som jag, boken "Älskade krig" av Johanne Hildebrandt. En bok som faktiskt har det mesta. Skandaler, kärlek, spänning och dramatik. Boken handlar om en kvinnlig journalist som efter en skandal som saboterar hennes karriär av olika omständigheter hamnar mitt i det brinnande kriget, på en amerikansk militärbas i Irak. Förutom journalisten finns den svenske rikemanssonen som tagit värvning i den amerikanska armén samt Jasmin, en ung iransk kvinna som arbetar som tolk för amerikanerna.
En fantastisk bok som är djupt fängslande och speglar människor när livet är som djävligast. Mitt i allt elände finns en djup medmänsklighet och stor värme.
Och det gör ju inte saken sämre att historien är baserad på en verklig händelse. Att Johanne Hildebrandt dessutom har varit krigskorrespondent i Irak gör att bokens skilldringar känns otäckt verkliga.
Läs den !!

Världens tråkigast..

Idag diskuterades biofilm och skådespelare vid fikabordet. Jag fick frågan vilka favoritskådisar jag hade och då utifrån snygghetsperspektivet om ni förstår vad jag menar.

Jag kom inte på en enda. "Gud, vad du är tråkig" var kommentaren till detta.

Efter lite funderande dök Colin Firth upp i mitt huvud, mer utifrån sin charm än bildskönhet.

Har under eftermiddagen tänkt lite på det faktum att jag inte kom på någon. När jag var yngre kunde jag definitivt räkna upp ett par, tre stycken. De är nu gamla gubbar och inte lika tilltalande längre.

Men nu för tiden då? Är jag kanske tråkig? Eller bara lat som inte orkar engagera mig i utseenden på filmduken? Inte vet jag. Men det spelar väl egentligen ingen roll, eller hur?

En vanlig tisdagskväll

Hemma från jobbet klockan 18. Lillkillen har varit på innebandyträning. Maken är på enhetsrådet i skolan på vår lilla ort. Har plockat bort efter middagen och ska strax förbereda morgondagens lunch, broccolisoppa med ostkräm (!). Mellangrabben ligger på sin säng och ser på TV. Planeringen inför morgondagens fotbollsträning är klar, vi kör dit och hämtar. Måste byta tvätt i tvättmaskinen. Nu ligger Lillkillen i badet - får inte glömma att smörja honom ordentligt efteråt med sin cortisonsalva.
Och om en timme börjar Mästarnas mästare, rätt trevligt TV-program. Kanske lite mer TV efter det och sedan är det dags för sängen.
Låter det tråkigt eller bara hemtrevligt?
Det beror nog på dagsformen.

14 grader varmt

När vi igår kom hem efter en helg hos svärföräldrarna var det 14 grader varmt. Inomhus! Vår värmeanläggning hade beslutat sig för att ta time out och en säkring hade gått.
Lite ironiskt var det faktiskt eftersom vi klagat som sjutton hos svärföräldrarna över att de hade det kallt, och då pratade vi knappa 20 grader.
För att få upp en anständig inomhustemperatur krävdes en samlad attack. Vi körde torktumlare, skotork, värmeljus och braskamin. Detta självklart i kombination med värmeanläggningen. Och efter 2 timmar hade vi lyckats åstadkomma en mer normal 20-graders värme.
Fast varmast var det i storarummet - där braskaminen står. Där kunde man visstas i bara underkläderna.

Melodifestival - en jobbig historia

Vad är det egentligen för tävling vi svenskar sitter och tittar på varje lördag den här tiden på året. Rätt jobbigt faktiskt. Ett gäng artister som just då påstår sig leva och dö för tävlingen och några år senare (under förutsättning att det inte gick bra) säger sig vara lurade att delta. Sara Löfgren uttryckte sig exakt så i TV under kvällen. Självklart finns det duktiga undantag.
Och helt ärligt! Man får säga vad man vill om Petra Mede men hon är extremt jobbig. Ok - det kanske är så det ska vara när man är ståupp-artist men jag tycker det går till överdrift.

Årets låtarna är ungefär i samma klass som tidigare års. Så hur det går efter röstkalabaliken är tämligen ospännande. Men det spelar inte någon roll i det långa loppet. Det blir väl ändå fiasko i stora finalen.

Vilket medflyt!!!

Idag när jag väntade på maken som skulle hämta mig beslöt jag mig för att i alla fall gå in på Ticnet och kolla på Madonna-biljetter den 9 augusti. Informationen var naturligtvis att allting var slutsålt men döm om min förvåning när jag lyckades tillskansa mig två kanonbiljetter på sittplats.
Snacka om tur!

Och kilona bara ramlar av....

Efter flera veckors idogt kolhydratsundvikande, med ett par små undantag, har effekten börjat märkas. Maken och jag har tappat drygt 11 kilo tillsammans. Och midjemåtten minskat med 10 cm per person. Fy sjutton vad vi har varit duktiga. Och bra har det gått. Det enda jag verkligen tycker är pest är frukostarna. Det ska vara ägg, ägg och åter ägg. Ägg på tvären och på längden. Jag har aldrig gillat ägg och nu börjar jag nästan känna avsky. Måste hitta alternativ.

För er som är sugna på att testa GI så finns det en uppsjö med litteratur och tips på nästet. Vi har valt Ola Lauritzson och Ulrika Davidssons böcker med veckomenyer.

Denna helgen blir dock en utmaning - vi ska till svärmor och svärfar över helgen.
Blir svårt att undvika bröd, potatis och andra GI fientliga inslag.
Får väl smuggla ner under bordet till hunden!

Alla dessa rabbisar

Man kan tycka att kaniner är enkla varelser. De är inte helt lätta att dressera. Vem har till exempel någonsin sett en kanin göra konster på cirkus?

Vi har fem stycken i en trevåningsbur med sex lägenheter på vår altan. När vi öppnar altandörren och går ut blir alla fem kaninerna som förväntansfulla småbarn. De börjar hoppa fram och tillbaka, sitter på bakbenen och vädrar. Nu kommer maten! tror jag de tänker. Och har vi med oss en skål med morötter, vitkål och äpplebitar är lyckan total.

Och visst är det rätt mysigt med fem glada små kaniner!

I väntan på blommorna

Igår kom det ett brev. Det var bekräftelsen på "prova-på" kursen i blomsterbinderi som jag ska gå på i början av mars. Det blir fjärde gången för mig och min kollega. Anette på Flora Dekor, där vi brukar husera, tror väl att vi är fullständigt obildbara som går samma kurs om och om igen.

Men för oss är det en lisa för själen. Tänk att få lämna kontorsmiljön, förhandlingar, projekt, avtal och annat tungt och mentalt krävande och istället i tre dagar få insupa doften av blommor, sticka händerna i mjuk blomsterjord och att helt ohämmat få utlopp för sin skaparlust. För oss är det en oas dit vi säkerligen återvänder både en femte och en sjätte gång.

Sportlovslugn

Nu har jag inte skrivit på ett par dagar. Det beror på sportlovet. Inte för att jag har lov. Nejdå, men mina söner har. Datorn har varit på vift, närmare bestämt hos en granne. Där satt mellangrabben en hel natt och spelade dataspel med sina kompisar. I går kväll, när datorn återvänt till hemmet, hade lillkillen abstinens och satte sig omgående vid tangentbordet och lämnade det inte före halv tolv i natt, då maken och jag sov för länge sedan.
Så tekniken har helt enkelt inte varit tillgänglig.
Nu på morgonen klockan 8 ligger sportlovslugnet tyst och tungt över vårt hus. Det är bara jag och hunden som är vakna. Och jag ska strax åka till Stockholm på kundbesök.
Och utanför faller snön i tysta mjuka flingor. När jag kommer hem i morgon har sönerna åkt till farmor.
Det är inte klokt vad ett litet lov kan vända upp och ner på det som är normalt.

En 11-årings insikt

Just nu gör dom reklam för någon antirynk-kräm på TV. Så vitt jag känner till så är det någon Botox-liknande historia med skillnaden att man inte injicerar den. När vi pratade om detta i kväll sa Lill-killen att man måste väl smörja in det in ansiktet. Nej sa jag, man lägger en lite sträng i varje rynka.
- Nähä, svarar Lill-killen, det skulle bli djävligt jobbigt just för Pappa.

ICA - en vän på vägen

Det är ganska märkligt. I stort sett varje dag måste jag stanna till på ICA för att handla på vägen hem från jobbet. Och varje dag är jag övertygad om att jag nu inhandlat det som behövs för de närmaste dagarna. Men icke - det fattas salt, har glömt basilikan, killarna ska ha utflykt med tillhörande matsäck. För att inte tala om ägg. Den här GI-maten som maken och jag petar i oss har gjort att landets äggförbrukning gått upp markant. Det spelar i stort sett ingen roll hur mycket ägg jag köper, de är alltid slut ändå.

Med andra ord så besöker jag ICA varje dag. Så man får vara glad att det ligger minst en stor ICA-butik utmed min väg hem. Och man får vara glad att de har öppet rätt länge.

Men det hade varit skönt med en ICA-fri dag. Får försöka planera in en sådan.

Sängen hägrar

Nu har jag jobbat i 3 dagar sedan influensa-eländet. Men jag är trött - så in i dödens trött. Att gå uppför trapporna på kontoret (3 våningar) är en formidabel utmaning, tungan hänger som en slips och svetten rinner. Under dagens slutfinnish inför konstutlottningen klev jag upp och ner på en stol för att korrigera lampor. Jag var tvungen att hålla mig i väggen för att inte trilla av pinn.
Influensan har helt enkelt tagit knäcken på mig.
Konstutlottningen förresten - jag vann 5:e pris, vilket är rätt bra. Spännande att se vad som finns för mig att välja bland.
Har nu tittat på Made In Sweden, ett riktigt bra TV-program och nu är det sängdags.
Det finns inget bättre (i alla fall inte just nu)!!!

Tie your Tie

Min dotter och hennes killkompis har en grupp som heter Tie your Tie. De har i helgen spelat in och lagt ut en låt på internet. Vill du lyssna på den så hittar du den här:
http://www.myspace.com/tieyourtie

Konst-iga planer

Förutom mitt vanliga jobb på företaget driver jag också företagets konstförening. Det har jag gjort i många år nu. Kanske lite för många år, tycker jag ibland i alla fall.
Nu är det dags för utlottning. Eftersom jag hade löjligt mycket att göra för ett år sedan blev det ingen utlottning för 2007 utan nu kör vi dubbel utlottning.
Eftersom jag blev oplanerat sjuk (när blir man egentligen PLANERAT sjuk?) är allt lite försenat men idag har i alla fall jag och ett par trevliga kollegor hängt upp konsten på väggarna.
Och imorgon smäller det.
Man får i alla fall hålla tummen för att någon liten ynklig vinst kan landa på mig eller mina kollegor. Det vore lite rättvist tycker jag. Det är ju trots allt vi som gör allt slitjobbet.

Sug efter sommar

Nu längtar vi efter sommar! Jag vill ha sol, värme och blommor i krukor. Önskar mig långa ljumma sommarkvällar med nygrillat kött, sallad och svalt vin. Långgrunda stränder och vajande palmer. Eller solstekta klippor och doft av tång.

Men va sjutton - det är bara den 2 februari. Med andra ord minst 4 - 5 månader kvar innan vi ens kan få något i närheten av detta.

Får njuta av gamla semesterbilder så länge.



Lillkillen utanför en sommartrappa i Valpolicella, Italien 2007.

Garderobs-fnatt

Igår försökte vi oss på att bringa lite ordning i vår garderob, maken och jag. För maken blev detta en glädjens tid. Han provade skjortor och byxor och gav upp små glada tillrop och andra glädjeyttringar för varje skjorta som tidigare varit för liten och nu gick på. En riktigt boost-eftermiddag när det gäller hans fortsatta GI-ätning.
Så nu har han en osannolikt svultsig garderob, med mängder med sedan länge glömda skjortor att ta på. Det gäller bara att de hamnar i tvättloopen. Med det menar jag att de kommer med i den exklusiva skara skjortor som används, tvättas, hängs upp på tork, används, tvättas, hängs upp på tork, används, tvättas.... ja ni fattar. Maken letar sällan i sin garderob. Nej han gör det enkelt för sig - han går ut i tvättstugan och tar något där.