tisdag 21 december 2010

Rena deckaren..

Ikväll har vi haft lite dramatik hemmavid. Polisen pulsade runt med ficklampor i snödrivorna på vår tomt för att följa några fotspår. Det visade sig att de letade efter en karl som försvunnit. Men spåren var inte hans utan yngste sonen som vandrat över tomten när han kom från skolan.
Lite läskigt är det allt och vi har nogsamt låst alla dörrar ikväll.
Hoppas de hittat honom. Obehagligt annars med tanke på svinkylan.

söndag 12 december 2010

And then snow fell...



Igår var delar av familjen i Annedalskyrkan och såg West of Eden tillsammans med kör, flöjtist och dansgrupp framföra Celtic chrismas. En helt fantastisk föreställning med både julstämning och massor med glädje. Vi bokar in nästa jul också...

måndag 6 december 2010

Jobb, jobb och mera jobb

Det är mycket nu. Och det har varit mycket ett bra tag. Förutom att ligga i som en galärslav under normala arbetstimmar så är det jobb på kvällar och helger. Och ibland även nattetid.
Vaknar ibland vid 3 - 4 tiden på natten och hjärnan drar igång på högfart. Extremt störande.
Hoppas att det snart lugnar ner sig. Det skulle vara rätt skönt.

torsdag 2 december 2010

Alive...

I ett tidigare inlägg skrev jag om livet och döden. Jag undrade där om Olive, mamma till min bästa väninnafrån London-tiden, fortfarande lever.
Det gör hon :-)
Jag fick julkort från henne häromdagen. Underbart att vi har kontakt. Hoppas, hoppas jag har möljighet att besöka henne snart.

Digitalfotots hemliga liv

Jag går en trevligt kurs just nu. Lär mig att ta mig ur den gröna zonen när man tar digitalfoton, dvs jag håller på att börja förstå mig på kamerans alla finesser.
Inte klokt vad mycket grejer man kan ställa in på en digitalkamera.
Förhoppningsvis kommer detta att leda till att jag kommer bli en fena på fotografering både på jobbet och privat.
Så nu mina kära vänner och kollegor, får ni förbereda er på att jag kommer plåga er med kameran ett tag framåt.
Kul!

tisdag 23 november 2010

Träningsvärk

I augusti beslöt jag mig för att nu är det bannemej dags att ta tag i den obefintliga konditionen. Visserligen betalar jag 400 spänn per månad för ett medlemskap på gymmet men det hjälper föga om jag aldrig hinner gå dit.
Jag började alltså gå ut och gå 30 minuter varje morgon. Snabb powerwalk så svetten lackade. Och så kom vintern. Halka, snö eller hällregn. Plötsligt fungerar inte promenadplanen längre.
I lördags shoppade jag en personlig tränare i form av en dvdskiva till Nintendo Wii. Skapade en profil och beslöt mig för att köra 30 dagars challange. Tränaren la upp en plan och jag har nu kört två dagar a 30 minuter, 18 övningar per dag.
Och jag kan knappt röra mig.
Det ser förmodligen sjukt löjligt ut när jag står framför tv:n och stirrar på en tecknad dam och springer, boxas, gör utfallssteg osv, men nytta gör det troligen.
Idag var det vilodag - tack och lov - men imorgon är det dags igen. Om jag kommer ur sängen vill säga.

måndag 22 november 2010

Eländig tv-mottagning

Idag är det riktigt usel mottagning på min Boxer-tv. Antingen är det vädret som spökar (snö), eller också är det att jag sitter i stora-rummet, vilket jag nästan aldrig gör. Men å andra sidan, det är där som antensladden går in så det borde vara som bäst där. Sjukt störande i alla fall.

torsdag 18 november 2010

Mat i kvadrat

Imorgon kväll har vi gäster, våra härliga vänner Carl-Peter och hans charmiga Agneta. För att få allting att funka en fredag kväll har jag lagat mat hela kvällen.
Det blir Coq au vin, pannacotta, vin och självklart fördrink.
Nu ska jag stryka dukar och sedan lägga mig.
GOd natt!

onsdag 17 november 2010

Livet och döden

Long time no see... För mycket på jobbet nu för tiden. Nu till en annan sak.
För 30 år sedan bodde jag ett år i London. Det var ett mycket viktigt år i mitt liv.
Det var då jag blev vuxen på riktigt.
En bidragande orsak till att det året blev så lyckat var de underbara människor jag lärde känna.
Dels självklart min härliga arbetsgivare men också min bästa väninna och hennes fantastiska familj. Hennes föräldrar, Stephen och Olive, blev som mina extraföräldrar och jag var alltid välkommen dit.
Min väninna, Susie, var en varm och engagerad person, som alltid fanns där när jag behövde stöttning, sällskap, skratt eller prata allvar.

När jag flyttade tillbaka till Sverige försökte vi hålla kontakten. Stephen besökte mig i Sverige vid något tillfälle och så gjorde även Susie och hennes dotter Cayte. Jag besökte Susie i Norwhich där hon då bodde och maken och jag firade jul tillsammans med Stephen, Olive, Susie och resten av familjen Peet.

Men livet rinner iväg och vi tappade kontakten. För något år sedan, när jag forskade runt lite, insåg jag att både Stephen och Susie var döda. Stephen hade kommit upp i åren, fått alzaimers och dog efter ett långt och framgångsrikt liv som dokumentärfilmsregissör på BBC. Susie däremot dog helt oväntat i sömnen, plötslig vuxendöd kallat, i 50 års åldern. Allt detta har Olive berättat.

Igår, när jag på facebook försökte hitta de numera vuxna barnen jag hade hand om i London, upptäkte jag att min arbetsgivare under London tiden, barnens mamma Sue Miles, dog för en månad sedan, 66 år gammal.
Hon dog av lungcancer och hjärntumör.

Det känns osannolikt märkligt. Nästan hela mitt Londonliv känns plötsligt utradderat. Det var ju människorna som gjorde året till det fantastiska år det var. Självklart undrar jag om Olive fortfarande lever. Hon gjorde det för något halvår sedan men hon är uppe i åren och det enda man vet är att man lever inte för evigt.

Det känns sorgligt att nu veta att Sue Miles är borta. Jag saknar också Stephen, en underbart varm och humoristisk man. Susie - min fantastika väninna - sörjer jag otroligt. Även om vi inte hade kontakt de sista åren så fanns hon hela tiden i mina tankar. Nu är hon borta sedan ett par år. Hennes dotter och jag har kontakt via mail och facebook, vilket känns bra. Och jag har rotat fram en massa gamla brev från Susie som jag på sikt ska dela med mig av till Cayte.

Nu är det snart advent och det är dags att tända ljus. Och jag kommer tända ett ljus för var och en av mina härliga vänner.

Tack Sue, Stephen och Susie, ni hjälpte mig att bli den jag är idag och gav mig en stor värme och mycket kärlek under mitt år utomlands.

måndag 18 oktober 2010

I varmaste laget

Lillkillen frös när han kom hem efter skolan idag. Och det kan jag i och för sig förstå. Regnet piskade och vinden ven. Alltså tog han handlingskraftigt tag i problemet och eldade på i braskaminen.
Nu ska vi sova och här är varmt som den värsta högsommardagen. Det blir till att sova med öppet fönster. Lagom är bäst!

måndag 13 september 2010

Bestulen

Gårdagen var tänkt som en härlig höstdag i svampskogen. Så blev det inte. Istället gick större delen av dagen åt till att vända upp och ner på hela huset och leta efter makens iPhone. Vi letade i bilen, inte en, inte två, utan snarare sex gånger. Vi gick igenom yngste sonens rum, varje hylla och varje vrå. Köket granskades med förstorningsglas näst intill, till och med kylskåp och frys gicks igenom. Ingenstans kunde vi hitta den förkomna telefonen.
När vi så sista gången dök in i bilen för att leta insåg vi att även laddningssladden som brukar ligga i bilen var borta, samt alla småmynt som låg där dagen innan. Då förstod vi att vi kunde sluta leta. Iphonen var stulen! Troligen hade maken glömt mobilen, och dessutom glömt låsa bilen.
Så surt!!! och ännu surare att abonemanget är bundet under en tid och telefonen måste alltså fortsättas betalas trots att den är borta!
Gårdagen blev en alltigenom misslyckad söndag. Och där rök nog sista svampplockarhelgen!

söndag 5 september 2010

En 15-årings dräpande replik

Familjens middag ikväll var en Norén-liknande historia. Vi föräldrar och yngste sonen grälade högljudt över hans bristande intresse för läxläsning och anklagelserna haglade över bordet. Efter en stund reser sig mellangrabben och säger; "Trots att det varit en underbar måltid och att kvällen förmodligen kommer att bli lika fantastisk går jag nu in på mitt rum. Tack för maten".
Snacka om dräpande kommentar.... Och vi föräldrar skrattade så tårarna rann. Tack för den skrattattacken. Det behövde vi.

onsdag 1 september 2010

Det var också en himla bra timing

Idag kl 15.30 skulle Lillkillen till barnmottagningen för att utbildas i en ny medicinering. Jag kom hem från jobbet för att hämta honom och han satt på altanen och täljde. Precis i den minuten då jag ska ropa på honom att vi måste gå skär han sig rejält ivänster tumme. Blodet flödade i strida strömmar, det gick inte att se hur illa det var. Tummen lindades in i en halv rulle toapapper, vi hoppade in i bilen, åkte till sjukhuset, anmälde oss i receptionen och blev inropade.
Det hela fick starta med en undersökning samt omläggning av den skadade tummen. Halva toppen var avskuren så det var inte aktuellt att sy men ett rejält bandage blev det.
Perfekt timing på den skadan med tanke på den inbokade sjukhustiden.

torsdag 19 augusti 2010

Gillar jag verkligen Zumba?

Den nya träningsflugan i gruppträningssammanhang heter Zumba. Eftersom det nu är hög tid att ta tag i träningen igen har jag provat detta ett par gånger. Alla jag pratat med älskar Zumba. Själv är jag inte så säker. Det är fartigt, sköna latinotoner och ett dj-a drag, helt klart. Säkerligen oförskämt effektivt också. Men hur jag än försöker att skaka på tuttarna, ruska på höfterna, salsa-gunga i kroppen så händer ingenting. I mitt huvud skakar hela jag men när jag ser mig i spegeln händer ingenting.
Resultatet har hittills blivit att efter 45 min känner jag mig mer deppig än glad och dessutom fruktansvärt gammal.

Jag vill också bestämma lite

Ibland blir jag bara trött på jobbet. Till exempel detta att man aldrig får bestämma något själv. Nåja - i alla fall nästan aldrig.
Det finns alltid någon chef som ska bestämma och styra upp, man ska alltid förankra och alltid be om lov. Självklart förstår jag att när det gäller större investeringar eller strategiskt viktiga beslut så måste det gå till så.
Under veckan har jag bråkat med en chef om att jag skulle träffa vår webbyrå för att diskutera förslag till utveckling av vår webbplats. Det blev inte populärt ska jag säga. Och då ska man komma ihåg att det bara var ett presentations och diskussionmöte, inte ett enda ynkligt beslut skulle tas. Nej - fram för mer självständighet och mer beslutsrätt!

fredag 13 augusti 2010

Regn, åska och....

... inte precis drivis men det är väl bara det som saknas. I natt har det fullständigt flödat regn från himlen. Och blixtar och dunder härjade också. Stackars lillkillen som sovit i tält i natt. Hoppas han i alla fall sovit gott.

fredag 6 augusti 2010

Reclaim the house

Vi har under de senaste åren lyckats med att skapa total röra i ett antal av rummen i vårt hus. Det har blivit så när våra två äldsta barn flyttat hemmifrån, deras rum har förvandlats till förråd. Denna veckan har det varit tämligen dåligt väder (milt sagt) och vi har gjort ett försök att åter få makten över huset. Dotterns rum är röjt och iordninggjort, äldste sonens rum är också tillfixat och klädkammaren är röjd. Eftersom mellangrabbens rum ska tapetseras och förvandlas från barn- till tonårsrum är det fortfarande lite stökigt i storarummet, där hans grejer tillfälligt förvaras, men det känns rätt skönt att det andra är fixat.
Och maken har fått chansen att åter besöka sina "polare" på tippen! Flera gånger till och med!

onsdag 4 augusti 2010

En BMX högt önskad


Lillkillen vill köpa en BMX-cykel. Han längtar hett och innerligt efter den. Vi har sagt att han i alla fall måste spara ihop till halva kostnaden själv, resten kan vi bidra med. Det krävs totalt cirka 3 500 kr. Han har nu länsat alla spargrisar i huset, letat igenom lådor och skålar och säkerställt att alla växelpengar tillfaller honom. En speciell BMXburk är fixad och däri läggs alla pengarna som han samlar in.

Det börjar ta sig - sa han som hade eld i håret.

Lova och hennes farmor

Ursöta lilla Lova somnade så gott i Farmors famn. En liten fantastisk alldeles levande docka!

Oturlig humledag

I förmiddags när vi skulle ge oss av mot Grebbestad skulle maken packa in killarnas kastspön. När han greppade det ena satt det en liten eländig humla på det och naturligtvis stack den maken i handen. Smärta uppstod, sockerbitar och andra listiga huskurer togs till innan vi kunde sätta oss i bilen och ställa kosan mot norra Bohuslän.
Väl framme hos sonen, sambon och barnbarnet i Grebbestad spelade lillkillen fotboll barfota i gräset. Naturligtvis trampade han på en humla. Naturligtvis stack den honom. Naturligtvis gjorde det skitont. Sjuksköterskan Hillevi tillgrep huskur i form av kompress indränkt i brännvin och fasttejpad på foten.
Vissa dagar går det bara åt skogen!

tisdag 3 augusti 2010

Oväntat besök

I natt vid halv fyra tiden vaknade jag av märkliga ljud utanför sovrumsfönstret. Jag trodde först att det nog bara var någon osedvanligt morgonpigg skata som höll på och röjde. Efter en liten stund hörde jag skumma ljud inne i sovrummet, det lät som vår hund men ändå inte. Jag reste mig upp på armbågarna och tittade efter hunden och fick då till min förvåning se två av grannarnas katter som spatserade runt i vårt sovrum. När de insåg att de var avslöjade skuttade de raskt och vigt upp på fönsterbrädan och ut genom det öppna fönstret, samma väg som de kommit in. En liten ljusstake i glas slogs i kras.
Maken och jag fick skrattbryt. Undrar hur den kattdiskussionen gått till före tillslaget. "Ska vi sticka in till grannen och kolla läget i natt?" eller "Jag slår vad om att du inte vågar gå in till grannen, de har hund vet du"
Vilka små busar!!

torsdag 29 juli 2010

Max 5 fiskar


Våra fiskekort vi har här i Transtrands fiskområde gäller för max 5 ädelfiskar per kort och dygn. Det betyder att vi i vår familj får dra upp totalt 10 fiskar per dygn. Jo man tackar.... Vi är sjukt glada när vi klarar av att dra upp en.

Härom dagen fick i alla fall Lillkillen sin efterlängtade regnbågsforell. Igår blev det inte mycket fiskat. Vi var på plats vid Södra Färdsjön redan vid 10 -tiden (mycket tidigt med tonåringar). Efter att Mellangrabben lyckats med konststycket att inom 5 minuter hysta i två drag á 90 kronor styck utan att dessa satt fast i hans lina blev han riktigt pissed off och gick i fiskestrejk.

Vi gjorde i stället en utflykt till Nupeskärsfallet.

Idag är killar och make på Experium och badar och jag är hemma i stugan och latar mig.

måndag 26 juli 2010

Dagens middag...

Regnbågar, ca 40 cm långa, fångade av Mellangrabben. Drag - en wobbler, varmt rekommenderad av Sälens Fiske.


Jag jobbar med mord och utredningar

Min karriär har börjat med utredningar. De kan vara av mer eller mindre svår karaktär. I vissa fall är det enkelt att få rätsida på problemet men i andra fall kan det vara rejält svåra knutar att lösa.
Så småning om slog jag mig in på mord. Det visade sig att det krävdes någon som kunde göra det smutsiga jobbet snabbt och effektivt utan att orsaka för mycket lidande. Jag insåg också att det gav en större utdelning än utredningsjobbet.
Men mina tjänster inom detta område har inte efterfrågats så mycket som jag hade önskat så när behov uppstår ställer jag gärna upp som utredare.
För den som möjligen undrar om jag blivit fullständigt tokig vill jag bara förtydliga att jag talar om trassliga fiskelinor och avlivande av uppdragna fiskar.

Löjliga familjen

Jag hade inte en aning om att vi har gett Löjliga familjen ett ansikte förrän nu. När vi fiskar så fångar vi allt möjligt. Fjällbjörkar, pors, näckrosor, gamla drag och så vidare och så vidare.

Men kul har vi.

I brist på fisk så tar vi ved


Igår inhandlades fiskekort till maken och mig själv. Killarna fiskar gratis. Vi drog iväg till Fuluälven och försökte oss på ett litet fiskafänge. Det var kallt, regnigt och grunt i vattnet och vi satte snart det ena bottennappet efter det andra. Till slut började lillkillen frysa och när mellangrabbens tafs och drag singlade genom skyn till andra sidan älven utan att sitta fast i själva linan gav vi upp.

Istället styrde vi kosan mot Stadiums outlet i Sälen. På vägen dit körde vi förbi ett kallhygge och där stannade vi till och fyllde bagaget med torra vedpinnar till brasan.

Välbehövligt med tanke på den totala avsaknaden av sommarvärme.

Sverige - variationernas land

För mindre än en vecka sedan besåg vi Sofiero i 30 graders värme. Nu sitter vi i Sälen i 6 grader. Dj-a skillnad! Och vi är ändå i samma land - ca 10 timmars bilresa mellan orterna. Måste ända säga att jag fördrar 30 grader framför 6, speciellt i juni månad.
Tur vi har braskamin i stugan!

söndag 25 juli 2010

Sommar i Sälen

...eller också skulle man kunna säga - Besök på orten som Gud glömde!
Vi befinner oss nu i en stuga i Tandådalen, och jag lovar: Här är det VÄLDIGT folktomt. Den under vinterhalvåret överfyllda fjällbyn är tyst och lite lätt vildvuxen. Jag skulle optimistiskt gissa att knappt 5% av husen här har någon besökare just nu.
Men igår kväll när vi kommit upp, installerat oss, ätit vår goda tacomiddag som yngste sonen lagat och hällt upp varsit glas rödvin och solen sakta dalade neråt glimmade fjällsluttningarna som av gulld och himlen var rosa, orange och violett.
Och nu på förmiddagen sitter maken och jag framför den sprakande brasan och tar det väldigt lugnt. Sönerna sover fortfarande men när det vaknar ska vi försöka oss på att fånga några goda fiskar.

torsdag 22 juli 2010

Mellanlandning

Vi hade bestämt oss för att vara hemma denna semestern. Nu vet jag vad det uttrycket betyder. Det betyder att vi inte ska lämna Sveriges gränser. Däremot betyder det inte att spendera semestern i hemmet.
Efter nästan en vecka på Knippla reste vi vidare till Helsingborg. Ett par trevliga dagar tillsammans med dotter med sambo. Vi besåg det vackra staden vid sundet, besökte svärsonens föräldrar samt tittade in på Sofiero. Nu är vi hemma i vårt hem men det är högst tillfälligt. I övermorgon drar vi nog vidare, denna gång till Sälen. Efter detta ska vi besöka äldsta sonen med familj och sniffa på vårt lilla barnbarn. Sedan blir det nog ett par dagar på Knippla igen, om vädret tillåter.
Och hipps vipps är det dags att börja jobba igen.

lördag 17 juli 2010

Varannandagsväder

Källö Knippla - regnet öser ner! Men igår var det strålande solsken. Och i förrgår var det regn. Dagen innan solsken. Och så vidare. Där är bra för det solbrända skinnet att vila sig från sol även om det är rätt trist med regnet.
Igår var vi ute med vår lilla båt och solade, badade och plockade musslor. På kvällen gjorde vi en sanslöst god pastarätt med vinkokta pinfärska blåmusslor och satt sedan på altanen hela kvällen och tittade ut över havet.
Perfekt semesterkänsla. Och om ett par dagar åker vi till Helsingborg och hälsar på dotterna med sambo. Ska bli trevligt det också.

onsdag 23 juni 2010

Beach 2010

Om ett par veckor är det dags för semester och förhoppningsvis bikinidags. Känns inte helt okey just nu. Valkarna kring midjan har inte precis minskat senaste halvåret, tvärtom. Akutdiet får det bli. Efter midsommar. Och hur kul är det på en skala? Inte alls tycker jag. Men det är inte mycket att be för. Antingen får det bli GI fram till semestern eller också får jag leva med inbygda simringar.

Baksida eller framsida?

Göteborg är Sveriges framsida brukar man säga. Och som Västkustbo (nja i alla fall nästan) håller jag självklart med. Men just idag är jag lite tveksam.
När jag i gryningen lämnade Landvetter flygplats i Göteborg i morse var det helmulet och lite småkyligt.
När jag landade i Stockholm en timme senare var det strålande solsken från en klarblå himmel.
Det är vid sådana tillfällen man funderar över fram- och baksida.

tisdag 22 juni 2010

För 15 år sedan...


...idag blommade rhododenderonbuskarna lika fantastiskt som nu, trots att regnet stod som spö i backen och snålblåsten ven runt knuten.

För 15 år sedan idag var det dagen före midsommarafton. För 15 år idag sedan satt vi vid frukostbordet och suckade över sommaren som aldrig ville komma. För 15 år sedan idag väntade familjen otåligt på att den efterlängtade bebisen skulle vilja lämna sin trygga tillvaro i livmodern.

För 15 år sedan idag föddes vår älskade Anton.

Anton här med Lova...

Grattis så mycket på födelsedagen - nu är du stor!!










tisdag 8 juni 2010

En ny liten människa har landat...


Igår kväll klockan 20.59 kom en helt ny liten människa till världen, vårt barnbarn. En underbart söt liten tjej. Välkommen till familjen önskar din Farmor!

måndag 7 juni 2010

Det kom ett sms...

... från Hillevi:
"Nu åker vi till NÄL, 4 min mellan värkar sedan 2. Vi hör av oss. Heja Grisen! Kramar"
Och efter detta ska man koncentrera sig på jobbet?

torsdag 3 juni 2010

Maken har sommarlov

Vilken dag... Solen strålar, det är varmt och skönt, grillarna går varma i trädgårdarna (ja vad annars..) och Linda "Innan du fanns" har fått sin efterlängtade son. Och inte nog med det... Maken har sommarlov och är numera hemmaman. Vilken lyx - det borde varje kvinna i karriären ha.
Fast ändå - det förbannade byggföretaget i Borås där han jobbat är definitivt värda en riktigt elak affirmation.
Nu har han det i alla fall underbart härligt och ledigt under kanske flera månader eller så. Och med det här vädret kan det bara var bra.

onsdag 26 maj 2010

Att affirmera

Med hänvisning till boken jag skrev om häromdagen (Svinhugg) funderar jag på det där med affirmationer. I boken affirmerar huvudpersonen fram elände över ett antal personer som gjort henne illa i livet.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att försöka. Om jag hade trott på att det fungerade vill säga. Då skulle jag affirmera, inte död, men åtminstone någon lättare typ av plåga över dels makens före detta arbetsgivare och dels en viss person på mitt eget jobb. '
Skadar kanske inte att testa i alla fall.
Ska fundera på saken.

söndag 23 maj 2010

Emil och Hillevi (och så Grisen förstås)


Nyinflyttade i ett sött litet hus på landet. Och snart kommer bebisen. All lycka till er!

Flyttlasset gick till Grebbestad



Igår hjälpte vi sonen och hans fästmö att flytta. Mycket bärande och packande men också många skratt och gemenskap. Mellangrabben och lillkillen var själklart med och jobbade. Och busade förstås.

tisdag 18 maj 2010

En vän som Hervor


Har ni läst boken "Svinhugg" av Marianne Cedervall? Om inte, gör det! En fantastisk, rolig och härlig bok om vänskap och hämnd. En av huvudpersonerna är en Hervor, en kvinna från Tornedalen. Aldrig sen till att fira, lojal och påhittig och med ett sällsynt mustigt språk.

En sådan väninna vill väl alla ha...

fredag 14 maj 2010

Fredag morgon - ledig morgon

Det är fredag och jag är ledig från jobbet. En osannolik lyx! Det är ju i och för sig inget ovanligt just den här fredagen, inklämd som den är mellan helgtorsdag och lördag. Men på företaget där jag jobbar är man inte ledig normalt sett. Men jag har tagit semester.
Så nu sitter vi vid svärmors köksbord på Källö-Knippla och dricker morgonkaffe och läser GP. Killarna ligger fortfarande i sängarna och här är lugnt och skönt.
Och ytterligare två lediga dagar framför oss. Hurra!

lördag 8 maj 2010

Shaken, not stirred....


Lördag kväll.... och lillkillen lagar mat. Lillkillen är en fena på matlagning. Ikväll blir det musslor i grädde till förrätt och kycklingbröst fyllt med parmaskinka, pecorinoost och sparris till huvudrätt. Och sedan blir det filmkväll hela kvällen för en gångs skull. Först en thriller och sedan en må-bra film.

Men nu dricker maken och jag Dry Martini som fördrink. Och vi föredrar den som James Bond. Shaken, not stirred.

tisdag 4 maj 2010

En lurig en...

Faran är över - maken är utsövd. Frysen var inte ens medvetslös, den sov bara räv. Igår kväll visade den på -20 grader och har hållit sig lugn och balanserad hela natten.
Falskt alarm alltså. Den luriga frysen!

måndag 3 maj 2010

En ny sorts väckarklocka

Frysen har gått sönder. Som tur är har vi också en frysbox i vårt extremt röriga garage. Men vi vill hellre ha frukostbrödet i frysen i köket. Det är liksom enklare så.
Frysen är inte helt död, bara lite lätt medvetslös. Den tuffar på snällt och beskedligt ned till -13 grader. Sedan tyar den icke längre. (-18 är rätt temp)
Istället stiger temperaturen en grad - till -12 grader.
Då larmar eländet...
Maken har i natt varit uppe tre gånger och stängt av larmet. Detta i kombination med en inkontinent hund blir lite lätt utmattande.
Reparatör väntas om en veckan.
Maken kommer att bli slutkörd!

fredag 23 april 2010

Värt att tänka på


Förra helgen, på lördag förmiddag, hjälpte vi en ung man som fått stopp på bilen. Han stod väldigt dumt till, i en svängd backe på E20 mitt i vägarbetsröran. Bilarna kom knappt förbi utan långa köer bildades.

Vi stannade till, konstaterade att bilen gick inte att starta, och bogserade hans bil till en betydligt bättre parkering på en rastplats. Därefter körde vi killen till hans kompis inne i Alingsås, som han skulle besöka.

Efter detta uttalade sig vår mycket kloka mellangrabb (snart 15 år) "Jaha, det var dagens goda gärning. Bra för karman!"

måndag 19 april 2010

Makens lilla röda


Maken har skaffat sig en ny polare - en liten röd en...
Den stora vita han har nu ska tillbaka till sitt ursprungliga hem och därför behöver maken en ny. En röd...
Rätt trevlig faktiskt.

fredag 16 april 2010

Tji Stockholmsresa

Nej - det blev ingen resa. Men inte hänger jag läpp för det! Det är ju så trevligt att få gå till kontoret. Okey - jag överdriver lite, det erkännes. Här är så rörigt att det känns som att åka karusell. Man blir yr i mössan helt enkelt.
Och inte slipper jag undan Stockholmsresan heller. Nytt försök blir det på torsdag nästa vecka. Om askmolnet gett upp då. Den som lever får se.

torsdag 15 april 2010

Inställt på grund av vulkanutbrott

Imorgon ska jag flyga till Stockholm på två kundbesök. Tror jag. Eventuellt. Eller kanske inte.
Det blir i så fall första gången i mitt liv som jag tvingas ställa in en tjänsteresa på grund av ett vulkanutbrott.
Då kan man bocka av det på listan över saker man ska göra innan man dör.

torsdag 8 april 2010

Gammal och inkontinent

Det är vår hund jag talar om. Han är 18 år och går på sitt 19:e. Det är gammalt för att vara en hund - mycket gammalt.
Han hör rätt illa - i stort sett ingenting förutom mycket höga ljud typ visslingar. Ser gör han väl skapligt, i alla fall i dagsljus.
Lite stel i kroppen är han allt, det märks när han ska lägga sig ner. För övrigt har han inte fattat att han inte är valp längre, utan kan mycket väl skutta runt och busa när andan faller på.
Men det finns ett bekymmer som är rätt påfrestande. Han är tämligen inkontinent.
Om vi inte är framme med blixtens hastighet och släpper ut honom när han börjar tassa runt så kissar han på golvet.
Igår fick yngste sonen en bryt över hunden. Sonen skulle "lana", dvs sitta på natten hos sin kompis och spela dataspel över nätet. Han och polarna hade tagit tåget in till stan och inhandlat läsk, snacks och godis. Påsen med det inhandlade hade han som vanligt slängt innanför ytterdörren.
När han väl var installerad med dator och allt hos sin kompis och maken och jag satt och avnjöt våra räkor med ett glas vitt vin ringde telefonen. Det var sonen!
"Rasmus har kissat i min påse!!!!" ylade det ur telefonen. Som tur var hade vi bara hunnit sippa på vinet så maken fick kasta sig in i bilen och köra till Alingsås för att inhandla ny nattlig proviant.
Rätt ofta nu för tiden ska hunden vara tacksam för att han är en kär familjemedlem.
Annars hade han nog suttit rätt löst i går kväll....

torsdag 1 april 2010

Påsken står för dörren

Ska strax rusa från kontoret. Måste hinna till köttbutiken och hämta vår lammstek, sedan till Systemet för att bunkra lite vin. Barnen ska ha påskägg och dessutom behöver vi lite annan mat. Full rulle med andra ord.
Känns lite skumt att det är ledigt i fyra dagar nu, jag var ju inte på jobbet förra veckan på grund och förkylningseländet. Men jag tackar förstås och tar emot. Och killarna har påsklov nu - det är skönt för dom.
Kanske, kanske får jag upp påskpyntet imorgon också. Vi får väl se!

onsdag 24 mars 2010

Livet från sjuksängskanten

Nu har jag varit hemma från jobbet i snart tre dagar. Dagarna lunkar på i en maklig takt. Första dagarnas feber gjorde att sängen hade en magnetisk dragningskraft. Nu är det lite bättre.
Jag börjar bli bra på TV-tablåerna. Börjar dagen med TV4as morgonprogram - fortsätter sedan med Efter 10. Sedan blir det lite TV-paus eftersom jag är måttligt intresserad av Hem till Gården. Trav, dvs Middagstipset, är inte heller min "cup of tea". Sedan blir det "Riskförlossningar" - ett osannolikt amerikanskt program där alla är omåttligt feta, har hela släkten med sig i förlossningsrummet samt ber till Gud att allt ska gå vägen. Lite mer TV-paus och sedan kommer Förkväll.
Allt detta går väl an men de förpepprade reklaminslagen tar knäcken på en. Inte för att jag har så mycket emot reklam i sig - det vore väl märkligt när man som jag jobbar med marknadsföring. Nej, jag önskar bara att de kunde variera sig lite under dagen. När man sett ICA-Stig 35 ggr på en dag fråga sig hur de ska presentera den nya kokboken är man så hjärtinnerligt trött på detta att man beslutar sig för att aldrig någonsin i hela livet köpa, eller ens titta på den förbaskade boken.
Man frågar sig också vad Netto-butikerna tänkte när de beslöt sig för att ha en skruvad animerad hund med ansikte som en flodhäst presentera sin extrapriser. Eller varför Mekonomen har en medarbetare som "verkar i det tysta" men som vid närmare påseende dansar loss som en vettvilling på en ravefest.
Man lär sig mycket när man ligger i sjuksängen. Frågan är vad jag ska använda kunskapen till?

söndag 21 mars 2010

Idag är det synd om oss...

Maken och jag har verkligen tagit till oss barnens förkylning. Vi mår pyton. Halsen värker, vi hostar i kapp, näsorna rinner som kranar och febern ligger och lurar bakom hörnet.
Och vi lider inte i det tysta inte. Nej då - vi klagar och stönar och pustar och suckar så det står härliga till.
Stackars oss som är så skruttiga.... Och det verkar som våra söner måste vara hemma i morgon också. De är fortfarande inte bra.
Snacka om SM i ynkande!

fredag 19 mars 2010

Tapethistoria

Förra helgen tapetserade jag och maken åt mina svärföräldrar. En väldigt mönstrad tapet med tusen streck som skulle mönsterpassas. Ca 45 cm gick till spillo på varje tapetvåd som skars upp. Ett himla meck alltså och det tog sin tid, men blev väldigt bra och skarvarna syntes inte. Tyvärr räckte inte tapeten utan det saknades två våder.
"Ni får fixa en rulle till så kommer vi en annan dag och sätter upp det sista" var budskapet till svärföräldarna.
Igår på makens fråga om tapeten var beställd fick vi då reda på att nehej - det behövdes minsann inte - svärfar hade pusslat ihop de överblivna bitarna och det blev SÅ fint.
Morrrrrrrrrrrr....
Jag hoppas för Guds skull att de inte skryter med att det var jag som tapetserade... Då ska jag personligen dra ett streck där min tapetsering slutade och svärfars började.

Huvudet under armen

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Men någon gång måste bli den första. Dumt att det var just idag.
Jag har åkt till jobbet utan handväska. Är man kvinna förstår man omedelbart att detta är så nära en katastrof man kan komma.
I väskan ligger plånbok, körkort, passerkort, glasögon, läppglans osv osv.
Och just idag - fredag - skulle jag svänga vägen förbi affären och handla fredagsmysmat samt ingredienser till min gourmet-middag som jag ska laga imorgon.
Tji fick jag...

torsdag 18 mars 2010

Virusattack

Denna gången gäller det inte pc. Nix - nu är det familjen som är attackerad. Killarna är dunderförkylda och har varit hemma från skolan hela veckan so far. Jag själv har en hals som svider och maken försöker slå svenskt rekord i snuva.
Vojne vojne...

tisdag 9 mars 2010

Vårsol

Dags att gå hem. Solen skiner in genom fönstret på kontoret och ger hopp om en vår. Hemma känns det i och för sig som det är en bit kvar. Meterhöga snödrivor runt hela huset. Men jag har börjat fundera på trädgårdsdesign och att kanske beställa lite pelargon-sticklingar.
Definitivt vårkänslor.

tisdag 2 mars 2010

Reslust

Vår familj består av en samling nomader. Vi har svårt att vara helt bofasta. Okey - vi bor där vi bor och trivs mycket bra med det. Men samtidigt så längtar vi ständigt efter att resa. Lillkillen är den som ger mest uttryck för det. Han kan sitta i timmar framför PCn och leta upp olika spännande platser som han anser att familjen absolut måste besöka och det omgående. Mellangrabben är mer "layed back" och längtar och hoppas men mer i det tysta. Och så är det maken och jag. Vi planerar, drömmer och vill.
De senaste veckorna har allt från hus i Thailand (där vi för övrigt aldrig varit trots att vi rest mycket) till biltur till Moseldalen till ett par veckor på Filippinerna till en helg i London till en barnfri helg på vår älskade vingård i Piemonte till hösten.
Just nu lutar det mest åt det senare. Får se om det blir nått. Men hoppet är det sista som överger en...

lördag 27 februari 2010

Tak-katastrof

Växthuset har havererat under snömassorna. Det står kvar men i stort sett samtliga glaspartier på taket har gått sönder och ligger som en sorglig rest inuti växthuset. Jag pulsade upp till huset för att försöka rädde de få glasdelar som fortfarande var hela under snömassorna. Det var lårhögt med blötsnö och när jag med mycket möda äntligen fått ner resterande snö visade det sig att de fönstren också var trasiga. Det lär alltså inte bli några växthusodlingar i vår. Innan vi har lagat eländet så är nog sommaren ett faktum. Får satsa på mina odlingslådor samt krukor i stället.

torsdag 25 februari 2010

Det är mycket nu

Ibland räcker inte tiden till för alla måsten. Det är väl därför jag sitter här vid datorn klockan 5 på morgonen, när övriga familjen sover.
Har sedan ett par månader tillbaka i princip två tjänster på Företaget. Orsaken är att jag, när jag enbart arbetade med information och kommunikation, inte hade fullt upp att göra vilket höll på att tråka ut mig rejält. När sedan en av mina kollegor som arbetar som affärsansvarig sa upp sig och jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ta hans jobb så tyckte jag det var en bra idé. Det tycker jag fortfarande. Men jag har också kvar den största delen av informationsjobbet.
Så här är jag nu - med 95 kunder som ska tas om hand, skrivas avtal med, stöttas i alla frågor som rör den nya apoteksmarknaden, omförhandlas med och överhuvudtaget sköta. Dessutom ska det skrivas nya avtal kring hanteringen av handelsvaror till apoteken.
Utöver allt detta så måste personaltidningen produceras, mässor planeras, nya broschyrer tas fram, hemsidan uppdateras, kundundersökningar genomföras osv osv i en aldrig sinande ström.
Så det är därför jag vaknar när klockan är 3.30 med huvudet fullt av stressande tankar.
Den här morgonen gick jag alltså upp, satte mig vid datorn och skrev en lista över allt som ska fixas och har mailat den till min jobbmailadress.
Snart vaknar huset till liv. Det blir nog en lång dag idag.

lördag 20 februari 2010

Snön faller, och faller, och faller...


Detta var det värsta i snöväg vi varit med om! Fotot är taget klockan 11 på lördag förmiddag och väderprognosen säger snö fram tills söndag förmiddag. Var ska detta sluta?
Maken håller på att skotta fram bilen så vi kan åka och proviantera. Sedan får det bli brasa, matlagning och OS resten av helgen.

torsdag 18 februari 2010

Händer inte något roligt

Sorry men det blir inte mycket skrivet på bloggen just nu. Kan faktiskt inte komma på något av värde att skriva. Det händer absolut inte någonting roligt just nu, bara jobb på kontoret och jobb hemma.
Vår äldsta kanin, Lisa, som närmade sig 10 år låg död i buren i måndags. Det är allt annat än roligt. Vädret är kallt och det ska bli mer snö. Inte roligt heller.
Behöver städa både klädkammare, garderober och dotterns urflyttade rum. Inte roligt.
Nej - det är bannemig bara rätt trist just nu.

torsdag 11 februari 2010

Det kostar på att ligga på topp

Ligger i hotellsängen i Stockholm och överväger om jag kanske ska gå upp och duscha. Körde ett stort kundevent på Nalen igår med 250 deltagare, pratshow i soffa och jazzband på scenen. Sedan blev det sedvanlig efterfest. Det känns idag, det må jag säga. Trött - så in i döden trött.
Men självgjort är välgjort...

tisdag 9 februari 2010

Våra fantastiska killar

Ibland är det lätt att glömma hur härliga ungarna är. Särskilt när man är trött, stressad och sliten. Men man måste ibland påminna sig. Ta till exempel denna veckan. Lillkillen är superförkyld och har snutit näsan av sig dygnet runt. Mellangrabben har haft magsjuka och fixar toabesöken (jag går inte mer inpå detta ämnet just nu) ensam under nätterna.
Idag när lillkillen kom hem efter gips och stiftborttagning tog mellangrabben hand om honom. Och lillkillen var desperat efter ett bad efter 4 veckor utan rejäl rengöring. Mellangrabben hjälpte till med bandagering både före och efter. Men som lillkillen uttryckte det till maken efteråt: "Det var ett dj-a jobb att bada".
De är bara bäst - våra killar.

Bruten tumme - kapitel två

Idag var lillkillen och jag på sjukhuset för att ta bort stift och gips från den skadade tummen. Som smärtlindring skulle den unge mannen få andas lustgas. Men eftersom han är dunderförkyld hade vi gjort upp men en sjuksköterska att han istället skulle bedövas med embla-kräm och den skulle smetas på en timme före stiftet skulle dras.
Innan kräm kunde appliceras måste dock gipset bort.
Sköterskan klippte upp lindan och lirkade loss gipset mycket försiktigt för att inte göra illa tummen. En kompress täckte själva stiftet och den hade fastnat lite i såret runt om. När sköterskan drog bort kompressen följde stiftet med! En lätt chockad sjuksköterska och en mycket förvånad och lite skakad ung man stirrade på varandra.
Blodet vällde ut ur hålet men ont gjorde det inte.
Så där sparade vi in kostnaden både för lustgasbehandling och bedövningssalva för landstinget.
Heja Lillkillen!

onsdag 3 februari 2010

Stolt som en tupp

Min lillebror har tävlat. Ikväll var det sanningens minut och han vann! Det jag pratar om är Aftonbladets Stora Bloggpris och bloggen är Heja Abbe. Visserligen hejade jag och hela familjen förstås men djupt inne i mitt hjärta trodde jag nog inte att han skulle vinna. Motståndet var inte helt försumbart. I samma grupp som Heja Abbe tävlade Innan du fanns, en annan av mina favoritbloggar. Hon drev hela tiden kampanjen att Heja Abbe skulle vinna. Det gör att jag gillar henne ännu mer än tidigare.
Men just nu säger jag bara - Grattis brorsan och Heja Abbe (och hans bror!)

Nu börjar det bli mycket!


Och då talar jag om snö! Det bara vräker ner. I morse när jag lämnade hemmet såg det ut så här. Och det har kommit ännu mer under dagen. Det är värre än det var i Sälen när vi var där i början av året. Och mer ska det tydligen bli. Men vintern kunde ju å andra sidan vara snålblåst och horisontalregn. Nej då föredrar jag snö. Fast nu kan det kanske räcka, eller vad säger du Gubben Vinter.


tisdag 2 februari 2010

Vår bortglömda trädgårdsmöbel


Det är verkligen en rejäl vinter i år. Kallt som tusan och drivor med snö, till och med på västkusten. Och vi har glömt att ta undan vår plastmöbel på framsidan av huset. Den är helt gömd i snödrivorna. Men till våren tittar den väl fram igen.

Det som göms i snö kommer upp i tö, sjunger dom ju.

I lördags...

Maken lagade trerätters finmiddag i lördags kväll. Till efterrätt öppnade vi en gammal goding som jag fått av min bror Abbe-pappan för många år sedan. Och allra sist tände maken en riktigt fet cigarr som kom resande till oss från Cuba, tillsammans med lill-killen bästa kompis.

En höjdarkväll!


torsdag 28 januari 2010

Mat i låda


På amerikanska filmer ser man ibland hur människor sitter och petar i sig nudlar ur en liten låda. Det ser alltid så gott ut.

Sitter för tillfället på Kastrups flygplats och väntar på att mitt plan ska gå. Eftersom jag inte kommer vara hemma förrän ca 21.30 var det lämpligt att äta lite.
Köpte alltså nudlar med hoisinbiff på ett mathak här och en sak är säker... man blev mätt men det var inte gott.

Man ska alltså inte tro allt man ser på film.

Solsken i Köpenhamn

När jag vaknade för ett par timmar sedan var solen på väg upp. Idag blir det inte snöstorm alltså. Alltid något.
Många människor runt mig suckar och klagar över vintern, snön och kylan. Man vill ha sol och värme. Jo vem vill inte det? Men helt ärligt... hur stor sannolik är det att det blir soligt och 20 grader varmt i februari i Sverige? Inte det minsta sannolikt. Nej jag föredrar snö och kyla framför grått, blött, regnigt och blåsigt skitväder.

onsdag 27 januari 2010

Snöstorm i Köpenhamn


Är i Köpenhamn för ett par dagar. Tjänsteresa så det blir inte något särskilt lattjolajbans. Idag ar det verkligen varit ett osannolikt busväder. Snön har vräkt ner och det har blåst som sjutton. Försökte strosa runt lite på byen i kväll men gav snart upp. Iskalla ben i strumpbyxor, blött och snötungt hår, 10 cm snömodd på gatorna kan knäcka den bäste.

Sitter nu på hotellet och tittar på den danska versionen av "halv åtta hos mig". Jag tror det är samma upplägg i alla fall Försöker förstå vad de säger vilket inte är helt enkelt. Danska språker kräver sin man!

tisdag 26 januari 2010

Måste börja träna!

Usch - nu är jag extremt lat. Jag har inte varit och tränat sedan före jag reste till Kina, dvs i november. Varje dag tänker jag att idag, idag ska jag släpa mig iväg till gymmet. Men icke - jag hittar hela tiden ursäkter till att låta bli.
Dumt för egentligen trivs jag kanonbra på mitt gym, och brukar bli på gott humör.
Och det känns i kroppen att jag inte rört mig som jag borde. Ryggen värker och är stel. Gammal tant-syndrom. Men nu, eller i alla fall snart, ska jag ta tag i mig själv. Ska bara resa till Köpenhamn, ta hand om kunder, gå till apoteket och hämta medicin till sonen, köra till Helsingborg, fixa företagsevent i Stockholm.... Ja, som sagt - inte svårt att hitta ursäkter!

onsdag 20 januari 2010

Klippkort på akuten

Det är ingen måtta på hur besvärligt Lillkillens tumbrytning kan vara. Idag fick maken köra honom till akuten igen, dels för att han hade rejält ont, dels för att gipset nu var för stort. Dom har suttit på Drottning Silvias barnsjukhus från kl 16 och när maken ringde för en stund sedan hade gipset lagts om och han skulle röntgas igen. Dessutom har han fått infektion där stiftet sitter. Nu väntar vi på att dom ska komma hem, klockan är snart 22 och det har varit en lång dag.
Nu hoppas jag det är sista besöket på sjukhuset före stiftet och gipset ska bort.

söndag 17 januari 2010

One more time...

Idag har vi varit på Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus igen. Lillkillens fingrar på den gipsade handen var som prinskorvar med en blåaktig ton.
Gipset satt för hårt. De fick helt enkelt klippa upp gipset och gör om igen. Jag trodde jag skulle få hjärnblödning när de började bända i hans tumme för att få på tubgasen. Lillkillen såg också lätt svimfärdig ut. Efter linda, vadd och gips fick han gå till röntgen igen.
Allt i sin ordning. Eventuellt blir det ett nytt besök om en vecka. Då kanske gipset är för stort när svullnaden gått ned.
Stackars lillkille - han har verkligen haft otur.

lördag 16 januari 2010

Tummen är ihopspikad

Jaha, en erfarenhet rikare för Lillkillen. Imorse klockan tidigt åkte vi till Göteborg och barnsjukhuset. Där blev vi mottagna av akutpersonalen och fick checka in på avd 330. Lite dusch och sedan var det dags att bege sig upp till operation. Där sattes en nål och sedan in för sövning.
Efter en dryg timme fick vi föräldrar återvända till operationsavdelningen för att vara där när han vaknade. Yr, vimmelkantig och torr i munnen och fullständigt utmattad rullades lillkillen tillbaka ner till avdelning 330. När klockan var drygt 14 blev vi utskrivna.
Ortopedkirurgen hade bankat, skruvat, tryckt (eller vad man nu gör när man är kirurg)ett stift i tummen för att hålla hela härligheten på plats. Om tre veckor ska det tas bort.
Och en sak är i alla fall säkert. Må den lede ta alla som klagar över svensk sjukvård. Den personalen vi träffat både på Alingsås lasarett och Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus under dessa två dagar har varit helt fantastiska. En stor stjärna till dom alla!!

fredag 15 januari 2010

Trasig tumme

Översta handen är skadad, man ser att tummen pekar fel
Yngste sonen har åkt snowracer idag. Han missade ett hopp och kraschade rejält. Hamnade ovanpå sin hand. När jag kom hem från jobbet hade han inte fått av sin skidvante, vi fick klippa upp den.
Fredag kväll på Alingsås lasaretts akutmottagning. Röntgen visade att vänster tumme var bruten.
Rejält bruten. Så illa att den lagt sig fel.
Nu är han tillfälligt gipsad, nödtorftigt dragen rätt. Imorgon ska han opereras på Drottnings Silvias Barn och Ungdomssjukhus.
Ett sådant missflyt.

fredag 8 januari 2010

Vackert som i en saga


Här är kallt, det har jag skrivit flera gånger denna veckan. Visserligen inte några 35 minus som i vissa delar av landet men i morse var det minus 25 i Östra Tandådalen där vi valde att åka.

Men det är vackert - osannolikt vackert. Isiga husfasader, snötyngda granar, rimfrostiga träd och strålande solsken. Hade det inte varit för att tårna domnar av kylan, kinderna känns som de krackelerar när man drar på munnen och att fingrarnas känsel försvinner efter 20 minuter så hade man aldrig gått inomhus.
Idag har lillkillen åkt med äldste sonen och hans sambo större delen av dagen. Sittlift och lössnö, nya upplevelser för vår 12-åring.


Han skulle nog kunna hålla på 12 timmar i sträck om det fanns möjlighet. Fast då behöver man lite påfyllning av bränsle förstås.

onsdag 6 januari 2010

Det bästa med skidsemester...


Tandådalen när det skymmer...

...är att komma hem till stugan efter en dag i backen och tända brasan, sätta på bastun, hälla upp en mugg varm glögg (eller oboy för den som föredrar det) och sedan sjunka ihop i soffan.
Och särskilt en sådan här svinkall semestervecka. Idag har det också varit runt 20 minus så det biter bra i kinderna när man med dödsförakt kastar sig ner för stupen.
Och Heja Mellangrabben! Han sliter med att lära sig åka snowboard. Framåt 3-tiden var han helt slut och orkade inte mer. Själv rör jag mig som en pigg 80-åring. Krokigt p g a ryggont, stelbent p g a värkande ben.
"Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" Jo jag tackar!
Mellangrabben med snowboard efter att han tinat upp i värmestugan.

tisdag 5 januari 2010

Kung Bore har tagit ett grabbatag!

Vi är i Sälen på skidsemester. Här är gudabenådad vackert med massor av snö. Men kallt! Svinkallt! Minus 20 grader och lite vind uppe på fjället gör att den mest entusiastiske skidåkare kan tappa sugen. Och jag som bara är halventusiastisk - jag gav totalt upp efter ett åk.
Det går rykten här upp om mer är 30 minus i morgon. Hoppas dessa rykten är falska. Annars får vi stanna i bastun hela dagen.