Semifinaler

Jaha. Nu har man avnjutit semifinal nr 2 i Eurovision song contest. Njutit och njutit förresten. Hur mycket dålig musik kan det finnas i en liten del av världen som Europa förresten? Många låtar är riktigt dåliga. Och man ska inte tala om kläder och korreografi.
På lördag är det stor final.Då är lillkillen och jag i Grekland. Hoppas solen och värmen får oss att se med andra ögon. Och även öronen bör bytas ut.

Maken har blivit galen

Berätta något nytt, kanske någon säger. Men jag hävdar - NU är han galen. Han köpte sig en pulsklocka här förleden. En riktigt cool sak med tillhörande steg, avstånds och hastighetsmätare. Nu springer han runt i vår lilla by som en tok. Varje kväll ska han ut. Och efter avslutat löprunda ska hans joggbok uppdateras.
Inte nog med att han springer omkring som en galning. Hunden springer med. I och för sig säkert nyttigt för vår gamla pudel. Men den stackaren är väl helt chockad. Först dåligt med promenader och nu uppåt en mil per kväll i joggingtakt.
Man undrar bara - var ska detta sluta?

Packad och klar

Nja - inte riktigt men nästan. Jag ägnar kvällarna åt att prova sommarkläder, lägga i högar och stryka, bära tillbaka och hitta nya. Lillkillen och jag åker till Santorini på lördag och jag packar. Eftersom jag har gått ner 8 kilo sedan i januari finns det nu hopp för mina gamla sommarkläder. Dessutom har jag köpt en hel del nytt. Alltså har jag beslutsångest - vad ska med i väskan. Typiskt mig faktiskt. Det brukar sluta med att jag åker iväg med en resväska som nästan spricker i sömmarna, så full är den.
Och Lillkillen - han skiter i vad han har med, stort sett. Men han smutsar å andra sidan ner sig lite mer frekvent än jag gör. Alltså är det bara att se glad ut och fortsätta att packa - någon gång bättrar jag mig nog.

Vilken rörig dag...

Vissa dagar är värre än andra. Idag har varit en sådan dag. Jag har rätt mycket nu på jobbet och det är ibland svårt att ha koll på läget. Idag skulle jag göra ett kort framträdande på företagsledningsmötet vilket alltid är stressande. Dessutom fyller en av mina bästa väninnor, tillika kollega 50 år imorgon och skulle firas idag. Jag hade skrivit ett rim till henne. Nästan färdigt var det när jag åkte till jobbet. Alltså satt jag och försökte dikta på väg till jobbet. Det gjorde att jag missade avfarten där jag skulle köra av för att shoppa några saker till hennes present. Fick istället köra av nästa avfart och vända tillbaka. Väl på jobbet hade jag full rulle fram tills det var dags för framträdandet. Gick okey. Uppvaktningen blev en pärs, att läsa rimet inför alla människor var nervöst. Sedan var det slit med personaltidningen - att få koll på alla artiklar och annat var inte lätt.
När jag kom hem var dottern hemma. Har inte träffat henne på länge. Kul och mysig.
När jag nu kolla detta inlägg inser jag att det är lika rörigt som min dag. Förmodligen normalt!

SM-guld, SM-guld, SM-guld....

Bild lånad från Alingsås tidning - torget vid hemkomst
Vilken helg och vilken match och vilket lag!!! Om man är Alingsåsare som vi är så är detta en helg som man kommer minnas med stolthet, ödmjukhet och med en glädjens tår i ögonvrån. Alingsås tog SM-guld i handboll! Lilla Alingsås!? Med 36 000 invånare? Vilka killar säger vi bara, och vilken kämparmoral.

I eftermiddags vid kvart i fem anlände laget till Alingsås station. På torget skulle det firas. Jag tror halva stan var där. Har aldrig sett så mycket folk i vår lilla stad. Och när laget åkte i kortege genom stan, alla spelarna med glädjestrålande miner, vissa spelare med tårarna rinnande i strida strömmar över ansiktet - då blir man både rörd och stolt

Håll alla tummar för Alingsås

Alingsås har handbollsfeber. Och tacka sjutton för det. Stans stolthet, i alla fall vad gäller sport, Alingsås Handboll, spelar SM final i Globen i morgon. Det är stort - riktigt stort. Och det är klart att allas våra hjärtan slår extra hårt nu, och tummarna vitnar i kramp. Vi hejar förstås på vårt lag! Så snälla - håll en tumme för Alingsås imorgon och låt dom vinna. Det vore så himla roligt.

Apropå boken...

Jag måste göra ett tillägg till mitt inlägg om "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Den är ofattbart bra MEN också ofattbart sorglig. Så om du har minsta anlag för melankoli - läs INTE den boken. En vacker, magisk men sorglig bok. So far... Jag kan ändra mig.