Långpromenad

Våra killar går på golfkurs på en golfbana strax utanför stan. När de skulle åka hem från den skulle de först åka buss och sedan pendeltåg.
När bussen kom körde den bara förbi busshållplatsen, och barnen stod kvar. Alltså fick de börja gå mot tågstationen. Till saken hör att det är en ganska trafikerad väg. Dessutom är det rätt långt, säkert 8 - 9 km. Dessutom sken solen och det var varmt. Drygt halvvägs fick de rasta för mat och dryck, på ICA Maxi.
Det blev en lång dag med en lång promenad. Inte direkt enligt planerna.

Felparkerad gubbe

Idag skulle maken gå på ett föredrag på gymmet vi är medlemmar i. "Kost och motion" var temat. Det startade klockan 12.
Klockan 13 var han hemma igen - mycket besviken och dessutom väldigt road. Hela föredraget handlade om bodybuilding. Mycket kan man säga om min maken med något muskelpaket är han inte. Där satt han bland stadens största karlar och lyssnade på en ännu större karl som pratade om reps och överträning osv. Han var på helt fel ställe.
Föredraget skulle hålla på i 3 timmar och efter 45 min tog maken upp telefonen och låtsades som han fick ett brådskande samtal, reste sig, lämnade lokalen och flydde tillbaka hem.
Tänk så fel det kan gå.

Grattis på 75-årsdagen!

Idag fyller min mamma, makens svärmor och barnens mormor 75 år. Hipp hipp hurra för henne - hoppas dagen blir bra.
Vi ses ikväll.

Märkliga krav

Lillkillen spelar innebandy i en klubb i vår lilla stad. Och denna helgen är det festival i stan. Då har innebandyklubben bestämt att medlemmarna ska stå i chokladhjulen och sälja lotter på Axels tivoli som besöker staden. Detta för att tjäna pengar till klubben. Förståeligt - visst.
Men det är inte bara barnen som ska rycka in och jobba. Även föräldrarna förväntas, eller snarare krävs, att ställa upp på spektaklet. Inte helt ovanligt när man har barn i idrottklubb. Problemet är bara att vår son förväntas jobba nu på fredag. Och de flesta normala vuxna har ett förvärvsarbete att sköta under vardagar. Så även vi. När vi påtalade detta var beskedet "då får ni väl skicka någon farmor eller morfar eller nått".
Inte nog med detta. Vi kan inte få besked om var Lillkillen ska stå utan då är beskedet "Han får väl leta reda på oss, han kan väl läsa". Betänk då att han först ska ta tåget in till stan ensam, och sedan springa runt bland folk och olika stånd för att hitta sitt klubbemblem.
Inga dåliga krav på en 11-åring.
Jag skulle kunna säga rätt mycket om hur detta hanterats men sammanfattningsvis räcker ett ord. Skitdåligt!

En intensiv helg

I fredags var han klar. Nu är äldste sonen sjuksköterska. Och vi firade honom med en riktigt trevlig fest. Både släkt och vänner kom och vi hade fixat buffe och grillning. Massor med vin och öl därtill. Och badtunna för ungdomarna. Maken och jag stöp i säng vid halv två på natten och klockan fyra gick resten av gänget i säng. På lördag morgon hade vi frukost för 11 personer och hade riktigt mysigt. Så småningom gav sig den ena efter den andra av hem. Dottern med pojkvän åkte hem till honom i Helsingborg. Syster E (sonen) med flickvän stannade tills idag så vi fick möjlighet att umgås med dom hela dagen igår också.
Så mysigt. Och idag är vi alla rätt trötta så dagen har varit hur slö som helst. Nu väntar valvaka och imorgon är det Back In Business igen.

Nu kommer dom hem...

Imorgon klockan 10.20 landar dom. Vår äldste son och hans flickvän. Drygt fyra månader har gått sedan de lämnade Sverige för att sonen skulle göra sin sista termin på sjuksköterske-utbildningen i Indonesien.
Det har nog varit ömsom vin men mest vatten för honom om jag förstått det hela rätt. Men nu kommer dom hem och det ska bli så mysigt att
träffa dom igen. Och på fredag - då tar sonen sin sjuksköterskeexamen.
VÄLKOMNA HEM - E & H!

Fingrar stela som pinnar

I kväll när jag kom hem röjde jag runt i stora-rummet. Organiserade filmer, wii-spel och plockade undan skräp. Packade ner saxofonen, ställde undan cellon, ordnade noterna och öppnade pianolocket. Och i bokhyllan försökte jag göra plats för några trädgårdsböcker. Och så plötsligt hittade jag en bok med pianonoter som jag glömt bort.
Jag satte mig vid pianot och trevade mig fram över tangenterna.
Stelopererad kände jag mig men trots det så smög sig ändå tvekande och ibland osäkra melodier ut ur instrumentet.
Jag kröp isäng - nöjd med att jag faktiskt har kunskapen. Okey - det är stelt, trevande och bitvis falskt. Men jag vet ändå hur det ska vara och vad som krävs. Jag kan vara en del av musiken jag älskar.