Julavslutning i Hemsjö kyrka

Minus 8 grader, ett tunt snötäcke på marken, sonen med klasskamrater som fackelbärare och Hemsjö kyrka.
Det är inger en religös känsla i kroppen, nu är det jul!
Men någon religös känsla fanns inte under själva avslutningen.
Inte ens prästen kändes religös. Inte för jag är så fantastiskt kyrklig av mig men jag gillar traditioner.
Namnet Jesus nämndes aldrig. Inte heller Gud förutom i Nu tändas tusen juleljus som var den enda sången som sjöngs med anknytning till kyrkan.
Prästen hade jeans, vit skjorta och skinväst på sig. Han pratade inte alls om varför vi firar jul.
Det kändes onekligen som det fattades något under den här avslutningen.
Men barnen var alla otroligt duktiga, sjöng och spelade med liv och lust.
Men det är det där med traditioner....

Hela gänget igen...

Ikväll var hela familjen samlad. Vi föräldrar och småkillarna (14 och 12 år !). Äldste sonen och hans sambo. Och dottern, just hemkommen från Kina. Den ende som saknades var dotterns pojkvän som var på julfest.
Mat och dryck förstås, mycket prat om livet i Kina och om erfarenheter från andra resor. En riktigt trivsam kväll tillsammans.
Dottern är förstås jetlagad och var halvt radiostyrd framåt 21-tiden och vår svärdotter har en elak axel som förorsakat sjukskrivning samt en liten bebis i magen (jag ska bli farmor !!!!) . Hon är med andra ord trött. Vi övriga är slitna av vardagens vedermödor i allmänhet och julhets i synnerhet.
Men oavsett allt detta. Det var kanonmysigt att samlas allihop igen. Och nästa gång hoppas vi att Johan kan delta också. En enda stor och go familj!

Tipp, tapp, tipp, tapp...

Julen närmar sig och den julpaniken som jag upplevde för en dryg vecka sedan har börjat lägga sig. Inte riktigt men ändå... Saker och ting faller på plats. Den gångna helgen har lussekatter och vörtbröd bakats, huset har städats, liten gran har tagits in och hyacinterna blommar. Det börjar verka jul, bannemej!

Julmusikens Värsting

I dessa tider kämpar jag för att känna lite julstämning. Jag fyller huset med hyacinter för den härliga doftens skull, hänger upp julgardiner, tänder ljus och pyntar. Förmodligen gör de flesta familjer likadant.
VIssa år är det svårt att få den riktiga känslan. I år är ett sådant år.
En sak brukar kunna få mig riktigt "in the mood" och det är julmusik. Och bland alla vackra, stämningsfulla låtar är denna en av mina favoriter. En värsting på alla sätt. Lyssna på texten till exempel. Inte direkt änglasång och bjällerklang. Men oavsett både text och framförande...Julen är nästan här!

Nästan total make over

När jag var i Kina renoverade maken storarummet. Vi har inte gjort något med det rummet sedan vi byggde för ca 17 år sedan. Maken ville ha en vit tapet. När vi lämnade färgaffären några veckor före jag reste hade han fastnat för en mörkbrun tapet. Han undrar fortfarande hur det gick till.
Fint blevdet i alla fall. Maken har gjort ett hästarbete under min semester, med hjälp av min käre far. Bra jobbat!

Influensa-arm

I förrgår blev vi vaccinerade mot influensan här på jobbet. Den dagen var helt okey. Igår var högerarmen lite öm men inte mer.
Idag däremot har armen varit riktigt elak, jag kan inte höja den över huvudet eller använda den för att klia mig på vänster arm.
Undrar just hur den mår imorgon?

Tidskaos

Så är jag hemma igen från ett av de största äventyren jag varit med om. Skönt men samtidigt lite sorgligt att det redan är över.
Nu ska kroppen ställa om sig till normalt svensk-läge igen. I går vid 10 på förmiddagen var jag hungrig som ett lejon, min kropp var van vid att ha ätit lunch och vara på väg mot middag vid den tiden.
På eftermiddagen var jag halvt död av trötthet. Under kvällen vacklade jag runt och försökte sätta upp julgardiner i köket, fixa advensljusstakar osv.
Men å andra sidan - i morse skuttade jag upp ur sängen klockan 04:45, pigg och utvilad.
Ur led är tiden!