Klippkort på akuten

Det är ingen måtta på hur besvärligt Lillkillens tumbrytning kan vara. Idag fick maken köra honom till akuten igen, dels för att han hade rejält ont, dels för att gipset nu var för stort. Dom har suttit på Drottning Silvias barnsjukhus från kl 16 och när maken ringde för en stund sedan hade gipset lagts om och han skulle röntgas igen. Dessutom har han fått infektion där stiftet sitter. Nu väntar vi på att dom ska komma hem, klockan är snart 22 och det har varit en lång dag.
Nu hoppas jag det är sista besöket på sjukhuset före stiftet och gipset ska bort.

One more time...

Idag har vi varit på Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus igen. Lillkillens fingrar på den gipsade handen var som prinskorvar med en blåaktig ton.
Gipset satt för hårt. De fick helt enkelt klippa upp gipset och gör om igen. Jag trodde jag skulle få hjärnblödning när de började bända i hans tumme för att få på tubgasen. Lillkillen såg också lätt svimfärdig ut. Efter linda, vadd och gips fick han gå till röntgen igen.
Allt i sin ordning. Eventuellt blir det ett nytt besök om en vecka. Då kanske gipset är för stort när svullnaden gått ned.
Stackars lillkille - han har verkligen haft otur.

Tummen är ihopspikad

Jaha, en erfarenhet rikare för Lillkillen. Imorse klockan tidigt åkte vi till Göteborg och barnsjukhuset. Där blev vi mottagna av akutpersonalen och fick checka in på avd 330. Lite dusch och sedan var det dags att bege sig upp till operation. Där sattes en nål och sedan in för sövning.
Efter en dryg timme fick vi föräldrar återvända till operationsavdelningen för att vara där när han vaknade. Yr, vimmelkantig och torr i munnen och fullständigt utmattad rullades lillkillen tillbaka ner till avdelning 330. När klockan var drygt 14 blev vi utskrivna.
Ortopedkirurgen hade bankat, skruvat, tryckt (eller vad man nu gör när man är kirurg)ett stift i tummen för att hålla hela härligheten på plats. Om tre veckor ska det tas bort.
Och en sak är i alla fall säkert. Må den lede ta alla som klagar över svensk sjukvård. Den personalen vi träffat både på Alingsås lasarett och Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus under dessa två dagar har varit helt fantastiska. En stor stjärna till dom alla!!

Trasig tumme

Översta handen är skadad, man ser att tummen pekar fel

Yngste sonen har åkt snowracer idag. Han missade ett hopp och kraschade rejält. Hamnade ovanpå sin hand. När jag kom hem från jobbet hade han inte fått av sin skidvante, vi fick klippa upp den.

Fredag kväll på Alingsås lasaretts akutmottagning. Röntgen visade att vänster tumme var bruten.

Rejält bruten. Så illa att den lagt sig fel.

Nu är han tillfälligt gipsad, nödtorftigt dragen rätt. Imorgon ska han opereras på Drottnings Silvias Barn och Ungdomssjukhus.

Ett sådant missflyt.

Vackert som i en saga

Här är kallt, det har jag skrivit flera gånger denna veckan. Visserligen inte några 35 minus som i vissa delar av landet men i morse var det minus 25 i Östra Tandådalen där vi valde att åka.

Men det är vackert - osannolikt vackert. Isiga husfasader, snötyngda granar, rimfrostiga träd och strålande solsken. Hade det inte varit för att tårna domnar av kylan, kinderna känns som de krackelerar när man drar på munnen och att fingrarnas känsel försvinner efter 20 minuter så hade man aldrig gått inomhus.

Idag har lillkillen åkt med äldste sonen och hans sambo större delen av dagen. Sittlift och lössnö, nya upplevelser för vår 12-åring.

Han skulle nog kunna hålla på 12 timmar i sträck om det fanns möjlighet. Fast då behöver man lite påfyllning av bränsle förstås.

Det bästa med skidsemester...

Tandådalen när det skymmer...

...är att komma hem till stugan efter en dag i backen och tända brasan, sätta på bastun, hälla upp en mugg varm glögg (eller oboy för den som föredrar det) och sedan sjunka ihop i soffan.

Och särskilt en sådan här svinkall semestervecka. Idag har det också varit runt 20 minus så det biter bra i kinderna när man med dödsförakt kastar sig ner för stupen.

Och Heja Mellangrabben! Han sliter med att lära sig åka snowboard. Framåt 3-tiden var han helt slut och orkade inte mer. Själv rör jag mig som en pigg 80-åring. Krokigt p g a ryggont, stelbent p g a värkande ben.

"Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" Jo jag tackar!

Mellangrabben med snowboard efter att han tinat upp i värmestugan.

Kung Bore har tagit ett grabbatag!

Vi är i Sälen på skidsemester. Här är gudabenådad vackert med massor av snö. Men kallt! Svinkallt! Minus 20 grader och lite vind uppe på fjället gör att den mest entusiastiske skidåkare kan tappa sugen. Och jag som bara är halventusiastisk - jag gav totalt upp efter ett åk.
Det går rykten här upp om mer är 30 minus i morgon. Hoppas dessa rykten är falska. Annars får vi stanna i bastun hela dagen.