Gårdagen var tänkt som en härlig höstdag i svampskogen. Så blev det inte. Istället gick större delen av dagen åt till att vända upp och ner på hela huset och leta efter makens iPhone. Vi letade i bilen, inte en, inte två, utan snarare sex gånger. Vi gick igenom yngste sonens rum, varje hylla och varje vrå. Köket granskades med förstorningsglas näst intill, till och med kylskåp och frys gicks igenom. Ingenstans kunde vi hitta den förkomna telefonen.
När vi så sista gången dök in i bilen för att leta insåg vi att även laddningssladden som brukar ligga i bilen var borta, samt alla småmynt som låg där dagen innan. Då förstod vi att vi kunde sluta leta. Iphonen var stulen! Troligen hade maken glömt mobilen, och dessutom glömt låsa bilen.
Så surt!!! och ännu surare att abonemanget är bundet under en tid och telefonen måste alltså fortsättas betalas trots att den är borta!
Gårdagen blev en alltigenom misslyckad söndag. Och där rök nog sista svampplockarhelgen!
En helt vanligt blogg om en vanligt kvinna med en stor och trivsam familj. Om vardagen, reslust, barn och barnbarn och mycket mer.
måndag 13 september 2010
söndag 5 september 2010
En 15-årings dräpande replik
Familjens middag ikväll var en Norén-liknande historia. Vi föräldrar och yngste sonen grälade högljudt över hans bristande intresse för läxläsning och anklagelserna haglade över bordet. Efter en stund reser sig mellangrabben och säger; "Trots att det varit en underbar måltid och att kvällen förmodligen kommer att bli lika fantastisk går jag nu in på mitt rum. Tack för maten".
Snacka om dräpande kommentar.... Och vi föräldrar skrattade så tårarna rann. Tack för den skrattattacken. Det behövde vi.
Snacka om dräpande kommentar.... Och vi föräldrar skrattade så tårarna rann. Tack för den skrattattacken. Det behövde vi.
onsdag 1 september 2010
Det var också en himla bra timing
Idag kl 15.30 skulle Lillkillen till barnmottagningen för att utbildas i en ny medicinering. Jag kom hem från jobbet för att hämta honom och han satt på altanen och täljde. Precis i den minuten då jag ska ropa på honom att vi måste gå skär han sig rejält ivänster tumme. Blodet flödade i strida strömmar, det gick inte att se hur illa det var. Tummen lindades in i en halv rulle toapapper, vi hoppade in i bilen, åkte till sjukhuset, anmälde oss i receptionen och blev inropade.
Det hela fick starta med en undersökning samt omläggning av den skadade tummen. Halva toppen var avskuren så det var inte aktuellt att sy men ett rejält bandage blev det.
Perfekt timing på den skadan med tanke på den inbokade sjukhustiden.
Det hela fick starta med en undersökning samt omläggning av den skadade tummen. Halva toppen var avskuren så det var inte aktuellt att sy men ett rejält bandage blev det.
Perfekt timing på den skadan med tanke på den inbokade sjukhustiden.
torsdag 19 augusti 2010
Gillar jag verkligen Zumba?
Den nya träningsflugan i gruppträningssammanhang heter Zumba. Eftersom det nu är hög tid att ta tag i träningen igen har jag provat detta ett par gånger. Alla jag pratat med älskar Zumba. Själv är jag inte så säker. Det är fartigt, sköna latinotoner och ett dj-a drag, helt klart. Säkerligen oförskämt effektivt också. Men hur jag än försöker att skaka på tuttarna, ruska på höfterna, salsa-gunga i kroppen så händer ingenting. I mitt huvud skakar hela jag men när jag ser mig i spegeln händer ingenting.
Resultatet har hittills blivit att efter 45 min känner jag mig mer deppig än glad och dessutom fruktansvärt gammal.
Resultatet har hittills blivit att efter 45 min känner jag mig mer deppig än glad och dessutom fruktansvärt gammal.
Jag vill också bestämma lite
Ibland blir jag bara trött på jobbet. Till exempel detta att man aldrig får bestämma något själv. Nåja - i alla fall nästan aldrig.
Det finns alltid någon chef som ska bestämma och styra upp, man ska alltid förankra och alltid be om lov. Självklart förstår jag att när det gäller större investeringar eller strategiskt viktiga beslut så måste det gå till så.
Under veckan har jag bråkat med en chef om att jag skulle träffa vår webbyrå för att diskutera förslag till utveckling av vår webbplats. Det blev inte populärt ska jag säga. Och då ska man komma ihåg att det bara var ett presentations och diskussionmöte, inte ett enda ynkligt beslut skulle tas. Nej - fram för mer självständighet och mer beslutsrätt!
Det finns alltid någon chef som ska bestämma och styra upp, man ska alltid förankra och alltid be om lov. Självklart förstår jag att när det gäller större investeringar eller strategiskt viktiga beslut så måste det gå till så.
Under veckan har jag bråkat med en chef om att jag skulle träffa vår webbyrå för att diskutera förslag till utveckling av vår webbplats. Det blev inte populärt ska jag säga. Och då ska man komma ihåg att det bara var ett presentations och diskussionmöte, inte ett enda ynkligt beslut skulle tas. Nej - fram för mer självständighet och mer beslutsrätt!
fredag 13 augusti 2010
Regn, åska och....
... inte precis drivis men det är väl bara det som saknas. I natt har det fullständigt flödat regn från himlen. Och blixtar och dunder härjade också. Stackars lillkillen som sovit i tält i natt. Hoppas han i alla fall sovit gott.
fredag 6 augusti 2010
Reclaim the house
Vi har under de senaste åren lyckats med att skapa total röra i ett antal av rummen i vårt hus. Det har blivit så när våra två äldsta barn flyttat hemmifrån, deras rum har förvandlats till förråd. Denna veckan har det varit tämligen dåligt väder (milt sagt) och vi har gjort ett försök att åter få makten över huset. Dotterns rum är röjt och iordninggjort, äldste sonens rum är också tillfixat och klädkammaren är röjd. Eftersom mellangrabbens rum ska tapetseras och förvandlas från barn- till tonårsrum är det fortfarande lite stökigt i storarummet, där hans grejer tillfälligt förvaras, men det känns rätt skönt att det andra är fixat.
Och maken har fått chansen att åter besöka sina "polare" på tippen! Flera gånger till och med!
Och maken har fått chansen att åter besöka sina "polare" på tippen! Flera gånger till och med!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)