Det är inte lätt att muta sig fram. Inte ens när det gäller en själv. Jag måste åka in till centrala Göteborg och köpa en sak. Det är inte ens något roligt, mer en förbrukningsvara av typen tandkräm. Den går bara att få tag på i en speciell affär mitt i stan. Jag har inte lust att åka dit. Alltså försöker jag muta mig själv med något trevligt. Jag kör med "du kan ju också passa på att gå in på Panduro och köpa pärlor och sånt till din smyckestillverkning". Det fungerar inte. Jag är helt enkelt omutbar.
Maken tycker detta är hejdlöst roligt. Han kan höra diskussionerna mellan mina hjärnhalvor säger han. Det tror han bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar