tisdag 30 december 2008

Gott Nytt År!!

Nu lider det mot sitt slut. Inte bara tisdagen den 30 december. Nej, hela 2008 närmar sig slutet. Ytterligare ett år till handlingarna och ett nytt fräscht som ligger framför oss. Vissa människor vill gärna summera året som gått, men det bryr jag mig inte om. Jo, en mycket kort summering kan jag kosta på mig. Året har varit rätt okey! Maken och jag har passerat våra 50-års dagar. Mellangrabben har börjat i högstadiet och hunden lever fortfarande trots sina 17 år.
Vad som ligger framför oss vet vi inte. Förhoppningsvis blir 2oo9 ett kanonår. Äldsta sonen tar sin sjuksköterske-examen, Lillkillen ska spela i Gothia cup och min mamma fyller 75 år.

Som en hälsning dels till er som händelsevis läser det jag skriver men även som ett välkomnande till det nya året kan jag inte avhålla mig från att lägga in ett litet klipp från You Tube.

Gott Nytt ÅR till er alla...

Vådan av ett virus

Vi är drabbade av virus. Då menar jag inte influensa eller vinterkräksjuka eller något annat i dessa tider vanligt förekommande elände. Nej jag menar VIRUS med moderna mått mätt.
Alltså en illasinnad datasjukdom.
Dagen idag blev inte som någon av oss på Företaget tänkt. Nätverk låstes, mailsystem slogs ut, ja allt elände man kan tänka sig drabbade oss.
Och orsaken är ett virus. Ett amerikanskt sådant. Någon ondsint varelse på andra sidan Atlanten har knåpat ihop detta otyg på sin kammare och sedan på ett osannolikt listigt sätt lyckats smyga in det på bl a Företaget.
Det är vid sådana här tillfällen jag blir lite okult av mig. Vad tror ni om Voodo-dockor? Är det bråttsligt att pyssla ihop en docka, kalla den för Virus-skaparen och sticka nålar i den?
Fast frågan är förstås om det hjälper. Det kanske blir en ännu större utmaning.

måndag 29 december 2008

Värmen från en brasa


Det finns inte mycket som är så fridfullt och har sådan mysfaktor som en öppen eld. Att sitta framför braskaminen en kall vintermorgon när rimfrosten gnistrar i träden utanför och kylan smyger upp efter benen är en sann njutning.

Det behöver man inte vara 50 år för att uppskatta. Det räcker gott med 13 år, eller bara 11.

Mellan Jul och Nyår

Jaha, då är man tillbaka på jobbet igen. Julhelgen har avlöpt traditionsenligt med mycket mat, godis, julklappar och allt annat som hör till. Riktig skön och avslappad helg.
Inte har jag uppdaterat bloggen heller. Har med andra ord varit helt ledig, även från PCn.
Nu är det bara tre små dagar kvar det här året. Och kylan har slagit till. Minus 10 grader i morse och vår värmeanläggning vägrar samarbeta. Som tur är har vi braskamin så jag började dagen med en rejäl brasa för att få upp värmen lite innan vi vuxna drog till jobbet.
Jobbdagen idag blir nog lite lagom seg - ska plocka undan papper, ta tag i några surdegar och samtidigt fundera lite på nyårsmaten. Det ska nog gå bra.

måndag 22 december 2008

Alla är här!


Jul i vårt hus! Nu är alla samlade. Förutom vi som vanligtvis ingår i familjen är också dottern samt äldsta sonen med flickvän här. Det är inte så ofta så man blir glad när det händer.

Äldsta sonen med flickvän bor i Borås och jobbar inom sjukvården. De är självklart rätt så busy och tvingas jobba helger och kvällar.

Med hela familjen samlad känns det speciellt. Julen närmar sig!!

Mat i kvadrat

Idag är det dan före dan före dopparedan. Med tanke på detta är jag helt fokuserad på julmaten. Förutom den vanliga traditionella julmaten har vi också vegetariska alternativ eftersom 3 personer under julmiddagen är vegetarianer. Alltså har vi skinka, sill, vegetarisk sillsallad, fänkålssallad, senapsgriljerad quornfilé osv osv.
Att dessutom mitt i all denna planering vara tvungen att fundera över vad vi ska äta fram tills dess är lite lätt ansträngande. Jag tycker man borde införa obligatorisk fasta veckan före jul.
Det skulle underlätta planeringen.

söndag 21 december 2008

Nattligt fniss i busken

Ibland känns det som vi själva är med i filmer som "Ett päron till farsa.. " eller "Sunes jul" eller något annat farsartat. Ikväll till exempel när jag skulle dra ner persienen för Lill-killen och samtidigt öppna hans fönster. Då ramlade ett antal salvor och mediciner som han får varje kväll ut ur fönstret. Maken och jag fick dra på oss jackor, skor och rusta oss med ficklampor. Jojo, en astma medicin och en tub kortisonsalva kunde spåras i Rhododenderon busken. Och vi vek oss av fniss och skratt.

Speciell jultradition

Ikväll har vi bockat av en av våra årliga jultraditioner. Vi har tittat på "Ett päron till farsa firar jul" på Dvd. Jag vet inte hur många gånger vi sett den filmen men det är lika rolig varje år. Tror jag köpte den på Vhs till min dotter för säkert 10 år sedan. Sedan dess har vi sett den varje år.
Det lustiga är att man känner igen sig. Först en stor förväntan och ett ömsint sinnelag till allsköns julrelaterade händelser. Stora ambitioner förstås att allting ska blir perfekt, pyntat och överdådigt. Och så besvikelsen när det inte riktigt blev som man tänkt.
Men det bästa är ändå att allting löser sig i slutet.
Då finns det ändå hopp!

Svårigheten med att köpa julgran


Vår mellangrabb, 13-åringen, myntade förra året ett nytt uttryck. "I den här familjen är vi julgransperfektionister". Det är verkligen ett sanningens ord. Vi brukar vara fem personer som ska välja julgran och alla har sina bestämda åsikter om vilken gran som motsvarar just deras förväntningar. Sanningen sägandes så är väl maken den som har minst synpunkter, han vill bara att vi bestämmer oss. Principen som de flesta av oss har är att det ska vara en "Kalle Anka -gran", dvs en yvig sak.

Förra året fick den önskan om perfektion till följd att vi köpte två stycken granar. Den första levde inte riktigt upp till den förväntade standarden så vi köpte en till. Den första, ratade granen fick istället pryda altanen, bredvid en stol där svärfar kan sitta och röka när han är här.

Nu är det en tradition och alltså blev det två granar i år igen. Förhoppningsvis måste vi inte åka och köpa en tredje gran. Men man vet ju aldrig. Så är det när man är julgransperfektionist.

fredag 19 december 2008

Urpremiär i Gunntorp

Jag har en kollega som jag gillar skarpt. Förresten - jag har fler trivsamma kollegor. Men min först nämnda kollega och jag har många gemensamma intressen, och ett antal där vi skiljer oss åt. Ikväll har hon arrangerat en urpremiär av Mamma Mia filmen och bjudit in ett antal VIP-gäster.
Jovisst. Den filmen hade premiär för flera månader sedan. Men troligen inte i Gunntorp i Västergötland.
En trevlig afton med mingel, grekisk mat och så film i goda vänners lag. Kan det bli mycket bättre så här några dagar före den prestigefyllda julen? Tror inte det.
Jag är säker på att dom hade det trevligt.

Varför har vi varsin säng...

.. när vi sover så bra i soffan? Maken och jag har mycket gemensamt. Förutom fyra barn, en hund, fem kaniner och en villa så finns det andra saker också. En sak är att vi sover himla bra i soffan framför TVn. Särskilt på fredag kväll. Ambitionerna är alltid höga när fredagen infaller. Vi ska laga något gott, dricka ett svalt välsmakande vin och titta på ett trevigt TVprogram, gärna en film.
Efter maten och vinet, som ibland lever upp till ambitionen, kommer så TVbiten. Då infaller en oplanerad fas. Vi somnar. Och vi sover riktigt bra.
Ikväll fällde mellangrabben en illvillig kommentar under filmen (som för övrigt var obegriplig efter en halvtimmes sömn). När reklamavbrottet kom säger han med underfundig min; "Mamma och Pappa, nu kan ni sova igen".
Av barn och fyllehundar får man höra sanningen - det är tydligt det.

torsdag 18 december 2008

Det hänger på håret

Idag har jag fixat en ny frisyr. Inte något särskilt uppseendeväckande kan man tycka. Men om man som jag inte går till frissan oftare än 1 gång per år är det lite av en happening. En gång om året kan tyckas var lite men en rätt ettrig Alopecia gjorde tabberas (som Emil i Lönneberga skulle sagt) av mitt egna hår för en himla massa år sedan och nu är det peruk som gäller. En gång per år går jag alltså till frissan för att fixa mitt hår.
Fördelen är att jag kan klippa håret längre, vilket de flesta inte kan. Nackdelen är att om det inte blir som man tänkt sig så får man dras med den frisyren i ett år.
Nu är det ialla fall gjort och so far är jag nöjd. Får se hur det känns efter första tvätten.
Det är nästa milstolpe i frisyrfixandet.

Grattis Göran

Till vår förtjusning hörde vi på radion idag att regeringen utsett vår gode vän Göran K Johansson till styrelseordförande för Stiftelsen Svenska Rikskonserter. Göran är idag VD för Malmö-operan. Självklart bugar vi och gratulerar till den fina utmärkelsen.
Grattis och God Jul Göran.

onsdag 17 december 2008

Ledigheten hägrar

Imorgon åker Lill-killen till Borås för det traditionella julbadet. Det är en höjdpunkt för barnen i vår skola. Matsäcken är inköpt, badkläderna ligger framme och förväntningarna står höga. Inte för att det är så unikt att få bada på ett äventyrsbad. Nej det grundar sig snarare i att i morgon kväll är det julavslutning. Ytterligare en pusselbit i "skolpusslet" är lagd. När man går i femman så är man nästan stor. På nästa sida nyår så är man närmare den eftersträvansvärda sexan, störst på skolan.
Mellangrabben har innebandyturnering med sjuorna imorgon. Även det en muntration så här i terminens elfte timme, om än inte lika spännande. Hans avslutning är på fredag.
Sedan väntar ett par veckors efterlängtad ledighet. Och som grädde på moset kommer både storasyster och storebrorsan hem över jul.
Kan inte bli mycket bättre.

tisdag 16 december 2008

Snökaos på vingården


Foto: Cascina Sant Eufemia

Igår fick vi mail från vårt trevliga värdpar på vingården i Piemonte, där vi tillbringade några härliga höstdagar i slutet av oktober. Då var det ca 18 grader och varma höstfärger. Nu är det något helt annat. Under förra veckan föll det 80 cm (!) snö. Helt osannolikt.
Och vi som bor avsevärt närmare Nordpolen - vi har bara grått, blött och ett par plusgrader.

Orättvist är det här i världen.

Himla massa paket...

Ja det är i alla fall tanken. Eller åtminstone lagom många. Men vad gör man när påhittigheten är som bortblåst, när man inte kan komma på en enda rolig sak som man vill ge bort. Visst, man kan alltid köpa strumpor, en bok eller lite underkläder men hur kul är det?
Det jag behöver just nu är inspiration i massor. Och då menar jag julklappsinspiration. Jag behöver översköljas med briljanta idéer i anständig prisklass. Helst ska det gå att hitta hemmavid, jag vill inte trängas i Göteborg.
Snälla Tomtefar - ge mig lite inspiration. Det börjar bli bråttom!

måndag 15 december 2008

Sova eller inte sova - det är frågan

Ikväll när jag var på väg hem från jobbet ringde Lill-Killen. "Jag har jätteont i magen" var budskapet. Han har det ibland, vet inte varför.

Nåväl - jag var nästan hemma och tillika var maken. När jag efter ca 20 minuter kom hem så sov det lilla barnet. Klockan var ca 18.30 så jag trodde nog att han skulle fortsätta sova. Men icke. När klockan passerat halv nio vacklade han upp och ville ha middag.

Nu är det hög tid för oss vuxna att sova men självklart är 11-åringen i skick som ny efter en två-timmars tupplur på kvällskröken.

Det är lätt att bli trött, i alla fall som vuxen!

Avund och längtan / Envy and longings

Det bär mig emot att berätta det men det kan inte hjälpas. Jag är avundsjuk. Lill-killens bästa kompis (och nu pratar vi om en 10-åring) med familj sitter just nu på planet till Vietnam. Nej, där har jag aldrig varit.
Däremot har familjen under tre år tillbringat jul och nyår på Boracay, paradiset på Filippinerna.
Jag minns väldigt väl hur det kändes så här dagarna före jul när man fick åka till Landvetters flygplats för att sätta sig på planet och efter en evigt lång flygresa landa i Manilla.
De som tror att man åker från julen har fel. Man åker till en annan jul. Ljusslingor i palmerna, bikini och tomteluvor, glada människor och julmiddag på stranden.
Jag längtar dit igen. Och hoppas självklart att våra vänner får lika trevligt i Vietnam.

I envy my youngest sons best friend and his family. Tonigth they are leaving for Christmas in Vietnam. Our family has spent three christmas and new years in the Philipines, Boracay. I do remember the feeling of leaving Christmas stress and going to the airport, and after a ever so long journey being in Manilla. People might think that you are going away from Christmas but you are not. You are going to another kind of Christmas. Decorations in the palm trees and lovely meals at the beach. I do hope our friends will have just as nice Christmas in Vietnam.

En liten pärla i Borås...



I går, när vi körde dottern hem, tog maken med mig till en affär som han bestämt trodde jag skulle gilla. Han hade rätt. Jag blev helt såld. Affären heter Betty´s och ligger i Borås. En blomster- och heminredningsbutik där jag skulle kunnat lägga en försvarlig (eller kanske oförsvarlig) summa pengar.
Så nu är det klart - julens önskelista består av en mening... Vad som helst från Betty´s.

Titta också gärna in på bloggen Bettys Torpliv. Där finns mycket bilder från butiken.

söndag 14 december 2008

Glädje och tårar

I vår familj brukar vi se på Wallander på söndagar. Idag tyckte vi att det var väl tufft. Ett mordoffer i samma ålder och med samma namn som Lill-killen. Alltså plockade vi fram Mamma Mia dvd:n. Jag har sett Mamma Mia 4 gånger. Två gånger på musikal-scen i London, en gång i Scandinavium och en gång på bio. I kväll blev det 5:e gången.
Visst, den är banal och allt det andra som man säger. Men jag blir glad. Och jag gråter. Varför? Förmodligen av samma orsak. Musiken, glädjen och värmen i filmen lockar fram både glädje och sentimentalitet.
Dessutom var jag ung och hade hela livet framför mig när Abba var som störst. Det är lätt att bli sentimental när man tänker på det. Och glad när man sen vet hur det blev!

Kaos som ett 15-spel

Ni vet vad 15-spel är, va? Ett sådant där spel där man skjuter runt brickor för att få dom i nummer-ordning och en ruta är tom. Så är det hemma hos oss. Kaoset liksom flyttar runt. Från hallen till klädkammaren. Från allrummet till sovrummet. Från köket till tvättstugan. Den dagen då hela huset är kaosfritt kommer aldrig att finnas. Men omväxling förnöjer livet sägs det.
Just nu är det lite lätt kaos i sovrummet. För övrigt är det julfint. Kaoset i sovrummet ska bort under nästa vecka.
Undrar vart det tar vägen då?

torsdag 11 december 2008

Julförberedelser



En pirat som bakar pepparkakor! Hur ska denna julen sluta?

tisdag 9 december 2008

Det papperslösa kontoret - en utopi

Digitala medier i alla ära, men när man ska läsa längre texter så krävs ändå tryckta bokstäver på papper. Idag har en lagrådsremiss presenterats som är av intresse för Företaget, där jag har min dagliga syssla. Dryga 500 sidor på PC låter sig inte enkelt att hanteras.
Jag har därför, sedan strax före kl 11, ägnat dagen åt att skriva ut dessa tätskrivna sidor. Är väl snart uppe i 5000 ark.
Papperslöst är INTE ordet på vårt kontor.

måndag 8 december 2008

Nissar i otakt


Hemma hos oss sätter Tomtenissarna upp paket på barnens kalender inför varje advent. I år är dom i otakt. Lite då och då kommer det upp nya paket. Igår kväll var kalendern tom men i morse fanns det några på plats.

Även Nissar drabbas tydligen av julhets.

fredag 5 december 2008

Idol-vånda

Nästa sista fredagen med Idol för denna gången. Nu är det lite sorgligt. Inte för att programet tar slut, så bra är det inte. Nej det känns tungt för att någon måste åka ut. Ja ja jag vet att det är hela programidén men nu är det inte roligt längre. De som är kvar nu, och för all del även de som varit kvar de senaste veckorna, är alla så duktiga så ingen borde åka ut.
Jag håller tummarna för alla tre och hoppas att oavsett hur det går för dom i själva Idol, att dom ska få möjlighet att fortsätta förverkliga sina drömmar. Det är de värda.

Matt i pälsen

Maken har haft det lite hektiskt på sistone. Förra veckan var han på konferens. Då var han trött på fredagen. Denna veckan - ny konferens i dagarna två. Och ikväll är han på företagets julfest. Han kommer definitiv vara lite matt i morgon. Jag får väl vara snäll för en gångs skull.

torsdag 4 december 2008

Ont om tid är det gott om

Före varje jul bestämmer jag mig. I år ska jag verkligen ta vara på det som är så härligt med advent och jul. Jag ska gå på mysiga julmarknader på landet, jag ska definitivt avnjuta ett antal julkonserter. Jag ska köpa julklappar i tid.
Efter varje jul är jag lika besviken. Inte blev det någon julmarknad och inte någon julkonsert heller. Jo, visst har det hänt att jag hunnit med en liten körensembel i någon kyrka och till och med Göteborgsoperans Jul-trad-i-ton har bevistats ett par gånger. Men sammantaget blir det inte mycket med mina ambitioner.
Okey tänker nu vän av ordning - du har ju faktiskt ett par veckor på dig att uppfylla dina ambitioner detta året. Jovisst, så är det. Men varje gång jag börjar fundera på en liten marknad eller konsert är det alltid andra, just då viktigare, saker som står i vägen.
Och man måste ju prioritera, det är ju bara så. Men vem vet - I år kanske det faktiskt blir av!

En blivande kock?

Lillkillen har bestämt sig. Han ska bli kock. Han älskar att laga mat, och att baka, då företrädesvis Kladdkaka. Matlagningsintresset tar sig lite spännande uttryck för en 11-åring. Han fullständigt vältrar sig i matlagningsprogram. Ikväll har vi tillsammans förstås sett "Vad blir det för mat?" med Per Morberg. Han ser på Paolo Roberto som lagar mat tillsammans med släkten och sist men inte minst; "Leilas jul". Till saken hör att han fick "A piece of cake" med Leilas bakrecept när han fyllde år.
Det har hänt att han triumferande presenterat en nybakad kaka för oss när vi kommit hem från jobbet. Den har han knåpat ihop efter skolan.
Och som man säger - det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Hoppas inte att hans fiskallergi sätter käppar i hjulen för honom.

onsdag 3 december 2008

Juliga noter

När jag var liten tog jag pianolektioner. Som jag minns det tyckte jag det var rätt trist, framför allt att öva. Nu, som vuxen, har jag lärt mig att uppskatta att jag faktiskt kan hantera ett piano, om ej så himla bra så ialla fall skapligt. Jag har tacksam för att mina föräldrar envisades med att jag skulle spela.
Två av mina härliga ungar spelar också. Dottern, som är 22 år, har spelat fiol sedan hon var 7 år. Hon gick musikestetiska programet på gymnasiet och hade tre fantastiska år. Hon har nu förstått samma sak som jag - när man är vuxen gläds man åt sin musikaliska förmåga mycket mer än man gjorde som barn.
Mellangrabben spelar cello och har gjort i snart 7 år. Han har inte riktigt landat i den insikten som jag och min dotter har ännu. Men om jag har något att säga till om så ska han fortsätta ett par år till.

Att spela piano är särskilt härligt så här i jultid. En av mina favoritlåtar att spela är just den här:


I vår Herres hage

Förutom en styck make och fyra underbara ungar så finns det ett antal andra levande väsen i vår familj. Hunden Rasmus har jag redan nämnt. Han är åldermannen med sina snart 17 år. En ytterst levnadsglad och pigg pudel. Dessutom har vi 5 (!) kaniner. Två är vädurar, en dvärgkanin, en Löwen och sist men inte minst, Hababa som är en blandning av de två senare.
Som om inte detta var nog har vi ett akvarium med diverse olika småfirrar samt en härligt bullig skål med två charmiga guldfiskar.
Barnen och maken vill dessutom har höns. Jag säger Nej.

tisdag 2 december 2008

En himla massa nötter...


På vingården där maken och jag bodde under vår korta vistelse i Piemonte i oktober, odlades det inte enbart vin. Man odlade också hasselnötter. Vi var naturligtvis tvugna att köpa med oss en påse nötter hem när vi lämnade Cascina San´t Eufemia.

Nötterna har stått i sin bruna papperspåse på vår köksbänk sedan dess.

Men nu när julen närmar sig med stormsteg shoppade jag loss på en korg och har hällt i alla nötterna. Okey - jag erkänner... jag har fuskshoppat valnötter också, och det på Ica Maxi, men ändå.

Vacker, gott och nyttigt!

måndag 1 december 2008

På jakt efter en bok...

I vår familj är vi ibland mer än lovligt slarviga. Ta till exempel det där med biblioteksböcker. Man lånar, bär hem och förhoppningsvis också läser. Sedan ska böckerna tillbaka till sina kompisar på hyllorna i biblioteket. I tid! Just den delen är inte vår bästa gren. Idag insåg vi att vi näst intill var portade på biblioteket och en kraftinsats krävdes för att leta reda på en förrymd bok.
Eftersom det var Lillkillen som lånat boken antog vi att den låg i hans rum. Där finns det lite av varje. Eller snarare mycket. Maken vände i stort sett upp och ner på rummet, skruvade av sängbotten för att se om den lilla lömska boken ramlat ner under sängen. Men icke, där låg bara dammråttorna och lurade.
Och så plötsligt... där ligger den listiga boken och trycker under en hög tidningar ovanpå TVn. Så där stod vi mitt i röran av madrasser, sängbottnar och annat smått och gott.
Men dammråttorna blev i alla fall jagade på flykten.

söndag 30 november 2008

Såsens mästare!


Jag är bra på ett antal saker. När det gäller matlagning så är jag väl inte någon mästerkock men det går i alla fall att äta det mesta jag totar ihop. Men det är en sak jag absolut inte klarar av att laga. SÅS!! Jo vanlig vit sås går bra men smarrig gräddig brunsås är lögn att den blir ens ätlig när jag står vid grytorna. Tur att jag är gift med en Såsens mästare. Maken är grym på sås-lagning.

En himla massa pyssel

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Varför jag inte kan inse att min tid är inte tillräkligt vidlyftig för skapande mer än i den lilla omfattningen. Men icke... jag ger uppenbarligen aldrig upp.

Eftersom min adventslåda jag spanat in inte fanns att uppbringa beslöt jag att fixa en på egen hand. Sagt och gjort. Den blev sådan här:



Dessutom, efter mina blomsterdekorationskurser vore det ju rätt klent att gå och köpa en färdiggjord krans på torget, som jag brukar. Nix, här är det upp till bevis... jag ska pyssla ihop en egen även om det blir det sista jag gör. Sagt och gjort. Efter ett tag var hela köket fullt av mossa men kransen i alla fall klar. Rätt okey trots allt.


Adventsmys och keramik



En tidigare kollega till mig beslöt för ett antal år sedan att lämna affärslivet och satsa på själen. Hon började sin karriär som keramiker. En i mitt tycke otrolig resa. Från att ha varit en typisk karriärskvinna valde hon hem, barn och ett liv med kreativa villkor. Och självklart är hon duktig! I fredags hade hon bjudit in lite folk på adventsmys då det vankades glögg, pepparkakor och självklart möjlighet att köpa vacker julig keramik. Titta gärna in på hennes hemsida, Frost keramik.
En riktigt mysig början på 1:a adventshelgen.

torsdag 27 november 2008

Thank God It´s Friday

Nej nu luras jag allt. Ännu så länge är det faktiskt bara torsdag. Men imorgon så... Då infaller veckans bästa dag. Det är då man kopplar av och gläds åt livet. Till och med jobbet känns toppen på fredagar. Fler fredagar åt folket!!

Eländes hosta

Mellangrabben är hemma från skolan. Det har han varit i en och en halv vecka nu. Han har hostat i stort sett oavbrutet. Det är inte någon idealisk situation. Han går i 7an och att förflytta sig från mellanstadiet till högstadiet kräver sin man. Då underlättar det inte att vara sjuk längre perioder.
Hostmedicin funkar inte. Den bästa sorten kräks han av. Den näst bästa orsakar magknip. Vad ska man göra? Vänta ut eländet antar jag. Eller - bryt ihop och gå vidare!

onsdag 26 november 2008

Glitter i träden


Foto: Jul på Liseberg från Reseguiden
På söndag är det första advent och då ska det vara klart. Adventspyntet menar jag. Stakarna ska fram, lamporna kollas, adventsstjärnorna tändas och adventsljusen ska stå där så förväntansfulla inför de kommande veckorna.
Sist men inte minst - trädgården ska iklädas vinterskrud. Någonstans i vårt garage finns den ljusslinga jag brukar linda kring äppleträdet. Och varje år är jag lika lycklig över att jag inte har det jobbet på Liseberg. Det är ett slitjobb.
Men visst blir det vackert. Och visst vill jag ha det också i år. Så håll tummarna för garageletningen.

Längtan efter blommor



Förra året ungefär vid den här tiden tillbringade jag och en kollega tre dagar på underbara Flora Dekor i Hol. Att få vistas i ett hav av blommor, omgiven av kreativa människor är en nåd att stilla bedja om alla dagar på året. Men självklart är det extra mysigt strax före jul.

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara där i år men förhoppningsvis blir det nästa november.

Som tur är har jag lite bilder från förra året. Ett par tänker jag dela med mig av nu.

tisdag 25 november 2008

Foton saknas

Jag har kommit på en sak. Jag har för lite foton på min blogg. Varför? Jag tror det beror på tidsbrist. Eftersom barnen ockuperar pcn fram tills dess att dom stupar i säng framåt sen kväll så hinner jag inte mer än skriva några rader. Och jag kan ju knappast sitta och lägga in foton på jobbet. Skit också. Hade definitivt tänkt vara mer kreativ, länka mer och lämna fler kommentarer på andra bloggar. Tiden är för knapp. Och snart är det jul. Hur ska detta sluta?

Myspys på kontoret

Igår plockade jag fram två ljusstakar för värmeljus och satte på mitt skrivbord. Jag lät ljusrörsarmaturerna vara släckta och hade bara skrivbordslampan tänd under hela dagen.
Framåt eftermiddagen började folk undra vad jag har för ljusskygga planer men vem bryr sig. Det är mysigt!

måndag 24 november 2008

Vinter och snö

Idag har det varit kallt. Svinkallt! Och framåt förmiddagen började det snöa. Inte något direkt ymnigt snöfall utan små ettriga flingor som la sig som ett tunt lager florsocker över allting.
Vi vuxna ruskar på huvudet och bävar inför den allt mer påtagliga vintern.
Barnen gläds och önskar sig ännu mer snö.
Det var roligare när man var liten. Då såg man möjligheterna med det mesta och självklart även snö och kyla.

söndag 23 november 2008

Kampen mot dammråttorna

Idag har jag genomfört ett hästjobb. Jag har packat och organiserat om i dotterns gamla rum. Det är klart att det fortfarande är hennes rum. Hon är ju hemma av och till. Men ambitionen är att kunna använda det till ett slags pysselrum också. Presentinslagning och smyckespyssel kräver ju sin plats.
Jag har packat, flytta och dammsugt så det står härliga till.
Och en sak är säker. Hon är INTE dammallergiker.
Men nu är det rent och ordning och reda till på köpet.

Ajajaj...

Det lär vara nyttigt att träna. Det sägs så i alla fall. Jag som under flera år varit medlem på Hälsostudion i Alingsås och genomlevt allehanda mer eller mindre slitsamma träningspass trodde mig ha kolla på träning och nyttigheterna. Men icke.
Igår var jag på ett för mig helt nytt pass, Core Intervall. Idag är jag helt handikappad. Bakdel och lårmuskler är så skruttiga att jag med ett nödrop kan resa mig från stolen. Maken har ialla fall roligt.
Imorgon är planen att jag ska köra spinning. Fan tro´t.

lördag 22 november 2008

Alltid redo

Vår gamla pudel är alltid hungrig. Och trots sina snart 17 år tror han fortfarande att så fort vi står vid köksbänken så är det honom vi lagar mat till. Det är märkligt att han aldrig lär sig att maten kommer från en påse som står i tvättstugan och den är torr och rund.
Han är alltid redo att nafsa åt sig en förflugen köttbit eller en morotsslant eller så.
Ibland har han tur och det ramlar ner något smarrigt. Det är ändå rätt skönt. Hoppet är det sista som överger en, och det gäller både människa och hund.

onsdag 19 november 2008

Hantlar och instruktioner

På det hotellet jag bor just nu, Hotell Riddargatan i Stockholm finns något jag aldrig tidigare sett på hotell. Det finns två uppsättningar hantlar med tillhörande instruktions-dvd. De sitter på väggen som en installation. Intressant!! Undrar hur välanvända de är?
Måste erkänna att jag funderade över om jag skulle köra ett pass, men jag la ner det. Kanske är jag bara lat. Om jag går upp tidigt i morgon bitti kanske jag hinner då. Eller inte.

Riddargatan 14

Ligger i hotellsängen med pc:n i knät och slötittar på tvn. Dagen började med bilkö i en timme. Normalt tar det mig ca 40 minuter att ta mig till jobbet. Idag tog det en och en halv timme. Svårt irriterande. Har sedan ångat runt med de sista detaljerna före Stockholmsresan.
I Stockholm snöade det när jag kom hit. Lite för-julkänsla föll över mig. Men som det brukar vara vid den här tiden på året så var det kallt. Svinkallt. Den tänkta långpromenade blev därför rätt kort.
Har nu tryckt i mig en delikat MacDonalds-måltid och ska väl så småningom slå igen ögonen. Med andra ord - en riktigt flärdfull tjänsteresa.

tisdag 18 november 2008

Packad och klar

Imorgon, efter jobbet, styr jag kosan mot kungliga huvudstaden. Jag ska bo på hotell och förbereda mig för kundeventet. Ibland, när jag varit ute och rest, har jag gått på musikal eller teater men just denna gången är det inte något jag är sugen på. Å andra sidan, det kan vara mysigt att bara promenera runt i vackra Stockholm, ta ett glas vin i hotellfoajen och lägga sig tidigt och titta på TV. Helt enkelt - ta vara på mig själv.

Tankar kring kransar

När jag går och kommer hem från jobbet passerar jag en ICA-kasse på vår förstukvist. Den är full med mossa. Det är den jag ska använda till min eller mina kransar som ska skapas. Jag försöker planera hur kransen, för jag börjar väl i alla fall med en, ska se ut. Inte helt lätt.
Vi har en gigantisk bok på vår tomt och jag har samlat ihop lite bokollon. Det trodde jag skulle bli lätt men nu har jag lärt mig en sak. Först ramlar bokollonen och sedan boklöven. Alltså ligger ollonen gömda. Nu kom jag från ämnet. Jag har förstått att tar man in dessa bokollon i rumsvärmen så spricker de upp och blir som blommor. Måste komma ihåg att göra det.
Har också tänkt mig att torka äpple- och limeskivor.
Jaja, det slutar väl som vanligt. Jag åker till Blomsterlandet och shoppar färdigtorkad frukt och plockade kottar.
Men det är väl ändå tanken som räknas?

måndag 17 november 2008

Hockey feber och fotbollsfrossa

Nej, det är inte så att förkylningen nu orsakat feber. Det är snarare vår lillgrabb som nu under vinter-perioden konverterat från fotbollsälskare till ishockeyfantast.
Ikväll fick han möjlighet att följa med sin bästa kompis och se Frölunda möta Södertälje.
Som tur är vann Frölunda.
Han kom hem lagom i tid för att hinna se Zlatan ta emot guldbollen på årets fotbollsgala.
Med andra ord - ikväll fick han njuta av det bästa från två världar. Det är en nöjd ung man som ligger i sin säng ikväll.

Hosta och halsont

Jaha nu börjar det igen... Mellangrabben håller på att bli rejält förkyld. Han har knallont i halsen och har börjat hosta också. Dessutom samlas det en försvarlig mängd papperstussar runt honom. Får mig att tänka på en TV-reklam som går just nu med en kille som sitter i ett slags glaskontor och pappersnäsdukarna når upp till midjan.
Sedan vår son slutade här på skolan i trygg lantsortsmiljö och började i 7an i stan, så har han varit förkyld rätt ofta.
Luriga baciller de där stadsborna har!

Det hänger på namnet

På torsdag är det dags! Då går årets viktigaste kundevent av stapeln, det enda faktiskt som Företaget anordnar. Jag är projektledare och därmed lätt stressad så här 3 dagar före. Som tur är har jag en mycket kompetens kollega att förlita mig till.
När man pysslar med kundevent och liknande får man inte tveka inför arbetsuppgifter av olika slag och dignitet. Idag har jag klippt till namnskyltar precis hela dagen. 213 st närmare bestämt. Kan låte lite fjantigt men det är rätt noga att de blir snygga. I morgon ska vi packa ihop alla prytlar som ska med upp till Stockholm. Det är en del att tänka på.
Men som sagt - jag är inte ensam, tack och hurra för duktiga medarbetare!

söndag 16 november 2008

På väg mot advent

I dag har vi förberett advent. Jovisst, det är lite tidigt det håller jag med om men ändå. Lillkillen, dottern, jag själv och hunden traskade ut i skogen och plockade mossa och mossiga grenar. Eftersom jag vid tre tillfällen varit på blomsterdekorationskurs på Flora dekor i Hol så har jag i år bestämt mig för att själv pyssla ihop en krans för dörren lagom till första advent. I god tid har jag shoppat en halmstomme och nu skulle mossan plockas. Det var rätt kyligt och lagom blåsigt men vi skrapade i alla fall ihop en kasse mossa och den står på förstukvisten så den ska hålla sig fuktig lagom tills nästa helg då jag ska börja med knåpandet,
Igår var vi på Vindens loppis och där hittade jag en trälåda som jag nu målat. I den ska jag sätta min adventsljus och på dessa ska mina zinksiffror hänga som kom på posten härom dagen.
Det drar ihop sig för adventsmys!

Boracay nostalgi


Familjen har haft förmånen att besöka Boracay, en paradisö på Filippinerna, tre gånger. Första gången var julen 2002-2003, därefter nyår 2004 och senast julen 2005-2006. För oss alla, men särskilt lillkillen, så är Boracay vårt absoluta paradis och dit längtar vi ständigt. Vi vuxna har nog insett att Boracay inte längre är som det var första gången men ändå... det är och förblir en oas som alltid hägrar. Lillkillen vill inget hellre än att åka tillbaka. Han pratar om det ständigt och skriver om det i skolan. Han är helt enkelt såld.

Idag har vi vältrat oss i nostalgi och längtan. Först läste vi dagboken jag skrev när vi var där första gången. Därefter har vi tittat på våra videofilmer från våra semestrar på Boracay. Visst saknar vi den kritvita stranden och det gnistrande vattnet. Men kanske mest av allt så längtar vi efter lugnet, vänligheten och de fantastiska människor vi lärde känna på WaterColors dykshop och på alla restauranger, vårt hotell och på stranden.

Vi ska åka tillbaka, det är vi alla överens om.

lördag 15 november 2008

Karaoke + spinning = SANT

Tänk er ca 35 personer i ett tämligen mörkt rum på varsin spinningcykel. På väggen framför hela gänget sitter en filmduk där det visas Videofilm med textremsor. På ett podie sitter en överhurtig människa med mikrofon och med entusiastiska utrop uppmanar alla att ge gärnet. Vi som sitter på spinningcyklar kör så benen nästan ryker av och samtidigt sjunger ( eller kanske snarare skriker) alla för full hals sångtexterna som visas på filmduken.
Visst låter det helt galet. Och det är det också. Men dessutom är det sjukt roligt.
När man sitter där och trampar nästan livet ur sig och skriker ut ABBA, Aerosmith, eller gamla hederliga svensktoppslåtar känner man verklig glädje.
Och om någon ifrågasätter ansträngningen kan jag berätta att på ett normalt spinningpass så har jag en snittpuls på ca 72% av maxpuls och maximalt kanske ca 87 - 88%. Idag var snittet 81% av max och maximalt 96%. Så nog sjutton är det slitsamt.
Men - hurra - jag vann en halvkroppsmassage så jag är lycklig som en spelman.

torsdag 13 november 2008

Nu testar jag tävlingsgrejen


Jag har upptäkt att det finns en himla massa tävlingar på nätet, bland bloggarna. Vilkoret för att vara med är som regel att man skriver en kommentar och helst länkar från sin egen blogg. Tja, varför inte? Tycker att de här husen är hur söta som helst så det skulle jag kunna tänka mig att vinna ett.
På bloggen Tidsmästarinnan finns det bland annat en tävling.

Läxpina

Lillkillen hatar läxor! Och när jag säger hatar så menar jag verkligen hatar. Han gör allt för att slippa undan så enkelt som möjligt. Och visst kan man förstå honom. Vem tycker inte att det är skönare utan plikter och krav? Men tyvärr är det livets bittra verklighet... allt är inte roligt men man måste ibland trots det. Men att förklara det för en levnadsglad, idrottstokig 11-åring är inte lätt.
Tyvärr blir det istället ett himla liv hemma där vi skäller på honom så håret står rätt ut och han ömsom surar, ömsom skäller tillbaka. Med andra ord - det blir tråkig stämning.
Så småningom brukar vi i alla fall landa i någon typ av samförstånd, han gör sina läxor och lugnet lägrar sig åter över familjen.

onsdag 12 november 2008

Fyra barn och en Coca Cola


Igår rotade jag runt i bloggen och hittade en kommentar på ett av mina inlägg, som var skriven av min bror, Abbes pappa, angående en fundering om vad min blogg egentligen borde heta. Abbes pappa arbetar på reklambyrå och är en fena på ord och listiga ordkombinationer. Ett av hans förslag var "Fyra barn och en Coca Cola".
Makens omedelbara fråga var "Är det jag som är Coca Colan?"

Massage - en njutning eller plåga?

På Företaget har vi förmånen att få en halvtimmes ryggmassage med skapligt jämna mellanrum. Eftersom jag anmält mig som en "stående" kund får jag mig tilldelat en halvtimme cirka en gång i månaden. Det är vad jag kallar lyx!
Min massagetjej är en fantastiskt trevlig och färgstark kvinna med varma, mjuka händer. Jag har dock fått uppleva att dessa mjuka fingrar kan vara riktigt hårdhänta om det är det som krävs.
Har dragits med en elak rygg ett bra tag och det blir bannemej inte bättre. Åldern, tänker jag då.
Idag körde E.. in knogarna, eller om det var fingertopparna, i min ryggmuskel så det kändes som hjärnan skulle tryckas ut genom öronen.
Järnspikar, som vi säger i min familj, vad ont det gjorde.
Men trots detta så hoppas jag att det inte dröjer länge innan jag får en ny halvtimme på massagebritsen. Det gör ont men gott om ni förstår vad jag menar.

Möten, möten och åter möten

Ibland funderar jag över ordet effektivitet. Inte sjutton kan man alltid applicera det på sitt eget jobb. Vissa veckor går man från möte till möte på jobbet. Och de flesta möten genererar diverse arbetsuppgifter. Ofta går man igenom samma saker på olika möten eftersom det är olika konstellationer av människor på olika möten. Alltså har man ofta hört det man hör förut.
Men å andra sidan, får man inte vara med på ett möte känner man sig oviktig, överflödig och värdelös. Alltså vill man vara med på möten man ibland tycker är onödiga.
Inte lätt att vara människa!

tisdag 11 november 2008

Mellangrabben - en hjältekille

Idag var jag och mellangrabben på utvecklingssamtal i skolan. Han har precis börjat 7an. Jag var säkert 10 cm längre när jag lämnade skolan än när jag gick in. Ordning och reda, ambitiös, duktig, lugn och har positiv inverkan på klassen, där är några av de utlåtande som hans lärare och hennes kollegor uttalade. Han är en hjälte, allt enligt läraren.
Heja!

Virus, trojaner och annat fuffens

Det är inte lätt att vara PC-ägare. Vi har ett virusskydd som Telia tillhandahåller. Där har en liten Trojan hittats på de senaste sökningarna. Vi har försökt eliminera dessa elakingarna. Dessutom har vi något viruskydd från Windows. Och detta påstår att vi har över 300 angripna filer. De går inte att ta bort. Möjligen om vi betalar 49 dollar. Men det känner vi inte för. Det förbaskade programmet är dessutom extremt tjatigt och informationen dyker upp lite här och var.
Nu har jag varit lite Wild and Crazy och installerat Spyware som jag hittade på nätet. Kan kanske vara som att ta fan i båten men jag chansar.

måndag 10 november 2008

Närmar mig Lübeck

On någon till äventyrs undrar var jag befinner mig på vägen till Berlin så kan jag berätta att jag nu gått 273 km och närmar mig Lübeck. Händer inget oförhappandes så kommer jag fram i god till före den 15 december då det är deadline.

Fontän i badrummet

Vatten har något magiskt med sig. När vi besökte Saudiarabien då Maken arbetade där fanns det vattenspel och fontäner överallt trots att det var mitt i öknen.
Maken vill gärna ha en damm i trädgården.
Men vi är helt överens. Fontän i badrummet är ingen höjdare.
Ikväll när Mellangrabben skulle borsta sina tänder bröt blandaren på tvättstället ihop och började agera vattenspel allt vad den orkade.
"Kranen är trasig" ropade han för full hals och vi rusade till badrummet.
Därefter började min vandring mellan huvudvattenledningen och badrummet. Stäng av, öppna, stäng av, öppna osv osv. Efter lite huvudbry, lite skruvade av Maken och åtskilliga av- och påsättningar av vattnet var kranen åter sitt gamla täta jag.
Men många steg blev det och lite närmare Berlin kom jag. Alltid något.

Och berget kom till Muhammed...

Det var ju Fars dag igår. Vi funderade på vad vi skulle hitta på till min pappa och beslöt att någon pryl behöver han inte. Nej, en trivsam middag med dotter, svärson och barnbarn var nog det rätta. Men det förstås, han kör ju alltid bil. Handen på hjärtat, en god middag blir så mycket godare med ett gott vin till och det fungerar dåligt ihop med bilkörning.

Okey sa vi, kan inte Muhammed komma till berget så får berget gå till Muhammed. Alltså lagade vi mat, en trerätters middag, och packade in barn, grytor och vinflaskor i bilen och styrde kosan mot Far och Mor. Middagen avåts, vinet avnjöts och trevligt hade vi.
Vi tog taxi hem efteråt och hämtade bilen i morse på väg till jobbet. Helt enkelt Genialt.

söndag 9 november 2008

Och nu är det dags för GLÖGGEN


Igår blandade vi Tvådagars Dunderglögg. Den ska nu stå och puttra i mellan 3 och 6 veckor. Hinken står i vårt sovrum så nu vaknar vi på natten och det luktar jul. Härligt!


Ett extra tack för hjälpen



Som ett extra tack för hjälpen med båten vill jag gärna publicera denna video-snutten med en av våra hjälpredor.
Lycka till med karriären, Joel Alme.

I goda vänners lag...



Det är alltid trevligt att umgås med goa människor. Efter att ha kämpat upp vår lilla båt hur elegant som helst satt vi på altanen mot väster i solskenet (och det var ändå i början av november) och tog en lill´en tillsamman med svärföräldrarna, deras granne och svärson. Trevliga människor hela bunten.




Vårt paradis i höstskrud





Familjen har förmånen att ha ett paradis ute i Göteborgs norra skärgård som vi kan besöka när som helst. Det är mina svärföräldrars hem.
Förra helgen var vi där och tog upp vår lilla båt. Då passade jag på att föreviga denna lilla pärla i vårt liv.

torsdag 6 november 2008

Inredning i all ära

Det har gått inflation i inredningsprogram på TV. Varje TV-kanal med självaktning har sitt eget program med kreativa inredningsarkitekter och händiga snickare som heter Dick. Oftast ser det ut som skrutt före och under själva processen för att så småningom landa i något superfräckt och urtjusigt, även om man kanske själv är glad att det inte är just mitt hem som drabbats.
Mitt favoritprogram alla kategorier sedan en tid tillbaka är i alla fall "Simon och Thomas". Förutom att de är riktigt duktiga så är de två riktigt charmiga personer med en massa humor och ett bubblande förhållande till varandra som smittar av sig på oss som tittar.
Och Simons sanslösa svengelska gör det värt varje minut av tittande.
Let's start piffing!

Snålhetens gnäll

Den där trevliga adventslådan som finns på bild i min blogg innehöll ju ljus med fina zinksiffror på. Jag beslöt mig för att zinksiffrorna skulle jag i alla fall köpa, när jag nu inte kan hitta lådan.
Men nehej - de hade också tagit slut. Alltså började jag mitt sökande igen.
Efter lite letande här och där hittade jag till slut en hemsida, My Lovely Home, där de fanns siffror i det stuket jag vill ha till det facila priset på 39 kr.
Glad ihågen knappade jag in ordern. Dagen efter fick jag beskedet att fraktkostnaden är 49 kr!
Efter ett påpekande från mig om att jag tycker att det är i det mesta laget fick jag följande besked:
"Våran frakt börjar på 49:- och är max 99:- . Vi står för frakten som blir över 99:- . Bara ett paket väger över 2kg så kostar frakten 145:- för 3kg, 5kg 165:- osv".

Hur mycket kan fyra tunna siffror i zink med höjden 4 cm väga tro? 100 gram? 250 gram? Låt säga att det väger 250 gram vilket jag inte tror. Då tar posten 22 kronor i porto. Om det väger 100 gram kostar det 11 kronor.

Tveksamt om jag har lust att subventionera transportkostnaden för kunder som beställer varor som väger mer än 2 kg.

Får fundera lite. Nu har jag gnällt klart för denna gången.

tisdag 4 november 2008

Mer pärlor

Som jag tidigare skrivit har jag börjat med smycken. Jag köper pärlor hela tiden. Inte så att jag samlar på hög, jag gör en del halsband och sådant också. Släkten kommer väl att tröttna men tills vidare kan dom räkna ut vad dom får i present på födelsedagar och sånt.
Måste rekommendera en alldeles utmärkt webbutik för pärlinköp.
De har bra priser och är snabba som vinden med sina leveranser.
Pagoni heter den.

Förbannad lögn och statistik

Har funderat på om det är någon mer än familjen som läser min blogg. Inte för det spelar någon avgörande roll men det vore ändå kul att veta. Efter lite letande hittade jag verktyg att få statistik. Men för att begripa hur man lägger in detta på bloggen så måste man tydligen vara data-nisse. Vilket jag inte är. Tyvärr.
Har haft den vuxna sonen hemma idag eftersom Lillkillen fyller år och förhoppningsvis har han fixat det.
Får se imorgon.

En spännande natt

I natt är det presidentval i USA. Ett osedvanligt spännande och viktigt val. För första gången har en afroamerikansk man möjligheten att bli USAs president. Vi tror och hoppas att det blir så.

måndag 3 november 2008

I morgon smäller det



Det är en stor dag i morgon. Nej jag tänker inte på det amerikanska presidentvalet även om även det är en mycket viktigt och spännande händelse.
Jag tänker på vår yngste son, Lillkillen, som fyller 11 år. Det är en mycket pirrig ung man som nu ligger i sin säng och försöker sova. Han, liksom sina kusiner, Abbe och Storebror, älskar tacos så det blir det självklara valet för menyn i morgon. Och så glasstårta förstås.

Detta eviga sökande...

Den största delen av min tid, åtminstone hemma, ägnar jag åt att leta efter saker. Det är dels mina egna saker, dels familjens saker. För närvarande har jag ett flertal sökningsprojekt på gång. Mellangrabbens rätt nya mobiltelefon har gett upp. Alltså behöver den lämnas in på översyn. Då behöver man garantin. Vet jag var den är? Icke. Jodå, vi har ett speciellt ställe där vi lägger viktiga papper, typ garantisedlar, men just denna har jag inte en susning om var den befinner sig. Det blir till att vända upp och ner på huset.
Under den gångna helgen var vi ute hos Farmor och Farfar på Källö-Knippla och tog upp båten. Vädret var fantastiskt och jag passade på att ta lite foton för att kunna glädja både oss själva och mina medmänniskor som till äventyrs skulle vilja läsa min blogg. När jag nu ska föra över fotona från kamera till PC så hittar jag inte rätt kabel. Däremot hittar jag hundra andra kablar som ingen vet vart dom hör hemma.

Jag blir trött!

söndag 2 november 2008

Myrkropp och taxben

Det är svårt, det där med ens kropp. Aldrig är man riktigt nöjd. Numera är jag lite rundare över magen än jag tidigare varit. Alltså åker tröjan upp och sätter sig runt midjan fast jag vill att den ska hålla sig på plats. Jag kallar det för min myrkropp, rund bakdel och smal på mitten.
Med dagens mode har jag också konstaterat att jag har för korta ben. Kjolarna ska vara lite kortare än ovanför knät och så ska man ha stövlar och knästrumpor. På mig är kjolarna lite för långa för att det ska fungera riktigt bra. Har alltså taxben till min myrkropp.
Benen är inte så mycket att göra åt men myrkroppen kanske kan åtgärdas.

torsdag 30 oktober 2008

Lillkillen - blivande dansbandskung eller kanske hårdrockare

Lillkillen som fyller 11 år på tisdag har onekligen en skiftande musiksmak. Ena minuten kör han hårdrock så håret reser sig till och med på vår gamla pudel. Nästa minut sitter han vid köksbordet och med fullt vibrato och extrem inlevelse sjunger "Leende guldbruna ögon" .


Var ska detta sluta?

Sökes - Vit trädlåda med fack


Idag när jag som vanligt besökte mina favoritbloggar hittade jag just den adventsljusstaken som jag vill ha. Den fanns på Lantlif med tillhörande webbshop och jag beslöt att omgående shoppa loss.
Typiskt nog visade det sig att själva lådan var slutsåld! Nu har jag letat hela dagen på nätet efter något annat etablisemang som kan tänkas sälja denna trevliga låda. Ingen framgång so far. Maken har i alla fall erbjudit sig att snickra en åt mig. Tveksam till resultatet. Men siffrorna kan jag i alla fall köpa.

onsdag 29 oktober 2008

Spinner som en katt


Spinning - många älskar det och ännu fler hatar det. Och vem kan klandra den senare gruppen? Att sitta på en cykeln som inte rör sig framåt, i ett mörklagt rum med en överhurtig människa längst fram som gastar att man ska köra så det ryker är lite lätt suspekt. Men ändå - hur otroligt det än låter så är det himla kul. Och idag lyckades maken och jag boka in en timme tillsammans vilket är extra lyx. Och vårt fantastiska gym, Hälsostudion, förmedlar bara glädje när man är där. Då är det är njutning att plåga sig till utmattnigens gräns.

Carpe Diem - fullständigt omöjligt

Det numera rätt utslitna uttrycket Carpe Diem har börjat reta mig. Vem kan fånga dagen när den är så sanslöst snabb? Man vaknar på morgonen, röjer runt i garderober och sliter i strykjärn för att få någon ordning på klädtrasorna. Häver i sig frukost medans man i desperation bläddrar i dagens GP för att få något span på vad som händer i världen. In i bilen, svär över bilköer, en halvtimme för sent på jobbet - alltså blir det att stanna till fem åtminstone. Springer mellan möten, mail och ambitionen att göra något viktigt. Anmäler sig till ett träningspass på gymmet för att när klockan är sen eftermiddag konstatera att det inte går att få ihop denna kvällen heller.
Hemåt i full fart, in på Ica för att komplettera, vidare mot hemmet. Röja, fixa middag, prata med killarna, plocka undan, falla ner framför något TV program och sedan i säng.
Och jag som hade tänkt att fånga dagen med att spela lite piano, plocka fram saxofonen för att äntligen försöka få något grepp om den, göra ett halsband eller två, planera inför julens dörrkransar, krypa ihop i soffan med killarna för att se en bra film, köra två timmar på gymmet osv osv...
Å andra sidan - hur fångar man dagen... Kanske bara genom att acceptera livet som det är och njuta av det. Får fundera på det.

Namnvånda

Har börjat fundera över vad min blogg egentligen ska heta. Det som från början kändes som ett riktigt bra namn känns inte lika övertygande längre.
Jag skriver ju aldrig om jobbet till exempel. Anledningen är att det kan vara lite känsligt och jag vill ju inte förarga någon.
Och när det gäller de underbara ungarna så är de i allra högsta grad en del av mitt liv, och inte ett eget kapitel.
Alltså har jag börjat fundera. Vad kan beskriva mig och mitt liv på ett slående och målande sätt? Får kanske snacka med min bror, Abbes pappa, som är reklamsnubbe.

tisdag 28 oktober 2008

Barn på LAN

När Farmor ringde idag och frågade "vad gör killarna?" så fick hon till svar att mellangrabben lanade. "Va?!" var den självklara reaktionen från Farmor. Jojomensan replikerade maken, och i förrgår var lillkillen på LAN och kom hem klockan halv sju på morgonen. Farmodern stod genast i begrepp att ringa lämplig myndighet för att idiotförklara oss föräldrar som lät 11-åringen vara borta hela natten.
I och för sig förståeligt - kan själv inte tänka mig att sätta mig i ett rum, tillsammans med några väninnor, framför min PC med hörlurar på mig och spela dataspel, dricka cola och käka chips en hel natt.

måndag 27 oktober 2008

Jag är kär - i Piemonte!




Tisdag till lördag i Italien... visst låter det fantastiskt?!!! Maken och jag landade i Bergamo, Italien på tisdag natt efter en skrämmande lång försening och tvärdog i varsin hotellsäng strax utanför Glenn Strömbergs hemstad. Dagen därpå styrde vi kosan mot vingården Cascina Sant'Eufemia i byn Sinio i Barolo-land (dvs regionen Langhe).
En underbar liten plats. Familjen som äger vingården är fantastiska människor med mycket värme och gästfrihet.
Om man med ett ord ska beskriva "vår" vingård och dess omgivningar är ordet tveklöst FRIDFULLT! Någon enstaka bil av och till men däremellan total tystnad. Det enda vi hörde på våra promenader, utöver våra egna hjärtslag, var tuppar som gal och hundar som gläfste.
Ett annat ord som genomsyrade vår resa är MAT! Så mycket som vi ätit på sammanlagt tre dagar tror jag inte en normalsvensk familj på fyra personer trycker i sig under en hel vecka. Vi trodde att vi aldrig mer skulle bli hungriga.
Sist men inte minst - VIN! De Piemontiska vinerna, Barolo, Barbaresco, och alla andra ljuvliga Nebbioloviner går inte av för hackor. Vi drömmer fortfarande om dom.
Den dagen vi kom skördade vår vingårdsfamilj det sista av sina Nebbiolodruvor. Följande morgon fick vi väldig ung Nebbiolo till frukost, dvs musten som ska blir vin. BLodrött, lite grumligt och sanslöst sött men med den föraning om de fantastiska viner som kommer serveras om ca 3 år från nu.
Alldeles perfekt helt enkelt.

tisdag 21 oktober 2008

En härlig paus


Maken och jag reser iväg i eftermiddag. Det är vår födelsedagspresent till varandra. Och vi behöver det. Fast vi kommer längta efter våra underbara ungar.
På lördag kväll har vi myskväll ihop med dom igen. Då är vi förhoppningsvis fulla av synintryck från vacker natur och smakintryck från fantastisk mat och dryck.
Vart vi ska resa? Det berättar jag när jag kommit hem igen.

söndag 19 oktober 2008

Falling leaves

En lång härlig höstpromenad med hunden över ängar och betesmarker i strålande solsken. Till vänster låg Mjörn - spegelblank. Vid ett båthus på andra sidan viken stod en man och metade. Och som ett extra bonus blev det väldigt många steg - en liten bit närmare Berlin. Hurra!!!

Kork i skallen


Fredag kväll kom och vi var sugna på lite bubbel. Vi hade en överbliven flarra med champagne från min födelsedags fest och maken grabbar den med en proffessionell min. Korken börjar röra på sig, skjuter iväg rätt upp i taket och därefter ner i skallen på mellankillen. Himla otur.

Ett uttalande av en expert

Maken och jag satt och diskuterade mitt arbete och att jag står inför en valsituation där jag kan välja mellan två olika inriktningar. Jag satt och ondgjorde mig över en aktivitet som skulle gå av stapeln dagen efter. Maken säger "När jag hör berätta så vet jag precis vad du borde göra".
Lillkillen som sitter bredvid utbrister: "Byt jobb, dadada, Byt jobb, dadada..." i värsta hejarklacksstil.

onsdag 15 oktober 2008

Promenad i regn



Just typiskt! När maken och jag för en gång skull går en kvällspromenad så blir det riktigt blött väder.

Men det är väl bara att göra som Gene Kelly - Sjung!

tisdag 14 oktober 2008

Donationsregistret

Min bror, Abbes pappa, har dragit igång en mycket viktig kampanj. Läs mera här http://www.hejaabbe.com/2008/10/och-nu-blir-det-lite-alvar.html.
Och glöm inte anmäla dig

Att gå till Berlin

Företaget har utlyst en tävling bland oss anställda. Vi ska gå till Berlin! Nej, inte i verkliga livet förstås, det skulle bli problematiskt.
Vi har fått stegräknare och ska varje dag föra in antal steg på en webbsida. Om man når målet, dvs motsvarande till Berlin inom den givna tidsperioden deltar man i en utlottning av diverse presentkort.
Gissa om det är full aktivitet på kontoret nu. Ingen tar hissen, alla gläds åt varje gång man måste gå till kaffemaskinen och asfalten runt huset kommer slitas ut av alla plötsliga promenader som tas där.

Sover så sött

Lillkillen satt och spelade PC medan maken, mellangrabben och jag själv såg på House. Han skulle få sitta och spela fram till halv 10.
När House var slut klockan 10 låg han och sov hur sött som helst i sin säng.
Han är en goding!

söndag 12 oktober 2008

Hemlig resa

Helgen har varit händelserik. Maken och jag var på en hemlig resa. Två utav våra bästa vänner gav mig det som en femtioårspresent.
Kläder efter väder och necessär - det var de instruktionerna vi hade. Vad är kläder efter väder? Väder var då? Till vilken aktivitet? Vi fick vissa ledtrådar när de plockade upp oss i lördags förmiddag. Gummistövlar, varm tröja och regnjacka var det dom hade på sig. Alltså körde vi den klassiska efterapningstaktiken. Gummistövlar blev det...
Så småningom stod det klart att det förväntades att jag skulle guida gänget runt i min barndomsstad - en stad jag flyttade ifrån när jag var 9 år. Jojo, det blev en guidning det.

fredag 10 oktober 2008

Mobiltelefoner och Te

Det är inte någon bra idé att doppa sin mobiltelefon i te, inte ens när man är förkyld. Det har min dotter i dag fått erfara.
Två timmar senare, efter att mobilen fått vila sig i fläkten av vår bästa investering någonsin, skotorken - så fungerar den hjälpligt. Frågan är när den ger upp...

Obildade Svenskar

Hörde ni Svenska Akademins ständige sekreterare imorse på P1?
Var glada för det! Han uttalade sig om svenska folket som ett gäng totalt obildade individer. Sorglig historia.

Hurra för trött Fredag

Fredag eftermiddag... den bästa tiden på veckan. Undrar varför det alltid känns så. Vad händer en fredagskväll? Jo man lämnar jobbet, åker till ICA Maxi, knör med tusentals andra glada fredagsfirare och släpar sedan hem ett antal fullpackade papperskassar med mat.
Matlagning tar vid och så småningom middag med levande ljus och hela kitet.
Segar ihop framför TVn och inser plötsligt hur slut man är. Alltså - när klockan är runt 22 snåret är man färdig för inläggning och beslutar att alla andra ambitioner får skjutas på morgondagen.
Fredagar är helt enkelt ett sätt att lura människor att tro att det nu är dags att leva livet!

torsdag 9 oktober 2008

En Mammas förbannelse

Undrar om man någonsin slutar oroa sig för sina barn.
Min dotter, som trots allt är 22 år gammal och bor i en något större stad helt nära, ringde idag och berättade att hon var febrig och mådde apa.
Genast träder modersinstinkten in.
Har hon mat hemma? Tänk om hon får mycket feber. Ska jag hämta henne? Stackarn att ligga helt ensam.
Tusen orosmoln hopas. Och jag som inte ens är den oroliga typen.
Nu har också Lillkillen säckat ihop och mår pyton. Halsont och allmän hängighet. Får se hur detta går imorgon. Blir nog sängläge.
Och maken och jag som ska bort i helgen. Äsch, det löser sig säkert. God natt

Maniskt betraktande

Fick en kurs i smyckestillverkning av mina stora barn (förresten så är de vuxna) i födelsedagspresent.
Sedan dess har jag mani på att titta på andra tjejers smycken, pärlor och kombinationer. Tänk vad en händelse kan sätta sig på hjärnan.
Köpte idag två fantastiska men ack så tunga halsband av en kollega.
Dessa har jag slaktat ikväll och trär nu nya, mindre tunga halsband.
Hur kul som helst!

onsdag 8 oktober 2008

Vikten - kanske rätt okey trots allt

Senaste tre åren har jag skaffat mig 5 kg mer kropp att släpa runt på. Okey - inte direkt någon katastrof men lite missnöjd har jag varit.
Framför allt provrum har en negativ effekt på mig. Jag känner mig lönnfet!
Men efter kvällens avsnitt i TV3 av Generation Fett inser jag att jag inte har nått någon katastrofal situation ännu!
Skönt - då kan jag fortsätta med mitt jordnötsätande.

Diversehandel på jobbet

Jag har onekligen ett omväxlande jobb på Företaget.

Idag har jag burit ner kartonger med "gebort-paraplyer" i källarförrådet. Jag har ringt VDn på ett stort företag inom läkemedelsbranschen och diskuterat utveckling inom logistik. Jag har funderat över vilken smak vi bör ha på kolorna i receptionen.

Har pratat kommunikation 2009 med informationschefen. Vänt på budgetsiffor, uppdaterat e-brevslistor, försökt att hålla skrivbordet rent från mer papper än nödvändigt och däremellan hällt i mig en kopp kaffe.

Inga rutinuppgifter här inte!

Tidig morgon i bloggens begynnelse...

Jaha, då är man där.

Fyllde 50 för två veckor sedan, nu är det inte någon tvekan längre. Jag börjar bli gammal!

Stundtals helt overkligt men vid andra tillfällen fullständigt uppenbart. Speciellt när ryggen bråkar och tröttheten ligger som en våt yllefilt över mig. Även spegeln kan vara övertydlig ibland.

Två dagar innan min födelsedag bestämde jag mig för att börja skriva på en blog. Vad gör man inte för att klamra sig fast vid ambitionen att vara lite inne. Jag har försökt tidigare när familjen renoverade köket men det självdog. Får se hur livaktig den här bloggen är.

Jag vill skriva om hur det är att vara mamma till fyra underbara barn. Lite om jobbet. Hur man hinner med att pyssla med blomsterdekorationer. Glädjen över att göra vackra paket. Alla spännande pryttlar man kan köpa när man ska göra egna smycken. Svampplockning. Min man och mig själv. Doftande mat och smarriga viner.

Om livet helt enkelt.