Det numera rätt utslitna uttrycket Carpe Diem har börjat reta mig. Vem kan fånga dagen när den är så sanslöst snabb? Man vaknar på morgonen, röjer runt i garderober och sliter i strykjärn för att få någon ordning på klädtrasorna. Häver i sig frukost medans man i desperation bläddrar i dagens GP för att få något span på vad som händer i världen. In i bilen, svär över bilköer, en halvtimme för sent på jobbet - alltså blir det att stanna till fem åtminstone. Springer mellan möten, mail och ambitionen att göra något viktigt. Anmäler sig till ett träningspass på gymmet för att när klockan är sen eftermiddag konstatera att det inte går att få ihop denna kvällen heller.
Hemåt i full fart, in på Ica för att komplettera, vidare mot hemmet. Röja, fixa middag, prata med killarna, plocka undan, falla ner framför något TV program och sedan i säng.
Och jag som hade tänkt att fånga dagen med att spela lite piano, plocka fram saxofonen för att äntligen försöka få något grepp om den, göra ett halsband eller två, planera inför julens dörrkransar, krypa ihop i soffan med killarna för att se en bra film, köra två timmar på gymmet osv osv...
Å andra sidan - hur fångar man dagen... Kanske bara genom att acceptera livet som det är och njuta av det. Får fundera på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar