Ibland funderar man över sitt jobb och relationer till chefer och andra överheter. Och ibland får man sina tankeställare att vi har det egentligen förbaskat bra här i vårt land.
Vår äldste son är ju som sagt i Indonesien som utbytesstudent och går sin sista termin där på sjuksköterskeutbildningen. Så här skiver han i sin blogg:
"Dagen börjar alltid med en liten ceremoni av det militära slaget där personalen står uppradade framför läkaren och chefen i givakt, gör honör, sjunger nationalsången och läser en ed i kör"
Det skulle allt se ut det - här i jämnlika gamla Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar