Familjen har haft förmånen att besöka Boracay, en paradisö på Filippinerna, tre gånger. Första gången var julen 2002-2003, därefter nyår 2004 och senast julen 2005-2006. För oss alla, men särskilt lillkillen, så är Boracay vårt absoluta paradis och dit längtar vi ständigt. Vi vuxna har nog insett att Boracay inte längre är som det var första gången men ändå... det är och förblir en oas som alltid hägrar. Lillkillen vill inget hellre än att åka tillbaka. Han pratar om det ständigt och skriver om det i skolan. Han är helt enkelt såld.
Idag har vi vältrat oss i nostalgi och längtan. Först läste vi dagboken jag skrev när vi var där första gången. Därefter har vi tittat på våra videofilmer från våra semestrar på Boracay. Visst saknar vi den kritvita stranden och det gnistrande vattnet. Men kanske mest av allt så längtar vi efter lugnet, vänligheten och de fantastiska människor vi lärde känna på WaterColors dykshop och på alla restauranger, vårt hotell och på stranden.
Vi ska åka tillbaka, det är vi alla överens om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar