Olika nyanser av grönt

Vi är inte några skidåkningsproffs i vår familj. Maken och jag har väl åkt sammanlagt ca 5 - 6 veckor i vårt liv och killarna är på sin andra vecka. Alltså är vi lite försiktiga när det gäller backbranter och liknande. Mellangrabben är nog mest försiktig av alla medan Lillkillens hämningar inte är så stora.
Alltså håller vi oss företrädesvis till gröna backar (mycket lätt) eller blå (lätt). I Vemdalsskalet där vi åker mest finns det ett par gröna backar där det bitvis knappt lutar alls så man måste staka sig fram. Lite mesigt tycker vi alla. Men där det lutar okey är vi nöjda och glada.
Igår kväll bevistade vi kvällsåkningen här i Klövsjö där vi bor. Där finns det en grön backe, och en massa läskigt svarta. Väl uppe i den gröna insåg vi att det är skillnad på grönt och grönt. Mellangrabben tog sig med möda ner och efter tre åk beslöt han sig för att där går hans gräns.
Maken och jag älskade både den backen och grannen som var blå. Två riktigt häftiga sugande backar trots att de inte är brutalsvåra. Och Lillkillen med kompis var naturligtvis totalt ohämmade.
Nu har jag i alla fall förstått att det finns olika nyanser av grönt - även när det gäller skidpister.