
Minus 8 grader, ett tunt snötäcke på marken, sonen med klasskamrater som fackelbärare och Hemsjö kyrka.
Det är inger en religös känsla i kroppen, nu är det jul!
Men någon religös känsla fanns inte under själva avslutningen.
Inte ens prästen kändes religös. Inte för jag är så fantastiskt kyrklig av mig men jag gillar traditioner.
Namnet Jesus nämndes aldrig. Inte heller Gud förutom i Nu tändas tusen juleljus som var den enda sången som sjöngs med anknytning till kyrkan.
Prästen hade jeans, vit skjorta och skinväst på sig. Han pratade inte alls om varför vi firar jul.
Det kändes onekligen som det fattades något under den här avslutningen.
Men barnen var alla otroligt duktiga, sjöng och spelade med liv och lust.
Men det är det där med traditioner....