När jag var liten tog jag pianolektioner. Som jag minns det tyckte jag det var rätt trist, framför allt att öva. Nu, som vuxen, har jag lärt mig att uppskatta att jag faktiskt kan hantera ett piano, om ej så himla bra så ialla fall skapligt. Jag har tacksam för att mina föräldrar envisades med att jag skulle spela.
Två av mina härliga ungar spelar också. Dottern, som är 22 år, har spelat fiol sedan hon var 7 år. Hon gick musikestetiska programet på gymnasiet och hade tre fantastiska år. Hon har nu förstått samma sak som jag - när man är vuxen gläds man åt sin musikaliska förmåga mycket mer än man gjorde som barn.
Mellangrabben spelar cello och har gjort i snart 7 år. Han har inte riktigt landat i den insikten som jag och min dotter har ännu. Men om jag har något att säga till om så ska han fortsätta ett par år till.
Att spela piano är särskilt härligt så här i jultid. En av mina favoritlåtar att spela är just den här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar