Vår mellangrabb, 13-åringen, myntade förra året ett nytt uttryck. "I den här familjen är vi julgransperfektionister". Det är verkligen ett sanningens ord. Vi brukar vara fem personer som ska välja julgran och alla har sina bestämda åsikter om vilken gran som motsvarar just deras förväntningar. Sanningen sägandes så är väl maken den som har minst synpunkter, han vill bara att vi bestämmer oss. Principen som de flesta av oss har är att det ska vara en "Kalle Anka -gran", dvs en yvig sak.
Förra året fick den önskan om perfektion till följd att vi köpte två stycken granar. Den första levde inte riktigt upp till den förväntade standarden så vi köpte en till. Den första, ratade granen fick istället pryda altanen, bredvid en stol där svärfar kan sitta och röka när han är här.
Nu är det en tradition och alltså blev det två granar i år igen. Förhoppningsvis måste vi inte åka och köpa en tredje gran. Men man vet ju aldrig. Så är det när man är julgransperfektionist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar