Ikväll har vi bockat av en av våra årliga jultraditioner. Vi har tittat på "Ett päron till farsa firar jul" på Dvd. Jag vet inte hur många gånger vi sett den filmen men det är lika rolig varje år. Tror jag köpte den på Vhs till min dotter för säkert 10 år sedan. Sedan dess har vi sett den varje år.
Det lustiga är att man känner igen sig. Först en stor förväntan och ett ömsint sinnelag till allsköns julrelaterade händelser. Stora ambitioner förstås att allting ska blir perfekt, pyntat och överdådigt. Och så besvikelsen när det inte riktigt blev som man tänkt.
Men det bästa är ändå att allting löser sig i slutet.
Då finns det ändå hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar